Behavioural finance översatt till svenska blir ungefär beteendebaserad finansiell ekonomi. Ämnet är sprunget ur den moderna forskningen inom ekonomisk psykologi, och visar att människan har väldigt svårt att frigöra sig från de impulser som styr tankebanor och handlingsmönster, alldeles oavsett dennes plats i den finansiella hierarkin och påstådd expertis.

Med kunskaper om behavioural finance får investeraren den insikt som behövs för att förbereda och försvara sig. Man har fortfarande ingen garanti för att slå marknaden men man får i alla fall mycket goda chanser att vinna över sig själv. Man kan se till att besluten blir så rationella som möjligt och att risken för katastrofala förluster blir så liten som möjligt.
Just därför framstår det som konstigt att de finansiella utbildningarna i stort sätt ignorerar behavioral finance och behåller fokus på den traditionella finansteorin från 1960- och 1970-talet.

Jag kan inte annat än hålla med Riple om att det är märkligt att det inte är ett obligatorisk ämne på våra handelshögskolor. Om man tittar i backspegeln så borde det ligga i allas intresse att försöka åstadkomma någonting som i alla fall liknar balans på finansmarknaden.F. A. Hayeks fria marknad med perfekt balanserad prissättning kan inte komma till stånd då aktörerna är allt annat än oberoende av varandra. Även om viljan finns kan människan inte undgå att påverkas av information i form av analyser och prognoser. Massans visdom blir till massans dårskap, och harmonin uteblir.

Hur kan man försvara att lära ut någonting som inte stämmer, och tycks bidra snarare än motverka finansiella kriser? Och hur kan man prioritera detta före något så allmänt nyttigt som att lära ut att skydda sig mot förutsägbara mentala misstag? Hur kan vi överhuvudtaget acceptera att de som tar hand om våra pengar inte har en aning om vilka de förutsägbara misstagen är?

En viktig allmänmänsklig kunskap Riple delar ut i sin bok, är att blotta tanken på pengar gör någonting med oss som människor. Det räcker att kasta en blick på en bild av sedlar för att vi skall handla på ett mindre hjälpsamt sätt gentemot våra medmänniskor. Någonting händer i hjärnan. Tankarna går då osökt till de summor som hanteras dagligen på finansmarknaden. Jag tänker att människan kanske inte har kapacitet till att framleva sina dagar i ett sådant sammanhang utan att det händer en del galenskaper.

Jag känner igen en del text och exempel från annan läsning i ämnet, men eftersom det handlar om saker som väl tål att upprepas så stör det inte. Riple har gjort en bra bok och det är bra flyt i texten. Som läsare får du mycket insikt för en liten ansträngning. När jag påbörjat min läsning fortsätter jag av bara farten. Det är nästan så att man kan kalla det för en bladvändare, om det går att använda det begreppet på en bok om finansmarknaden.

Similar Posts:

• Guide över människans ofullkomlighet
• Snygg sågning av diverse vetenskaper
• En knuff i en fördelaktig riktning
• Spännande tankar i (för?) kort format
• Finanskrisen förklarad

Till helgen är det så dags för den årliga Textmässan – Stockholms egen bokmässa för oberoende förlag och tidskrifter, som vanligt på Nürnberghuset på Södermalm. Samtidigt pågår Stockholms internationella seriefestival, som i år har temat eskapism, på Kulturhuset.

Nästa vecka blir det också Botkyrka internationella bokmässa. I tre dagar arrangerar biblioteken i Botkyrka mässa på temat Europa retrospektivt – språk och identitet i dagens Europa.

På Dagensbok inleder vi veckan med Maries recension av Frälsningsarmén av Abdellah Taïa. Det är en roman om att växa upp som homosexuell man i ett marockanskt samhälle präglat av traditionella familjevärderingar. Den beskrivs som självbiografisk, vilket Marie funderar en del kring under läsningen.

På tisdag skriver Richard om antologin Cirkelns kvadratur med unga ryska debutanter. Den har flera intressanta och bra noveller, men är lite ojämn överlag menar Richard.

Till onsdagen blir det Lögn förbannad lögn och prognoser av Alf Riple, som Kari har läst. En bladvändare som ger läsaren mycket insikt till en liten ansträngning.

På torsdag skriver Anna Liv om Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo. Anna Liv tycker att detta är boken för dem som behöver få bevisat för sig att deckare absolut inte är en sämre klassens litteratur, samt naturligtvis för alla andra som diggar välskrivna spänningsromaner. Det är en nervig, tät historia med psykologiska förtecken som Anna Liv har svårt att släppa ifrån sig, både fysiskt och psykiskt.

Vi ger er också en Dystopisk lördag då Björn skriver om Karin Tidbecks Amatka – skitig, urtvättad och helt fantastisk blandning av sovjetisk SF och svensk diskbänksrealism, som utspelas i en värld där alla föremål och begrepp måste få en betydelse påtvingat sig och fastslaget med partibeslut för att inte lösas upp i intet. Kari har läst Varma kroppar av Isaac Marion. En bioaktuell kärlekshistoria ur zombieperspektiv. Ella skriver om Sofia Nordins En sekund i taget, om 13-åriga Hedvig som blir ensam kvar efter en feberepidemi. Camilla skriver om andra delen i Lauren Olivers Delirium-trilogi och Ella skriver om den tredje, samt om bonusnovellerna Delirium stories. Och så blir det första delen i Rachel Cohns blivande tetralogi, Beta, om en tonårsklon på den exklusiva semesterön Demesne.

Veckan avslutas med Linas text om Bunkern av Hanna von Corswant. Vad som börjar som en fenomenalt läskig thriller slutar tyvärr närmare magplask, tycker Lina.

Similar Posts:

• Vecka 8 på dagensbok.com – Barn- och ungdomsboksvecka
• Vecka 15 på dagensbok.com: Påsklov = barn- och ungdomsboksvecka
• Dagensbok.com vecka 12 – Tiden, historien, texten, kemin och hästarna
• Vecka 21: Debutanter, genier och demokrati
• Vecka 16: Drömmen om en bättre värld