Arrianos "Alexander den store"

Per Warmark — Thu, 25 Nov 2004 23:00:00 +0000

Mastodontfilmer med antika motiv har på senare år fått ett uppsving. Ett flertal av dessa har också historisk bakgrund. Gladiator, Kampen om Gallien, Attila, Julius Ceasar och Troja är några exempel. Den nya animationstekniken har gjort storskaliga och pompösa filmatiseringar möjliga till bråkdelen av den kostnad det tidigare krävdes när tusentals statister skulle samlas. Problemet är bara att de flesta av de här filmerna blir riktiga kalkoner. Regissörer och producenter tycks allt som ofta använda fräck teknik som ursäkt för ett dåligt och ogenomtänkt manus. Ovan nämnda Troja är ett typexempel. Här har man, trots jättebudget, misslyckats med allt från manus och casting till animationer och kameraåkningar. Så när det är dags för den första av två stora filmsatsningar om Alexander den store är det inte utan oro man förhandsbokar sin biobiljett.

Som tur är finns det alltid böcker. En god bok slår en film nio gånger av tio och när det gäller Alexander finns det en hel bokbuffé att trösta sig med ifall Hollywood sviker.

Greken Arrianos skildring av Alexander den stores liv och erövringar betraktas ofta som den främsta av de antika dito. Detta trots att den skrevs drygt 500 år efter huvudpersonens död. Ett av skälen till verkets uppskattning beror sannolikt på att många av de samtida betraktelserna, vilka gått förlorade, finns indirekt representerade hos Arrianos.

Arrianos vilar sin framställning i huvudsak på två källor. Den ena är Ptolemaios som följde Alexander under hela hans liv. Han var barndomskamrat och sedermera befälhavare under flera strider. Efter Alexanders död blev han kung i Egypten och det var troligtvis då han skrev sitt verk om Alexander. Från Ptolemaios hämtar Arrianos uppgifter bland annat om armén och de krigiska inslagen. Den andra framträdande källan som Arrianos använder är Aristobulos som även han deltog i den makedonske kungens expeditioner. Härifrån hämtas uppgifter om det som hamnar utanför det rent militära, exempelvis om geografi och natur. Arrianos anväder sig dessutom av ytterligare källor så hans underarbete verkar vara för tiden välgjort. Trots detta är han inte särskilt noga med att ange var de exakta påståendena i boken är hämtade.

Vad gäller objektiviteten, som ofta är ett problem i antika framställningar, är det tydligt att Arrianos känner både samhörighet med och beundran för Alexander. Han presenterar dock olika versioner av flera händelser och trots de tydliga sympatierna för protagonisten bryter Arrianos emellanåt in och talar om när han tycker att kungen handlat orätt.

Språket och berättandet är rakt och lättläst vilket gör att helhetsintrycket känns relativt modernt. Att så är fallet beror naturligtvis också på Ingemar Lagerströms utomordentliga översättning som helt klart har gjort denna snart 2000 år gamla skrift mycket tillgänglig.

Så är det så att ni efter ett par timmar i biomörkret inte fått se annat än en spikrak actionrulle där Alexander är en helt igenom heterosexuell och alltigenom god hjältekonung (den risken är dock förmodligen större när det gäller Baz Luhrmanns version som kommer om ett år) kan man med fördel läsa Arrianos, Renault eller Lundkvist för att få sin bild av hjälten justerad och därmed mer korrekt (se övriga bonusrecensioner). Och är filmen superbra kan man gott läsa böckerna ändå.

Artur Lundkvist "Krigarens dikt"

Per Warmark — Thu, 25 Nov 2004 23:00:00 +0000

Artur Lundkvist blandar i sin Krigarens dikt fiktion och fakta. Efter att ha läst boken verkar det dock som om endast författarens skönlitterära berättarlust har hindrat honom från att skriva en mer renodlad historiebok. Undertiteln ”En sannolik framställning av Alexander den stores handlingar och levnadsöden” skvallrar om det.

I stilen påminner den här framställningen om Alexander något om de antika skrifterna om kungen. Lundkvist har dock haft fler källor och mycket mer forskning att tillgå än vad de antike skriftställarna haft. Vi får följa kungen från vaggan i Makedonien till graven i Persien och över alla de avgörande händelserna som utspelades där emellan.

Fiktionen är alltså återhållsam, Lundkvist fyller i luckor med inte alltför otänkbart stoff. Sannolikheten finns där. Författaren försöker också skissera en något sånär heltäckande bild av Alexander. Det innebär att han både skildrar det politiska spelet och kungens mer personliga öde. Tonvikten, ska dock sägas, ligger på politiken och erövringarna. Det är ändå positivt att Lundkvist försöker se kungen som den människa han faktiskt var. Det hindrar framställningen från att bli något tradig. Alexanders fälttåg präglades, vilket är ett välkänt faktum, av i princip ständiga framgångar. Hans erövringar blev enorma och när de skall sammanfattas blir det ofta i form av uppräkningar, där Alexander vinner, offrar och anordnar spel o.s.v., och man missar lätt att det handlar om över tio års strider. Den fällan går som sagt inte Lundkvist i tack vare den flerbottnade presentationen.

Förutom de krigiska bragderna skildras också Alexanders religiösa funderingar, han stötte på ett flertal religioner under sina expeditioner, och hans bisexualitet. Det är vedertaget inom den historiska forskningen att Alexander var bisexuell vilket inte var något kontroversiellt under antiken och inte borde vara det nu heller.

Kanske hade Arrianos krönika om Alexander den store sett ut så här om han hade haft tillgång till de fakta Artur Lundkvist hade, kanske inte? Lundkvists medvetet antikinspirerade stil känns hur som helst som ett smart grepp och det inger också den trovärdighet som han tydligt eftersträvar.

dagensbok.com » Arrianos

Arrianos "Alexander den store"

Similar Posts:

Artur Lundkvist "Krigarens dikt"

Similar Posts: