dagensbok.com » David Sedaris http://dagensbok.com En ny bokrecension varje dag Wed, 22 Apr 2026 22:00:14 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 David Sedaris "Naken" http://dagensbok.com/2007/05/21/david-sedaris-naken/ http://dagensbok.com/2007/05/21/david-sedaris-naken/#comments Sun, 20 May 2007 23:00:00 +0000 Jonas Gren http://beta.dagensbok.com/?p=3023 Det är svårt att läsa en bok vars omslagscitat skriker ut hur kul den är. ”Jaha, nu ska jag ha roligt”, tänker jag. Och söker humor i varenda passage. Är han rolig nu? Nej. Nu då? Ja, lite.

David Sedaris är en självcentrerad komiker och halvgalning som betraktar tillvaron utifrån sina egna tillkortakommanden. Hans tio år gamla novellsamling, som nu kommer på svenska för första gången, innehåller 17 berättelser om vägen genom livet från småstaden Raleigh på USA:s östkust till New York. Även om historierna framstår som självbiografiska bör de snarast läsas som skrönor, byggda utifrån verkliga händelser.

Sedaris metod är hyperbolen, överdriften. Han dyker ner i minnen från familjelivet, skolan och universitetsåren och kryddar händelserna på sant Evert Taube-manér. Och visst funkar det; en god historieberättare ljuger, förvränger, vanställer och dramatiserar.

I femte klass lider David Sedaris av grava tvångstankar och slickar oavlåtligt på strömbrytare. Hemma hos sexbarnsfamiljen Sedaris läser barnen porrnoveller och det mesta är kaos. Pappa Sedaris skrämmer barnen till vanvett genom att ljuga ihop historier om folk som råkat illa ut, för barnen inte ska utsätta sig för risker. Den grekiska farmodern lämnar sitt råtthål i en annan stad och flyttar in hos familjen och förpestar tillvaron för samtliga. David upptäcker att han är bög. Han liftar med galningar. Delar rum med en rullstolsbunden på universitetet. Får jobb som mentalvårdare, äppelplockare och skådespelare. Träffar ännu fler galningar. Röker massor med gräs.

Sig själv verkar han hitta först i sista novellen, ”Naken”, där han råkar hamna på ett nudistläger och tycker sig skåda mänskligheten blottad från sin förljugenhet.

Det stora problemet med den här boken är att Sedaris texter, som förutom att vara roliga faktiskt också har litterära kvaliteter, vilar så mycket på språket. Han iakttar sin omgivning och skapar genom monologer och dialoger såväl komiska som allmänmänskliga porträtt av sin omgivning. Men dessa porträtt känns inte trovärdiga i svensk översättning.

Jag har hört honom läsa avsnitt ur Naken på engelska. Då svänger det minsann.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2007/05/21/david-sedaris-naken/feed/ 0 David Sedaris "Barrel fever" http://dagensbok.com/2004/09/25/david-sedaris-barrel-fever/ http://dagensbok.com/2004/09/25/david-sedaris-barrel-fever/#comments Fri, 24 Sep 2004 23:00:00 +0000 Gäst http://beta.dagensbok.com/?p=1658 Humor ska göra ont.

Slap stick är skitkul för att folk slår sig. Men den bästa humorn gör inte ont på det sättet – den bästa humorn är lite skamlig, kommer lite för nära, och när skrattet kommer är det inte varmt, det är med ett stråk av skam eller ångest det levereras.

Som när Johan Rheborg, i Killinggängets kortfilm "En liten film om döden", intervjuar sig själv om sin egen betydelse i skrivandet av Lars von Triers manus till "Idioterna". Eller scenen i "Happiness" när Philip Seymour Hoffman lämnar sin feta granne ensam i en glassbar efter att hon berättat att hon har en stympad, chilensk dörrbetjänt hemma i frysen.
David Sedaris går aldrig så långt, men livet är aldrig sockersött och okomplicerat i hans värld.
Och han går aldrig efter det billiga skrattet.

Sedaris slog igenom när han läste sina korta texter i amerikansk radio. Böcker, tv-framträdanden, offentliga uppläsningar och ännu mer radio blev fortsättningen.
Första gången jag såg honom var han gäst hos David Letterman och läste en novell om en uttråkad kulturkritiker, Thaddeus Bristol, på den amerikanska landsbygden som sågar skiten ur ett julspel framfört av sexåringar.
Jag skrattade så jag ramlade ur fåtöljen.
Nu har jag sett, läst eller hört det mesta han har gjort.

Jag tror att det hjälper.

Sedaris uppläsningar, och hans lustiga yttre, besitter en tajming och en mimik som är ganska viktig att ha i bakhuvudet när man läser. Sedaris ska inte läsas fort, han ska läsas med betoningar, röstförvrängningar och korta pauser.
"Barrel fever" är inte Sedaris mest genomarbetade bok (det är "Me talk pretty one day"), men den är en bra introduktion till hans värld. Här finns bland annat den långa historien om hur han jobbar som tomtenisse på Macy’s i New York ("SantaLand diaries") och den mörka, men hejdlöst roliga, "Season’s greetings to our friends and family!!!".

Humor ska göra ont. Lite grand. Sedaris tränger igenom ytan, sitter lite som soulsångerskan Bettye Swann bredvid dig i soffan och ser in i ditt innersta, och du vet instinktivt att han har rätt, att han har fattat, och att han kan skada dig i fall du inte litar på honom.

Den bästa boken med Sedaris har inte kommit än. Jag tror att han kan bli ännu svartare om han bara vill.

Men till dess borde du också stiga in i hans hejdlöst skojiga, och hejdlöst satiriska och genomträngande värld, och sälla dig till oss som väntar på stordådet som röker vid en lyktstolpe alldeles runt hörnet.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2004/09/25/david-sedaris-barrel-fever/feed/ 2