Med precision mejslar Daniel Mårs och Charlotte Qvandt fram Flockmatrisen. Mårs har tidigare skrivit diktsamlingen Simonillusioner och Qvandt har publicerat flertalet titlar inom poesi samt romanen Strålgångar som gavs ut förra året. Det här är dock första gången som de ger ut en bok tillsammans, även om den föregåtts av den fristående dikten Svikt.

Trots att dikterna spelar med ljud och orden vrids och vänds på och dubbla betydelser vecklas fram, känns det direkt att det här är på allvar. Vi får tårar, fläckar och en avhuggen arm redan på de första sidorna. Det här är ingen lek.

Vi kan karva med våra naglar:

Jag vill kantra och falla
Dela och hålla,

lova dig

Så växer förhållandet mellan jaget och duet fram – det där nära, skyddslösa.

Inget utrymme för gömställen
Ingenting som sitter löst

[–]

Syrsor äter vad de får i sin mun
Utan näring äter de varandra

Men också:

Jag känner varje vind
Varje centimeter med ekolod

Jag måste finna mig i det
och förstå vilken öppning som är djup nog

Flera bäckar ymniga

Jaget i förhållande till viet, en omöjlighet och en nödvändighet på en och samma gång.

På förlagets hemsida finns en kortare text där poeterna berättar om sin gemensamma skrivprocess. Läs den gärna, den är skriven med samma känsla för språk och stil som boken. Där framgår det att för dem har ”skrivandet aldrig handlat om att gå i dialog utan om att finna en gemensam röst.”

Ja, kanske är det precis just så en text om det gemensamma och jaget i förhållande till viet måste skrivas för att komma såhär nära.

Similar Posts:

• Varje kropp, varje tillvaro
• Poetiska stillbilder om liv och död
• Det blir nog nåt …
• ”Det går att tala om pärlemorskimmer”
• Dikter som växter, eller som barn

Simon blir en metafor för alla romantiska förhållanden och sexuella förbindelser som funnits i diktjagets liv. Fast det är tydligt att han är någon som inte går att tygla. En svårfångad seriehjälte som ändrar skepnad. Ibland är han ”en bondkatt som hoppar upp på köksbordet” och ”ett smörpaket han lapar i sig/när du vänt ryggen till” för att på en tidigare sida vara ”machomän upptryckta mot väggarna/en dragqueens skratt”. Ett återkommande tema är homosexualiteten. I början kan det bero på att läsaren läser in detta tema eftersom författaren är en man. Men referenserna är för många för att de ska gå någon förbi. Så här ser det ur på sidan 8:

Simon

är kassetten som spelas i den mörkgrå Volvon

din pappas översättning

av titeln och gruppens namn

det är

en synd

med djuraffärspojkar

Ingen som har något som helst hum om popmusik kan väl undgå referensen till Pet Shop Boys. Det blir roligt och rörande på samma gång. Sexualiteten bejakas, en trevande komma-ut-ur-garderoben-story skymtar mellan raderna: ”där du lovar att aldrig mer göra något sådant/aldrig pussa en pojke på skolgården”. Simon är någon som diktjaget upplever intensivt, någon som finns med från barndom till ungdom från ungdom till vuxenliv. Mot slutet av boken, som med fördel kan läsas från början till slut i ett svep, blir tonen något dystrare. Simon den destruktiva, Simon som också gör diktjaget destruktivt, träder fram allt tydligare. Vem som är vem är inte lika viktigt: ”ditt ID-kort/som ligger kvar hemma/ett signalement på gärningsmannen/som stämmer in på dig”. Men formuleringsfesten författaren bjuder på fortsätter att pågå i läsarens huvud långt efter bokpärmarna är stängda.

Daniel Mårs är sannerligen en poet som är på gång, som vågar leka och ha roligt med språket även om det stundtals blir väl många motsägelser. Han har tidigare medverkat i antologin Blå Blixt: Den sista fasta kontinenten (2015), som är utgiven på samma förlag som Simonillusioner (Brombergs). Hans dikter återfinns även i det senaste numret av Lyrikvännen.

Similar Posts:

• Direkt och kompromisslöst om att vara trans
• Jag, du, vi
• Regnbågsskimrande berättelse med grådaskig titel
• En ny identitet i blomning
• De handlar om döden, om våldet, är vässade och arga i tilltal, städer och städernas slående värme, om människa