dagensbok.com » Harry Turtledove

Harry Turtledove "Armistice"

Oscar Rooth — Fri, 14 Jul 2017 22:00:45 +0000

Det är de där små momenten. Detaljfrågorna på näst intill mikroskopisk nivå som gör skillnaden. Lätta att nonchalera och som helt saknar reell betydelse för hur tillvaron är. Men hade din mamma ändå valt att gå hem istället för att stanna kvar och ta den där extra drinken, hade din pappa trots allt valt att strunta i reservplatsen på Umeå universitet eller hade din farfar faktiskt drunknat när han som sjuåring ramlade ner i ån. Ja, då hade du helt enkelt inte existerat. Oddsen för varje enskild individs existens är minst sagt mikroskopiska.

Hela resonemanget är dock ganska meningslöst och leder i regel ingen vart, eftersom svaret på alternativet försvinner i samma stund som det som sker sker. Sen finns författare som Harry Turtledove, som ägnar hela sitt liv åt att fundera och skriva om vad som skulle hända om det som hände hände på ett annat sätt. Ibland tänker han riktigt annorlunda och slänger in en alien-invasion under brinnande andra världskrig (och skriver fem tusen sidor kring det), eller hur det skulle vara om drakar och demoner fanns parallellt med amerikanska inbördeskriget, och skriver om det. Men så tänker han ibland på hur det skulle vara om en enskild detalj i historien ändrades, någonting som faktiskt lika väl hade kunnat ske som att det inte skedde. Och så skriver han några tusen sidor om det.

I den precis avslutade triologin The Hot War (Bombs Away, Fallout och Armistice) har han tänkt precis så. Vad hade hänt om president Harry S Truman följt råden från sin befälhavare Douglas MacArthur om att sätta in kärnvapen i Koreakriget? Scenariot (som det alltid talas om i alternativhistoria) är inte så orealistiskt som det kan tyckas. Efter att först nästan ha förlorat Koreakriget, sen nästan vunnit det, var USA/FN återigen på god väg att förlora det, när Kina plötsligt blandade sig i. Det är dessutom bara ett år efter att Sovjetunionen skaffat sig sin första atombomb och tekniken är fortfarande inte så ”sofistikerad” att ett kärnvapenkrig utplånar hela mänskligheten på några få timmar. Vi kör på, men lite begränsat, säger Truman och så bryts tidslinjen.

Turtledove är bra på att berätta ett scenario och gör det från en stor mängd perspektiv där hans dryga tiotal huvudpersoner kollektivt driver tidslinjen framåt. Harry S Truman tar de stora besluten samtidigt som han våndas över sitt dåliga val, den ukrainske kollektivfarmaren och krigsveteranen Ihor tvingas ta på sig röda armé-uniformen och åter bege sig till fronten i Tyskland, den västtyska hemmafrun Trudel skickas till Gulagen i bortersta Sibirien efter att hennes man Gustav på krigets första dag anmält sig som frivillig till Nato-styrkorna, utanför det atombombade Coventry förälskar sig barägaren Daisy och den amerikanske piloten Bruce i varandra medan hans sovjetiska kollega Leonid tar livet av sig i skulden över att ha atombombat sönder Paris.

Ja det finns många flera och många byts ut efterhand, en huvudrollsakt i Turtledoves värld behöver inte alls betyda att man får vara kvar till slutet. De ger snarare bara olika perspektiv på den alternativa historielinjen. Och befinner de sig på en plats där de stora händelserna inte äger rum så snappar de ändå ibland upp en nyhetssändning på radio eller läser något i tidningen. Det är de stora händelserna, men sett ur den lilla människans perspektiv.

Det är på det hela en bra berättarteknik som gör att det går nästan lika snabbt att läsa böckerna som Turtledove verkar skriva dem. Men det här är ändå en författare vars karaktärer har en uppgift snarare än att finnas och passionen ligger inte för den enskilde utan för tidslinjen. Personerna fastnar i sina givna roller och av någon anledning befäster Turtledove det med upprepningar som ibland gränsar till absurdum. Han är en väldigt produktiv författare och levererar varje år något tusental sidor. Men kanske borde han försöka disponera om lite, skriva några hundra sidor mindre och ägna den tiden åt att läsa igenom återstoden? Det är okej att Ihor under rådande förutsättningar gillar sin Kalashnikov, men som läsare är det mer än tillräckligt att få den tekniska förklaringen till varför en gång.

Men oavsett vissa (alltid återkommande) irritationsmoment så är Turtledove en utmärkt berättare av saker som skulle kunna ha hänt. Han kastar gärna in små historiska lustigheter, där både personer och platser från vår tidslinje får en helt annan roll i hans egen. Något som egentligen mest belyser det helt övervägande faktumet att det här är böcker skrivna av en historienörd för att läsas av andra historienördar.

Harry Turtledove "How few remain"

Oscar Rooth — Fri, 02 Dec 2011 23:00:44 +0000

När man har tunnelbanan som sin primära läsplats är det lätt att de böcker man läser blir indelade i två kategorier: Den första kategorin, som lyckligtvis är den allra vanligaste, består av böcker som man läser helt öppet och inte döljer för sina medpassagerare. Den andra kategorin består av böcker som man helst läser i en 180-gradig vinkel och vilka man alltid stoppar ner i väskan när man nått sin destination eller behöver byta linje. Alternativhistorikern Harry Turtledoves böcker tillhör tveklöst den andra kategorin.

Det är absolut inte genren, alternativ historia, som i sig anger kategoritillhörighet. Denna ”tänk om”-genre har med sina fantasifulla men också tänkvärda perspektiv inte bara lockat nördiga science fiction-författare utan här rymms även aktade författare, så som den ständigt Nobelpristippade Phillip Roth. Nej, det jobbiga med att läsa Turtledoves böcker utanför tryggheten i det egna hemmet är framsidorna. Det som pryder böckerna är dåliga oljemålningar med krigsmotiv där den historiska knasigheten ofta skyltas genom att ha stora sydstatsflaggor på moderna krigsfordon. Som om detta inte är nog är titlarna döpta till saker som Walk in hell eller In at the death. Men böcker ska ju som ordspråket säger, inte bedömas efter sin framsida. Något som han som kallas för ”the Master of If” ska vara mycket glad för.

Handlingen i bokserien, som består av inte mindre än tio böcker (alla är tjocka, mellan 500 och 600 sidor), kretsar kring en alternativ tidslinje, timeline 9-1-9. I denna alternativa historielinje stod sydstatsarmén som segrare i Gettysburg och vann därmed det amerikanska inbördeskriget redan 1863. Denna uppdelning av USA i två länder, där det andra är Amerikas konfedererade stater, CSA (sydstaterna), blir därmed permanent. Därmed förändras också förutsättningarna för hela den framtida världshistorien och bildar ett parallellt universum, som dock inte är helt väsenskilt från den verkliga historien.

I första romanen, How few remain, hamnar de två staterna i luven på varandra redan på 1880-talet. Sedan fortsätter bokserien med ett första världskrig som också utspelas på amerikansk mark (The Great War trilogy), därefter en mellankrigsperiod där ett totalitärt nazistliknande parti, the Freedom party, tar över i CSA (American Empire trilogy). Tidslinjen kulminerar slutligen i ett andra världskrig (Settling Accounts tetralogy) som också avslutar hela tidslinjen.

Turtledoves alternativa historieskrivning skiljer sig givetvis från den verkliga historien, men för alla som har åtminstone ett litet hum om 1900-talshistorien finns det väldigt många jämförelser där många händelser från Europa nu plötsligt utspelas i Nordamerika. Krigsveteranen och blivande diktatorn Jack Fetherstone går in i the Freedom party som partimedlem nummer 7; som värd för 1936 års propagandiska Olympiska spel står Richmond; den stora vändpunkten i andra världskriget sker i stålstaden Pittsburgh och förintelsen är inte riktad mot judar utan drabbar afroamerikanerna i sydstaterna. Ja, så här skulle jag kunna fortsätta, om så inte all evighet så i alla fall längre än vad de flesta av er läsare skulle orka med. Dessutom figurerar en hel del historiska personer i andra roller. Inte minst amerikanska presidenter och militärer, som beroende på deras historiska hemvist är verksamma i antingen USA eller CSA. Det finns ganska ambitiösa Wikipedia-sidor om Turtledoves parallella universum för den som är intresserad, med varning att de givetvis avslöjar de stora dragen i berättelsen.

Historien berättas hela tiden från en mängd perspektiv där antalet huvudpersoner ligger kring ett dussin med vitt skilda perspektiv, allt från slavar till höga beslutsfattare. Ett grepp som ger en utmärkt grund till att beskriva timelinen och bygger ihop alla delar till ett fungerande alternativt universum. Det är väl ingen underdrift att påstå att Turtledoves författarskap knappast kommer att stå i centrum för några avhandlingar inom litteraturvetenskapen. Men det är inte heller språket som lockar till att läsa de 5000 sidorna. Direkt dåligt är det väl egentligen inte heller, utan snarare enkelt och rakt på sak. Turtledove skriver ett antal tegelstenar varje år och fastnar inte vid enskilda formuleringar utan koncentrerar sig på att föra handlingen framåt. Även om karaktärernas funktion primärt är att ge olika perspektiv på händelseförloppet så får jag ändå en ganska intim relation kring flera av dem, inte minst de som följer med under lång tid (vilket här betyder flera tusen sidor).

Jag rekommenderar inte denna romansvit, som slår Proust med ett par, tre tusen sidor, till vem som helst. Men har man ett allmänt historieintresse och är nyfiken på hur saker och ting skulle ha kunnat utvecklat sig annorlunda (hela serien utgår ifrån att den hemliga ordern 191 om invasionen av Maryland, vilken i verkligheten tappades bort och av en slump hittades av en nordstatskorpral, istället plockas upp av en sydstatssoldat) är detta minst sagt faschinerande läsning. Tänk filmen Sliding doors men med alternativa världskrig istället för Gwyneth Paltrows förändrade livssituation.

dagensbok.com » Harry Turtledove

Harry Turtledove "Armistice"

Similar Posts:

Harry Turtledove "How few remain"

Similar Posts: