Douglas Porter, huvudkaraktären i Christer Ackermans B5, är allt annat än vanlig. Han är stenhård och ärrad. Han har hemliga identiteter och erfarenheter, problem med kvinnor och grovt språk. Han bryter nacken på buset utan att blinka om han behöver, och han tänker verkligen inte ta ledigt eller gå i terapi över något sådant. Douglas Porter är ingen jag identifierar mig med. Han är faktiskt inte ens någon jag tycker om.

Handlingen i B5 börjar med ett terrordåd mitt i Stockholms innerstad, och innan första kapitlet är slut har man sugits in i en internationell historia som har så många pusselbitar och karaktärer att jag faktiskt nästan blir utmattad – det handlar lite grand om religiös fundamentalism förstås, men in i plotten trycks också en världskänd konstnär och hans samvetslösa assistent, en sadistisk och närmast maktfullkomlig man i Oman, en amerikansk mångmiljonär, CIA, kriget i Rwanda, lajvande ungdomar och Franska Främlingslegionen. Berättarsättet, att enbart med blankrad markera att man kastas mellan olika platser och tider, gör det stressigt att läsa. Det gör också att jag läser utan att veta var jag befinner mig tidsmässigt – sker den här dialogen mellan de här yrkesmördarna parallellt med mötet i polishuset i Stockholm från stycket innan, eller ägde det rum långt tidigare? Ofta vet jag inte, jag bara slungas framåt i ett sjujäsikens tempo.

Ackerman vill, enligt presentationen på förlagets hemsida, skapa ett nytt kvalitativt varumärke – ”En Douglas Porter-deckare”. Det gör mig i viss mån lite konfunderad. Inte för att huvudkaraktären, bara för att jag finner honom ointressant och knappt mänsklig, inte är stark nog att bära en hel romansvit. Utan för att Ackerman, trots denna tanke på fler böcker, har fyllt denna den första så till bristningsgränsen. Det är så stort persongalleri att det är svårgreppbart, och det är inte lätt att förstå dynamiken karaktärerna emellan när alla bara dör hela tiden. Ta ett chill pill, vill jag säga. Låt mig lära känna dina karaktärer om du vill att jag ska vilja följa dem även längre fram.

Det här är helt enkelt inte min typ av deckare. Jag gillar det lågmälda och långsamma. Jag vill följa kriminalinspektörer som jag känner sympati för, eller åtminstone någorlunda förstår mig på. För mig blir det mer intressant då. Den här typen av hårdkokt, känslokall och distanserad stil lämnar mig oengagerad. Men är man till skillnad från mig trött på att läsa om långsamt utredningsarbete och fiskgratäng så kan Douglas Porter mycket väl vara en frisk fläkt. Och i så fall så utmanar jag er att räkna antalet döda under resans gång. Så många bor det nog inte ens i Fjällbacka.

Similar Posts:

• Vecka 36 på dagensbok.com – Pettson, Danmark och Främling
• En rågad portion svensk husmanskost
• När endast det minutiösa är gott nog
• Klyschiga intriger
• Polisarbete, psykologi och pirrig spänning

Men först har Emelie läst Sven Nordqvists nya Findus flyttar ut, som är den första bok om gubben Pettson och katten Findus som getts ut på över tio år. ”Språket är sådär lekfullt som vi minns det och fullt av missförstånd precis som det blir när den ena pratar ur perspektiv av människa och den andra av katt.” skriver Emelie.

Ella recenserar Marcus Priftis Främling, vad döljer du för mig? där Priftis ger sig i kast med mängder av myter kring rasism och lägger fram en välbehövlig översikt på temat.

Marie skriver om Chister Ackermans B5 – första delen i vad som ska bli en deckarserie med den ärrade Douglas Porter vid GSS, Gruppen för särskild spaning, i huvudrollen. Det börjar med ett terrordåd mot Stockholm, och därefter avvecklas hela romanen i ett rasande tempo – via internationellt erkända konstnärer, religiösa fundamentalister, storskurkar i Oman och franska främlingslegionen. Onekligen hårdkokt, men också orealistiskt och därför ganska oengagerande, menar Marie.

Och på lördag är det alltså dags för Danmarkspecial, då Lina bland annat bjuder på en text om Kim Leines Tunu, som är små berättelser ur det grönländska landskapet. Det blir även dansk poesi och dansk deckarspänning.

Trevlig vecka!

Similar Posts:

• Douglas Porter – en ny svensk actionhjälte?
• I sagans värld måste tiden få stå still – intervju med Sven Nordqvist
• Precis som förväntat
• Bokmässeveckan på dagensbok.com
• Samexistera eller slå ihjäl varandra?