Middagen är den första av hans romaner som har översatts till svenska, trots att han blev utgiven redan 1985 och har skrivit flertalet romaner och novellsamlingar sen dess. Middagen har gjort succé först i Nederländerna, sen i övriga Europa och i Sverige. Jag undrade vad Herman tror är orsaken till att just Middagen har blivit en sån framgång.

- Den handlar om något universellt, om föräldrars rädsla, en undran och en oro över vad deras barn gör. Den rädslan och nyfikenheten delas av många, inte bara föräldrar. Centrum i berättelsen är upplevelsen av att inkräkta på någons, ett barns eller någon annan som står en nära, privatliv.

Det här temat är centralt i romanen. Herman Kock berättar att startskottet för romanen, inspirationen för hans skrivande, kom med en verklig händelse. Han var i Barcelona och såg på nyhetsrapporteringen om två 16-åriga killar, som likt Michel och Rick i romanen, dödar en hemlös person som ligger och sover innanför dörrarna till en bankomat. Till skillnad från romanens Michel och Rick kunde man se verklighetens mord tydligt på bankens övervakningskameror och de två killarna greps dagen därpå och dömdes till 20 år i fängelse.

- De såg så normala och snälla ut. De var nyktra och drogfria och såg ut att komma från den övre medelklassen. Det hade kunnat vara mina barn, vems barn som helst. Istället för att identifiera mig med offret identifierade jag mig med dem, gärningsmännen. Vad gör man när nåt sånt här händer?

Herman Koch berättar att hans egen reaktion skulle vara att skydda sitt barn till varje pris. Att skydda någon, säger han, kan innebära att avslöja hemligheten som att fly från en dom.

Herman Kock närmar sig 60 år. Trots att han har skrivit sen han var ung och publicerades redan när han var 28 år är det först nu som han når stor framgång med en roman. Det är något han tar med ro. Nu kan han, till skillnad från om han hade slagit igenom stort som ung, vara avslappnad och han känner ingen press i skrivandet av nästa roman.

- Många författare glöms bort i 60-årsåldern. Jag upptäcks nu.

Han debuterade med en novellsamling. Det beror på, säger han, att han var osäker på om han kunde skriva mer än 10 sidor på en och samma text. Sen dess har han dock skrivit flera romaner och de har blivit fler och fler sidor. Han berättar att han nu skriver på en roman som är uppe i 400 sidor. Han har alltid varit rädd för att skicka in sina texter till förlag och gör det bara om han känner 100 procent för en text. Romanen han skriver på nu påbörjade han för 20 år sen. Då trodde han inte på idén och hann bara skriva 30 sidor innan han la ner den. Men idén har mognat och det blir nu nästa roman av Herman Koch, en roman som likt Middagen befinner sig på gränsen mellan verklighet och dikt.

Similar Posts:

• How far can you go?
• Intervju med Claudia Piñeiro
• ”Berättelsen ska hela tiden kännas osäkrad” – intervju med Carolina Fredriksson
• Intervju med Salomonsson Agency
• Syftet med all litteratur är att undersöka vad det är att vara människa – intervju med Anna Funder

Paul Lohman tar med sig sin fru Claire till puben några kvarter ifrån hemmet. Där kan man ta en öl och äta de trygga revbensspjällen med pommes frites. Men de kan inte stanna länge i tryggheten. De har stämt träff med Pauls bror Serge Lohman och hans fru Babette på en av Amsterdams finaste restauranger, en sån där som man måste stå månader i kö för att få ett bord på. Men inte Serge Lohman. Serge är högt uppsatt politiker som kandiderar till premiärministerposten när det som hotar hans karriär händer. Det är det de båda bröderna och deras hustrur är på restaurangen för att prata om.

En övervakningskamera vid en bankomat har filmat hur två tonårspojkar sparkar på något eller någon som inte syns i bild. Efter ett tag försvinner pojkarna för att en stund senare återkomma med en dunk – vad som sen händer avslöjar att det är en bensindunk de har hämtat. De häller innehållet där de tidigare har sparkat, tänder på och springer därifrån. Utanför kamerans blickfång har en hemlös kvinna hela tiden kämpat för sitt liv, förgäves.

Händelsen visas på Efterlyst, och i samband med det hittar Paul en video på sin sons mobil. Det visar sig att Michel, som vid tillfället är 15 år, tillsammans med sin jämnåriga kusin Rick har stött på kvinnan när de en kväll skulle ta ut pengar för att kunna fortsätta sin barrunda.

Dådet är inte det mest chockerande i den här berättelsen. Det är istället Pauls och Claires försök att göra allt för att skydda Michel och hemlighålla dådet. Ingen har känt igen Michel och Rick från övervakningskameran så de tycker det är bäst att sopa allt under mattan. Serges fru Babette håller med Paul och Claire men Serge är övertygad om att det enda rätta är att avslöja det hela för att rentvå sig själv. Nederländerna kan inte ha en framtida premiärminister som hemlighåller att hans son är en mördare, eller?

Under läsningen tänkar jag givetvis på hur jag själv skulle reagera i en liknande situation? Det är inga lätta tankar. Hur skulle du reagera?

Hemligheter är ett stort tema i romanen. Då och då under läsningen stör det mig att Paul, berättaren, inte släpper in läsaren. Han hemlighåller information om sig själv och sin familj för att skydda dem, och kanske för att skydda läsaren. Berättaren beter sig helt enkelt som om det här vore en sann berättelse. Det är just det som gör att jag också gillar den här romanen. Det där hemlighållandet som retar mig. Det sätter fingret på något i vårt samhälle, där gränsen mellan personligt och privat har suddats ut.

Similar Posts:

• Intervju med Herman Koch
• Faber håller stilen
• Ett familjedrama
• En fröjdefull sång
• En briljant roman som överraskar