På dagensbok.com får du som vanligt lästips varje dag. Till idag har Oscar läst Någon gång ska vi berätta allt för varandra av Daniela Krien, som handlar om en problematisk kärlekshistoria med stor åldersskillnad, i DDRs styre.

Till imorgon har Kari läst Resan från mörkrets hjärta: om ondskans och godhetens mekanismer av Eva-Lotta Hultén. ”Författaren tar ett ganska stort kliv från folkmord och tortyr in i den svenska skolan och lämnar mig lite häpet undrande”, hälsar Kari.

På onsdag skriver Marcus om Tomas Lidmans Dagboken som konst som går igenom tio konstnärsdagböcker från de senaste 100 åren. Marcus invändning är att boken var alldeles för kortfattad och opersonlig, vilket, påpekar han, egentligen borde vara en omöjlighet med tanke på ämnet.

Anna C skriver om Inger Christensens debut Ljus från 1962, i översättning av Marie Silkeberg och nyutgiven av Modernista.

Och veckans gäst, Helena Lie, skriver om Charlotte Qvandts poesi- och fotobok Varje kropp.

Trevlig läsning!

Similar Posts:

• Där industri och myndighet växt samman
• En kär gammal kollega
• Tack för det Modernista!
• Dagboksbesvikelse
• Hur framtida folkmord kan förhindras genom ändrad pedagogik i svenska skolor (!)

Historien som sådan har nämligen just den doft av semi-podfilisk underkastelse som annars mest tilltalar danska filmregissörer som gärna lägger till ett von till sitt namn. En sextonårig flicka har efter trassel hemma flyttat till sin pojkväns familj och har efter ett möte med den hårdkrökande, fyrtioårige grannen Herner, vilket juridiskt inte kan klassas som något annat än en våldtäkt, blivit så förälskad att de inleder en hemlig relation. En relation där han har vänligheten att vara den sexuellt erfarne läraren och växlar mellan att ibland vara vänlig och ibland vara hårdhänt. Flickan, Maria, fylls av dåligt samvete inför sveket som ju inte bara drabbar hennes pojkvän Johannes utan hela hans familj som tagit henne som en av de sina. Ändå är hon beredd att ge upp allt, sitt umgänge, framtida studier, ja hela den tillvaro som hör tonåren till för att få vara med Herner.

Även om det är svårt att se några förmildrande omständigheter vad beträffar Herners agerande så finns det ändå flera för Daniela Krien, då hennes debutroman trots allt har en hel del element som gör den läsvärd. Som roman betraktat är det ett gott hantverk där både de lantliga miljöerna och romanens karaktärer beskrivs väl. Maria, som är jagpersonen, är tveklöst en bra gestaltning av en tonåring som söker någonting men inte riktigt vet vad. Men även alla bipersoner som den av fotografi närmast besatte pojkvännen Johannes, dennes lite kärva men ändå hjärtliga familj, Maries mamma som är ensam och olycklig då hon tvingas bo kvar med sin exmakes föräldrar medan denna flyttat ihop med en nittonårig ryska och för all del den lätt alkoholiserade och svårmodige Herner, levandegörs på ett sätt man inte alltid finner hos debuterande författare. De lantliga miljöerna i en östtysk avkrok, men nära den tidigare stängda gränsen beskrivs på ett finstämt, nästan lite vemodigt sätt.

Allra mest intressant är dock själva platsen för scenen, DDR under dess sista månader som egen statsbildning. Gränsen är öppen, men även om det bara är att sätta sig i sin Trabant och åka några kilometer för att komma till det paradis de tidigare drömt om så finns den mentala gränsen kvar, starkare hos de äldre förstås men även högst påtaglig hos de yngre. Även om de drömmer om att bosätta sig där, på andra sidan, så är de hopplöst bortkomna och bara att beställa en kaffe på ett kafé med alla de valmöjligheter som står till buds ger dem panikkänslor.

Det är givetvis en mycket tacksam tid för en berättelse, då förändringen mellan det gamla och det nya är så påtaglig och även om den bara ligger som en bakgrundsfond så tar den till stor del över den egentliga berättelsen. Vilket i detta fall måste ses som positivt, för hade romanen saknat den historiska inramningen och istället bara utspelats någonstans på landsbygden hade de 173 sidorna känts ganska ointressanta.

Similar Posts:

• Lonely Planet DDR
• Inte bara sjukhus
• Det förflutna gör sig påmint
• Spionen som glömde bort
• Fotterapeut berättar vidare livshistorier