För om någon deckarförfattare förknippas med Washington DC, eller i alla fall dess skuggsida så är det infödde Washingtonbon George Pelecanos. Hans romaner utspelas mer eller mindre alltid i staden och enda undantaget är väl egentligen hans del i manusförfattande till den lysande HBO-serien The Wire, som utspelas i Baltimore (som tillsammans med Washington DC ändå bildar den större enheten Baltimore-Washington Metropolitan area). Pelecanos envishet när det gäller den geografiska handlingen är dock lyckad, för vad man än må tycka om honom, så kan man knappast invända på att han inte kan sin stad.

Andelen är inget undantag och här får man med exakta gatuadresser och områdesbeskrivningar, den uppdaterade 10-talsversionen av den gentrifierade staden. Intrycket av förändring förstärks genom att huvudpersonen, Spiro Lucas, nyligen flyttat tillbaka efter ett decennium i Uncle Sams tjänst i Irak. Men om beskrivningarna av staden är bokens starkaste sida så är huvudkaraktären betydligt svagare.

Lucas arbetar som utredare åt en känd försvarsadvokat och knäcker extra genom att återfinna saker mot 40 % av dess värde (handlingen i sig är inte mer komplicerad än att Lucas ska återfinna ett paket som stulits av en fängslad knarklangare). Han är en rastlös trettioåring som efter tio års krigande inte kan finna ro i studier eller ett vanligt kneg utan kräver en tillvaro med inslag av adrenalintoppar, något som arbetet på gatan ger. Han är också en klassisk karlakarl som gör lika bra ifrån sig i sängen som i knivslagsmål och därtill har han den största respekten och kärleken till sin mor. Direkt dålig är han väl inte, men han balanserar hela tiden farligt nära att bli den typ av hjälte som skulle röstas fram av tidningen Slitz läsare i undersökningen ”hur skulle du vilja framställas som romanfigur”. Hoppas man på att få de komplexa karaktärer som i The Wire blir man dock besviken. Visst finns de här, de korrumperade, de onda och de som hamnat snett, men även om det är en samling perfekta karaktärer för denna typ av historia så är de tyvärr ganska endimensionella. De fyller mer en funktion och deras personliga mål och syften kan i motsats till hans tv-skapelser aldrig hamna i konflikt med den roll de tilldelats.

Om man skall fortsätta dra jämförelser till The Wire (har läst någon enstaka Pelecanos tidigare men just faktumet att han var manusförfattare där var ändå det som fick mig att välja boken) så finns dock ett engagemang och en känsla för staden som väger upp mycket av det negativa. DC: s våldsamma historia, den ständigt närvarande rasproblematiken, fattigdomen och som sagt den förvandling som staden genomgår är ämnen som på ett okonstlat sätt byggs in i handlingen. Ja, man kan ju nästan säga att den tämligen enkla handlingen snarare existerar för att beskriva staden. Stilen är den klassiska hårdkokta noirdeckaren och med en dramaturgi där vardag plötsligt och skoningslöst övergår i våld för att sen lika snabbt landa i vardagslunket igen.

Trots sina brister så har således Andelen sina kvaliteter och dessa är tillräckliga för att locka till merläsning, inte minst blir jag nyfiken på den lite James Ellroyaktiga DC-kvartetten som dessutom tillför det historiska elementet. För det är ju ändå där, i den förgångna tiden med trenchcoats och kedjerökning som noirstilen och dess stereotypa hjältar passar sig bäst.

Similar Posts:

• Själarnas svarta cirkus
• Bland Washingtons bakgator
• Ode till gråskalan
• Tristess och tuffa tag
• Lehanes hårdkokta vansinne

Nattlig skörd är en lagom-deckare. Läsaren behöver inte lära känna någon i persongalleriet tillräckligt väl och det finns därför ingen anledning till oro inför stundande brott. Historien berättas dessutom i sakta mak, så även om det blir lätt ryckigt mellan varven är det bara att luta sig tillbaka.

Kriminalinspektör Ramone är en hederlig snut som gör sitt jobb och tar hand om sin familj. Han vill gå till botten med både sina fall och med korruption. Ramone har 20 år tidigare, som nyutexaminerad polis, sett sin mentor utreda ett fall men inte lyckats lösa det. Nu verkar det som om mördaren från förr är tillbaka och Ramone är den som bör fylla sin mentors plats.

Detta är inget stort litterärt verk. Boken försöker visserligen att visa på problematiker som etnisk diskriminering, homofobi och drogproblem i Washingtons mindre bemedlade stadsdelar men inget blir framlyft i ljuset på allvar och det finns få tecken på medvetandegörande i boken.

Det sorgligaste av allt är dock att Nattlig skörd är för slätstruken för att ens bli riktigt irriterande. Jag flyter snällt med. Väntar mig mer, men märker inte riktigt att jag får mindre. Denna historia kan många klara sig utan, men vid tillfällen där lättlästhet är en dygd och känslorna bör förhindras att svalla, kommer Nattlig skörd inte att göra någon skada.

Similar Posts:

• Hårda rester i en gentrifierad stad
• Bland Washingtons bakgator
• Själarnas svarta cirkus
• Ung ensam kvinna söker
• Vit eld stör, men berör den?

Men en dag dimper ett brev med ett röstkort ner i brevlådan. Plötsligt förstår Vince att han kan ändra på sig. Han kan bli den där killen, Citizen Vince, om han bara försöker. Så han bestämmer sig för att sluta. Istället för att langa är det valmöten som gäller. Solzjenitsyn istället för sporten. Vince slutar att gå till sin hora och bjuder istället ut en republikan som han är hemligt förälskad i. Allting pekar åt rätt håll tills en dag …

Plötsligt dyker en man i svart kostym och slickat hår upp och börjar fråga efter Vince. Killen heter Ray Sticks och visar sig vara yrkesmördare. Han är skickad från de stora grabbarna i New York och Vince blir tvungen att fly. Men istället för att dra från landet vill han se sitt öde i vitögat. Han beställer en biljett till New York och börjar sin resa mot bossens högkvarter.

När jag läser Den amerikanske medborgaren blir jag till en början tagen. Den är skriven på ett hårt och stämningsfyllt språk, återger jargonger utmärkt och är som en blandning mellan klassisk hjältesaga och socialrealism. Men sedan kommer tveksamheten. Den amerikanske medborgaren har jämförts med George P Pelecanos serie om Derek Strange och på många sätt liknar Derek och Vince varandra men till skillnad från Derek, som skjuter folk i gränder och är otrogen mot sin fru, är Vince han som alltid gör rätt till slut. Vince saknar de nyanser som finns hos Derek och det gör Den amerikanske medborgaren till mera hjältesaga än socialrealism.

Similar Posts:

• Tristess och tuffa tag
• Hårda rester i en gentrifierad stad
• Bättre sent än aldrig
• Själarnas svarta cirkus
• Och få spår lämnar den

Ett av Pelecanos återkommande teman är ensamheten. Till och med de hårda killarna är ensamma och ledsna för att de är ensamma. Sarge, en för historien helt oviktig bifigur, är hjärtskärande i sin delvis självvalda miserabla ensamhet. Pelecanos tappar inte bort sina bifigurer som andra författare tenderar att göra. Andra deckarförfattare, kanske det är bäst att tillägga. Brotten är egentligen det minst viktiga, de är en naturlig följd av livet på skuggsidan.

Gängledaren som bekymrar sig över att han lurat in en kille som inte förtjänar gänglivet, som är för smart,för bra för att dö den oundvikliga för tidiga döden. Men ändå utnyttjas han skoninglöst för att upprätthålla profiten. Knarklangaren som köper glass och sin chefs mamma för att göra henne glad. Övervakaren som gör allt för sina ofta svåra och obehagliga klienter men som inte klarar av sig själv och som är på väg nedåt i en snabbt snurrande virvelström av alkohol och billigt sex.

Huvudpersonen Lorenzo har funnit sin plats i tillvaron i och med jobbet som inspektör åt djurskyddsföreningen men vissa ränder går aldrig ur. Medlemmarna i en AA-grupp som gärna talar om att vi är starka tillsammans och vi delar allas bördor men som inte orkar lyfta telefonen när "fel" person behöver dem. Som utesluter och dömer men tackar sin gud för ännu en nykter dag. Är det du gör rätt eller orätt. Är du god eller ond. Är du lönsam lilla vän. Pelecanos svarar att alla är ensamma. Men det måste inte vara så.

Similar Posts:

• Själarnas svarta cirkus
• Hårda rester i en gentrifierad stad
• Bland Washingtons bakgator
• Det bidde en tumme
• Tristess och tuffa tag

Det är inte konstigt. Pelecanos skriver om Washington DC, men inte om det Washington vi är vana att se. Hans DC är det fattigas, knarkarna och horornas stad där det inte finns mycket hopp och där gränsen mellan gott och ont, rätt och fel är omöjlig att dra. På ett känsligt och empatiskt sätt beskrivs baksidan av den amerikanska drömmen, och det handlar lika mycket om de mekanismer som gör att människor hamnar i kriminalitet som om själva brottet. Hans hjältar i "Svarta själar" är Derek Strange och Terry Quinn. Strange är navet runt vilket Pelecanos byggt sin värld. För varje bok får vi fler pusselbitar och en allt större inblick i de händelser som format Strange till den han är, en lysande detektiv(naturligtvis) men med en mörk sida.

Gängledaren Granville Oliver sitter på Death Row och inte många kommer att sörja hans frånfälle. Strange och Quinn anlitas för att söka få fram information som kan undergräva försvarets trovärdighet. För Strange är det inte helt lätt; han har med egna ögon sett följderna av Granvilles framfart, men hans minns också Granville som liten pojke och plågas av samvetskval över sin delaktighet, eller snarare brist på delaktighet i Granvilles utveckling. Quinn kämpar även han med sina demoner och har svårt att hålla tillbaka sina våldsamma tendenser.

Karaktärerna är otroligt levande och miljöbeskrivningarna och intrigen är av imponerande hög kvalitet. Genom Strange ögon får läsaren en inblick i en värld de flesta av oss lyckligtvis aldrig behöver vistas i. Pelecanos sociala patos och fokus på brottets sociala orsaker gör detta till något mer än "bara" en deckare. Ett nytt och mycket välkommet inslag i deckarvärlden.

Similar Posts:

• Ode till gråskalan
• Hårda rester i en gentrifierad stad
• Bland Washingtons bakgator
• Tristess och tuffa tag
• Det bidde en tumme