Jag tror ju att det ligger något i det där, det gör jag, men inte med nödvändighet, inte oproblematiskt. Elise Karlsson, som gett sin bok med antirasistiska boktips just titeln En god bok, gör i den skillnad på böckerna i sig och läsningen. Läsning kan lära oss saker och öva oss i empati, men den kan också förstärka våra fördomar.

Urvalet i En god bok, skriver Karlsson i förordet, består av ”böcker jag har träffat på genom åren, som jag tror har hjälpt mitt tänkande och kännande framåt”. En del av dem hon gillar bäst är sådana som ”krånglar med empatin och inlevelsen”, formulerar hon det.

Även goda böcker bör läsas kritiskt, och det är det kritiska läsandet som jag tror är viktigast av allt när man sysslar med böcker. Jag tror självklart att litteraturen är viktig, men på flera olika och kanske motsägelsefulla sätt. Till exempel tror jag det är viktigt att vi fortsätter att läsa klassiker, men inte okritiskt och inte utan att reflektera över varför något har blivit klassiskt. Är det här verkligen en klassiker för mig?

Exakt vad som är ett antirasistiskt boktips – och för vem – hade kunnat diskuteras mer utförligt, men att vidga perspektiven är förstås grundläggande. Att läsa om livet och världen utanför vår kanoniserade västvärld (såväl i skönlitterär form som i fackböcker). Om erfarenheter av migration, utanförskap och rasism, men också av kolonialism. Historia, vad världen, resursfördelningen och människosynen har för bakgrund, ges också plats i Karlssons bok. Här finns såväl Edward Saids Orientalism, Sven Lindqvists Utrota varenda jävel och Adam Hochschilds Kung Leopolds vålnad som Gellert Tamas Lasermannen och Lawen Mohtadis Den dag jag blir fri.

Mohtadi hör dessutom till de författare och kulturarbetare som finns intervjuade om sitt antirasistiska arbete. Det gör också Nathan Hamelberg, Elisabeth Hjorth, Viktor Johansson och Gunilla Lundgren. Det är ett fint drag, att ge lite olika perspektiv och tips. Att lyssna in andra röster hör ju liksom till bokens själva kärna, men möjligen skulle man ha bestämt sig för antingen det ena eller andra – flera röster eller mer boktips – för i nuläget blir En god bok något tunn. Varje enskilt boktips tar förhållandevis stor plats, ofta två-tre sidor, och det gör att det inte får plats så många. Därför blir också överraskningarna få och åtminstone jag känner inte att boken egentligen tillför mig enormt mycket.

Som en inledning, inte minst till diskussioner om vad antirasistiska boktips skulle kunna vara, är den i alla fall en sympatisk start.

Similar Posts:

• Vår export av det civiliserande våldet
• Skattkammare bortom regnbågen
• Allt vi inte hör och ser
• Känsloporr eller samhällskritik?
• Från Cyklopen till The Blob

Medverkar på mässan gör Jonas Hassen Khemiri, Johanna Koljonen, Daniel Boyacioglu, Christina Wahldén, Mustafa Can, Ghayath Almadhoun, Hanna Nordenhök, Jasim Mohammed, Nawal el-Saadawi, Arkan Asaad, Ann-Helén Laestadius, Joacim Hansson, Gunilla Lundgren, med flera.

Mässan får även besök av en rad tidskrifter, bokförlag och teatrar.

Lördagen blir en heldag för familjer och barn med pysseltorg, barnteater, öppen scen och mycket annat skoj.

Tid: från 16.00 idag torsdag 5 maj till cirka 18.00 på lördag 7 maj.
Plats: Hallunda bibliotek och Hallunda Folkets hus, Hallunda (T-bana: Hallunda)

Arrangörer för Botkyrka internationella bokmässa är Botkyrka kommun i partnerskap med Folkets hus Hallunda, ABF Botkyrka-Salem, Mångkulturellt centrum med stöd av Kulturrådet samt Regionbiblioteket.

Klicka dig in på Botkyrka biblioteks hemsida för att läsa ännu mer.

Foto: Stefan Zschernitz och Sara Moritz

Similar Posts:

• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Litteraturen naturligtvis – ett samtal
• Textmässan 2011
• Författarsamtal på Stockholms bibliotek
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor

Allt berättas ur barnets perspektiv. I serierutorna kan vi följa vad Sofia säger och tänker. Hur naket det kändes när fångkläderna ersatte de egna kläderna eller när hennes långa fina flätor klipptes av och allt kroppshår rakades bort. När hon var tolv år tatuerades Z-4515 in på hennes arm. Det betydde att hon var den 4515:e registrerade zigenska fången i lägret.

Pappan är den som först blir så svag att han förs bort från familjen. Brodern skickas iväg till ett annat läger och kort därefter skickas Sofia iväg till ytterligare ett annat läger. Vad hon får veta först långt senare är att alla romer som fanns kvar i Auschwitz-Birkenau kort därefter gasades ihjäl.

När krigsslutet närmar sig har Sofia så lite energi kvar att hon är nära att ge upp. Hon fångas upp av de vita bussarna som för henne till Sverige. Hon börjar återfå krafterna, men det är osäkert om hon ska få stanna i Sverige, myndigheterna vill skicka tillbaka henne till Polen. Några romer i Sverige får höra talas om henne och upptar henne som en släkting.

Sakta började hon våga tro på livet igen, så småningom träffade hon en man som hon gifte sig med och de fick barn och barnbarn. Mardrömmarna följde henne genom livet och kroppen var märkt av den hårda behandlingen i lägret. Hon ville helst inte prata så mycket om de svåra åren. Barnbarnen frågade och då ville hon ge dem svar.

- Vi ska inte berätta så att barnen blir ledsna, säger hon.
Därför vill hon inte ha med teckningar från sina värsta minnen i serieboken.
– Är det kriget som skapar ondska, eller är det ondskan som skapar krig? frågar Sofia. Hur kan vanliga människor låta bli att protestera när andra utför grymheter?

Similar Posts:

• Ljusglimtar i förintelsen
• Att läsa om ondskan
• Ögonvittne vid slutstationen
• Auschwitz och Södertälje
• En bättre råttfälla