Ylva Zetterberg bor med sin man Mike och deras dotter i en villa utanför Helsingborg. När hon helt plötsligt försvinner riktas misstankarna mot maken. Men polisen har inga bevis. Ylva är spårlöst försvunnen och förblir så. Trots att ingen kropp dyker upp blir alla med tiden övertygade om att hon är död, även Mike. Ingen anar att Ylva lever, fängslad i en Fritzl-liknande källare bara ett stenkast bort från hemmet. Där bryts hon systematiskt och raffinerat ned av sina kidnappare.

Ylva Zetterberg var vid medvetande.
Hon låg i baksätet och såg världen passera i form av bekanta trädtoppar och hustak, kände geografin med bilens rörelser, visste hela tiden var de befann sig.
Hon var nästan hemma när bilen utan brådska lät en annan bil passera och därefter svängde in på grusplanen till det nyrenoverade huset. Kvinnan öppnade garagedörren med fjärrkontroll och körde in. Hon väntade tills porten hade stängts bakom dem innan hon gick ur bilen och öppnade baksätet. Tillsammans med mannen ledde kvinnan Ylva ner i källaren utan så mycket som ett ord.

När en kåt karl redan efter fyra sidor fått skallen inslagen mysryser jag och förstår att jag håller en rafflande historia i mina händer. För förövarna i denna deckare har fler strängar på sin lyra. Förutom att de håller stackars Ylva fången i sin ombyggda källare reser de runt och slår ihjäl människor i en bestialisk hämndaktion. Låter det sjukt? Det är det. Och riktigt spännande faktiskt.

Karaktären Ylva är bekräftelsetörstig, spelar på sin sexualitet och har en historia av otrohet i bagaget. Därför tar det tid innan maken Mike inser allvaret i försvinnandet. In i det längsta försöker han spela avslappnad och lugn. Klart frugan ska få ha sin frihet. Känna att han litar på henne. Men Mike har nerverna utanpå kroppen redan innan Ylva försvinner, och värre blir det. Att uppträda tryggt och sansat inför dottern frestar också på.

Det är välskrivet, spännande och fruktansvärt otäckt. Historien suger tag och är svår att lägga ifrån sig. Ett par mord begås och stämningen tätnar samtidigt som Mike med omgivningens hjälp lyckas gå vidare med livet. Hela tiden omedveten om att han iakttas av sin förtvivlade, fängslade fru.

Similar Posts:

• Skuggpojken
• Tro, hopp och ond bråd död
• Rafflande och smart om ett försvinnande
• Kommer jag att dö? – så här?
• Oemotståndligt och sorgesamt

Sjöstedt har väl egentligen inga andra belägg för det än att han ”vet” att så är fallet och, ärligt talat, det är inte något särskilt övertygande argument.

Jag lägger min röst på att spekulationerna lär fortsätta.

Similar Posts:

• Spännande prat
• Ond bråd hämnd.
• Litet av varje

Nej nej, det är titeln på en dikt ur Arne Törnqvists Bröstvärn. En vän till diktaren tillkännager efter en middag på gös till vitt vin att han tio år tidigare fått sin dödsdom på en intilliggande läkarmottagning. Men nu står han ändå här, livs levande, med "mörk energi" spöklikt i sin kropp. Är det den intagna gösen, nyss död på fatet – "fyllig och fast i sitt kött" – som stärker honom?

Arne Törnqvist skriver i huvudsak en jordnära poesi. Han rör sig i välbekanta miljöer, tar avstamp från en kolonilott eller en sjukhussal. Men genom små detaljer målar dikterna upp en djupare bild som öppnar sig, som man säger, mot de stora frågorna.

Texterna eftersträvar enkelhet och finner den ofta, oavsett det rör sig om ordlekar eller ett djupare konstaterande. "Jag gråter över spilld mjölk/Ovarsamt bar jag den brädfyllda skålen/genom det korta livet". Det ser ut som och låter förbluffande enkelt.

Särskilt förtjust blir jag i sviterna Sömnsvårigheter och Äktenskap, den sista bestående av blott två dikter. I Sömnsvårigheter ligger diktaren vaken i sin säng och misströstar, övergiven efter sin makas bortgång. "Inatt blev många hushåll drömlösa" inleds dikten och fortsätter med att beskriva äktenskapliga bäddar utan liv, bara för att avklinga i en bild av den ensamme drömmaren, en svävande änkling som bara har månen till vän.

Lika enkelt och gripande blir det i Äktenskaps "Du har mig som i en liten ask" där liknelsen med dom kinesiska askarna och ryska gummorna för tankarna till Swedenborgs filosofi "Jag sitter med en mycket liten gumma/i mitt knä. Och båda sitter vi i knät/på Alltets moder, Tystnaden och Nåden". I kontrasten mellan dessa sviter kan saknaden och förlusten nästan förefalla bedövande.

I sin helhet utövar dikterna i Bröstvärn ett varierat intryck, både till innehåll och till viss del form. Törnqvist rör sig obehindrat i sitt eget språk, men många läromästare stampar också i kulisserna. Aspenström och Ekelöf är några av namnen som dyker upp. Inget fel i det, absolut inte när de blir lika snyggt tecknade som av Arne Törnqvists penslar.

Vad som saknas för att det här skulle bli en diktsamling som höjer sig ur mängden är det där riktigt personliga adelsmärket. Nu blir det litet av varje, på gott och ont. Dock mest gott.

Similar Posts:

• Chauffören, rökpausen och ändhållplatsen
• En gigant bland giganter
• Fyrtiotvå år av fulländad lyrik
• Bedövande vackert, outsägligt och svårt
• Storslagen enkelhet