Nu är gudskelov Alva Dahls eftertänksamma Längtans flöde ingenting annat än en personlig berättelse om livet och hennes relation till Gud. Boken är lågmäld, ödmjuk, funderande och samtalande; samtidigt anspråkslös och anspråksfull – helt beroende på hur den läses. Den är om det allmänmänskliga, man kan vara en ohelig ateist och ändå känna igen sig. Grunden är en låghet inför Gud och nerven de inre slitningarna hon dagligdags upplever i strävan att hitta rätt. Hon söker det stora i det lilla. Förtroliga samtal – vilket inte är det samma som diskussioner eller argumentation –, upplevelsen av en islossning på vårkanten får henne och läsaren att förnimma det fantastiska med att vara vid liv. Smartphonen är massornas opium, ett förbländande sken. Teknologin är i mångt oundgänglig, men ofrånkomligen gör skärmtiden att vi inte noterar björkars musöronsmå löv, ljudet från gruset under skon, skalbaggens flykt.

Ljus finns ändå är titeln på en av Emilia Fogelklous otaliga böcker. Tre ord jag återkommer till och försöker påminna mig om. Tre ord som är de mest trösterika jag kan tänka mig – ljus finns ändå, oaktat hur kompakt mörkret är. Alltid, någonstädes, flämtar ett litet ljus. Ljuset är mörkrets förutsättning, liksom ljuset inte skulle vara någonting utan mörkret. Jag tänker att mörkervandring lär en ödmjukhet, men hon formulerar det bättre: Natten lär en att fråga. Dahl kan i någon mån sägas gå i Fogelklous spår och inte oväntat förekommer Fogelklou i registret längst bak i boken tillsammans med Franciskus av Assisi och Simone Weil. Under raderna anar jag Hjalmar Ekström, Ulf I. Eriksson, Etty Hillesum, Mäster Eckehart. Emellertid intalar vi ju oss både det ena och det andra för att framstå i bättre dager – om inte annat inför oss själva, så ta mig inte på orden.

Jag förstår det som att Dahl befinner sig i en uppbrottsfas. En av många antagligen, men just denna verkar ha sin källa i ett uppbrutet äktenskap. På en av sidorna skriver hon om demensen. Den ”demente är radikalfenomenolog och etnograf i sin egen minnesbank”, skriver hon apropå en fantasi om att en dag få träda in i demensen och ”återvända till det brustna äktenskapet” hon trodde var lyckligt. Radikalfenomenolog alltså. Här fnissar jag till. Hon är stilsäker och fyndig i sitt språk och tycks ha ett djupt intresse för språket och framförallt konstarten interpunktionen. En tidigare bok från henne heter Interpunktion: om skiljetecken och textens nyanser. Uppbrott alltså, men att gå vidare är lika mycket att lämna bakom sig som att ånyo plocka upp. Det är i denna skärningspunkt hon befinner sig.

Texten är frikostig med utrymme för eftertanke och är uppdelad i fragment som sällan upptar mer än en sida. Hon har strött ut frön för läsaren att idissla tills de öppnar sig – eller spottas ut. Somt säger mig ingenting, men det beror kanske på intellektuell och upplevelsemässig tandröta. Jag förstår det som att hon inte söker efter Gud, utan vill leva i och genom honom. Något åt det hållet, åtminstone. Mäster Eckhart ska i en predikan ha sagt att

…den människa som har ett inre liv, så att hon har kunskap om Gud i hans egen känsla och hans egen grund, är befriad från intrycket av skapade ting och är innesluten i sig själv i sanningens borg.

Att leva utan överflöd, utan brist. Inte ett utplånande av jaget utan ett bortjagande av vår fallenhet för sigsjälvdyrkan. Att försöka ”leva fram ljus” men samtidigt komma ihåg att det viktigaste är ”att ljuset blir till” genom vilken människa som helst. Hur svårt är inte det! Dahl säger: ”Ena dagen väger lyckan tyngst, nästa dag sanningen”. Lycka: Att passa in, göra vad som förväntas, nå och uppnå. Sanning: Att ”strunta i massans rörelse, avstå helt från substitut och skenbilder”. Vi kan försöka leva efter ett ”ja” som är ”ett omöjligt löfte om att vara skärpt i varje framtida fotrörelse”. Vi måste försöka att inte snubbla, att inte avvika från vad stig vi nu färdas uppå. Under Hans öga eller inte.

Vi uppnår aldrig fullständig visshet huruvida sökandet i slutändan kommer bära frukt eller ej, men ”alternativet vore död, och det är livet vi kallats till”.

Similar Posts:

• Frågor som får svar
• Privat och intetsägande
• Självklart enkelt
• Efterlängtad nyutgåva av slutsåld bok
• Att brottas med gud

Nr 45-48 i deras utgivning består av nyskrivna svenska noveller av författarna Oline Stig, Daniel Sjölin, Alva Dahl och Håkan Nesser. Formgivningen (av Karin Rönnmark) är, som vanligt när det gäller Novellix, väldigt snygg och novellerna välskrivna.

Oline Stig skriver i sin novell Hägring om en grupp människor som flyr sina egna, kanske en smula torftiga, liv för att hitta ett nytt umgänge på nätet. Det är en historia om vänskap och närhet, om tillit som kan byggas på alternativa sätt, men också om svek. Hur mycket vet vi om människorna vi spenderar tid med via datorn eller telefonen? Spelar det någon roll hur mycket av det vi ”vet” som är sant, när vi ändå väljer deras sällskap, framför de människor vi träffar varje dag?

Håkan Nesser förlägger handlingen för sin novell Herr Kadar till en liten turistort på en ö utanför Tanzanias kust. Det är en liten plats, med en liten skara människor vars öden blir intimt sammankopplade enbart pga att de befinner sig på samma plats vid samma tid. Värmen som får allt att gå långsammare, de ibland bara anade intrigerna och sättet det hela berättas på påminner mig om Marguerite Duras De små hästarna i Tarquinia.

I Allt har sin tid konfronteras huvudpersonen med en man som gjort henne väldigt illa i det förflutna. Deras roller är ombytta nu, den här gången är det hon som innehar en viss maktposition gentemot honom, men ändå … Bara att se honom i sammanhang som är hennes, som en deltagare på en kurs hon leder, omkullkastar hennes trygghet. Minns han vad som hände? Förstod han ens att det som hände var våldtäkt? Kommer han att försöka skada henne igen, eller är de minnen som aldrig lämnar henne så obetydliga för honom att han inte ägnar dem en tanke? Dahl, som var med och grundade förlaget Novellix, har skrivit en smärtsam novell om att bära på erfarenheter av sexuellt våld. Och visar skickligt hur dessa sätter sig inte bara i hjärnan, utan i hela kroppen på den som råkat ut för det – i balansen, i sömnen, i förmågan att slappna av.

Och så kommer vi då till Daniel Sjölins Alla vill bara gå hem. Åh, detta är så bra! Det är en samtidigt väldigt trivial historia – någon lämnar ett barn på dagis, någon stressar till jobbet och funderar på att försöka hinna med eftermiddagens after work, men vill nog ändå bara gå hem – och samtidigt ett bisarrt försvarstal för varför allt blev som det blev. Varför världen gick åt helvete i och med alla politiska beslut som togs – av människor som egentligen bara ville gå hem. Det är en mörk dystopisk berättelse, utan helt tydlig berättarröst eller riktning, men där Sjölin eldar på med både tempo och ett framforsande språk. Och humor. Jag uppskattar Sjölin kanske mest för hans humor just nu, sylvass som han är (läs t.ex. hur han tryckte till Jan Björklund på det mest briljanta vis i Expressen i somras).

Fy vad orättvist, vi försökte ju med allt! Vi sänkte skatterna för att inte bandyplanerna skulle vara spolade med era pengar, så att ni kunde köpa laptops och gurkmeja istället. Vi försökte få fler krogbesök, fläskigare bokköp, nyare vagnpark driven med energiskog och ökat antal kvalitetsupplevelser kopplade till inhemska charkprodukter. […] Vi gjorde ta mig fan allt för er! Vi sålde järnvägarna, sålde telefontrådarna, bostadsbolagen, skolorna, förskolorna, kraftverken för vi önskade så innerligt att få se er stråla den där dagen när ni tog steget från grevé till gruyère. Vi var oerhört stolta, sen ville vi ha mer tid för familjen så vi gick lite tidigare.

Ingenting jag skriver kan förmodligen ge en rättvis bild av det ordflöde, den bitskhet och den skarpa och kritiska blick för samhället som Sjölin åstadkommit i Alla vill bara gå hem. Läs den istället. Gör det bara! Kanske på en buss på väg någonstans, eller på en bänk i väntan på något.

Similar Posts:

• Minideckarjuveler att njuta
• En förlorare i debatten
• Novellförlaget fortsätter att leverera
• 4 x ryska klassiker
• Supersöta sommarnoveller