Boken är indelad i sju avdelningar för var sitt ämnesområde. Makrokosmos, mikrokosmos, människans utveckling, kroppen och medvetandet, jorden, universum och vetenskap. Varje avdelning innehåller ca sju teorier samt ett miniporträtt av en person som haft betydelse inom området. Vi får också en liten ordlista inför varje ämnesområde som innehåller de ord vi bör känna till för att förstå de olika teorierna som presenteras.

Förordet är skrivet av Martin Rees, professor i kosmologi och astrofysik vid universitetet i Cambridge. Rees har en diger vetenskaplig meritlista och har även gjort tv-program och skrivit böcker om vetenskap för att sprida kunskap till en intresserad allmänhet. Han poängterar hur viktigt det är att allmänheten har kännedom om de vetenskapliga aspekterna av vår tillvaro. Det kan hjälpa oss fatta beslut i viktiga frågor som berör oss alla. Politik, miljö och ekonomi är väl de mest uppenbara exemplen.

I slutet av boken presenteras de individuella skribenterna som bidragit med 30-sekunders-texter. Alla har gedigen akademisk kunskap inom sina respektive områden samt erfarenhet av att skriva populärvetenskapliga texter. Det märks, för det är nog lättare sagt än gjort att skala ned komplexa teorier till endast ett tiotal rader.

Det här är verkligen en trevlig liten bok. Eftersom den tar med teorier alltifrån kvantmekanik och multiversum till alternativmedicin och global uppvärmning, så har den något för alla. Förutom de givna, som Stephen Hawking, Albert Einstein och Richard Feynman, bjuds det också på ett porträtt av den vetenskapliga doldisen James Lovelock. Lovelock har kört sitt eget race, och är av de få fristående forskarna i vår tid. Gaiahypotesen är hans mest berömda teori. Den går ut på att jorden reglerar sig själv. Som en egen organism. Intressant, och naturligtvis även ganska ifrågasatt.

Man kanske inte helt behöver förstå alla dessa teorier, men det kan vara skönt att ha ett hum om vad det handlar om eftersom det ofta refereras till dessa i olika sammanhang. Det är väl där den här boken fyller sin funktion. Nästa gång det skämtas om Schrödingers katt eller pratas om internetmem så är läsaren av den här boken med i matchen.

Similar Posts:

• Den allmänna relativitetsteorin: En hundraåring som ödmjukar oss inför vetenskapens storhet
• Trevligt nörderi
• Att mäta mörker
• Ge apan i dig en chans
• Vetenskapens största mysterium

Lisa är ju normalt den smarta i familjen, men det händer att även Homer får en och annan geniknäpp. Han löser Fermats gåta (nästan i alla fall), pratar med Stephen Hawking om att universum är format som en munk (vilket det är enligt vissa matematiska teorier) och bevisar med hjälp av matematisk analys att Gud inte finns.

Här finns många små berättelser om olika matematiska teorem, ekvationer och tal med speciella egenskaper. Simon Singh presenterar också flera intressanta matematikers levnadsöden på ett piggt sätt. Här finns inga krångligheter, alla läsare kan uppskatta matematikens tjusning när den är så trevligt inramad. Det blir roligt att följa med i teorierna när Singh går igenom dem via familjen Simpson.

Mattehumor ja. Varje del i boken avslutas med en liten tenta. Ett test som består av matematiska skämt där man ska betygsätta sig själv utifrån hur mycket man skrattar. Det börjar med enkla skämt som: ”-Vad säger världens minsta anka? -Kvark kvark”, för att i sista tentan ha avancerat till: ”-Vad står ”B” i Benoit B. Mandelbrot för? – Benoit B. Mandelbrot”. Faktiskt ganska kul i all sin fånighet.

När nu The Simpsons blev en sådan succé ville Fox Network att Matt Groenig, seriens skapare, skulle göra en systerserie. Han tog med sig manusförfattaren och mattenörden David S. Cohen och tillsammans skapade de Futurama. Eftersom Futurama är en science fiction-serie är den ju ett eldorado av möjligheter till naturvetenskaplig humor. De rekryterade flera manusförfattare med bakgrund inom matematik, fysik och datavetenskap och gick all in på humor riktad till naturvetare och science fiction-entusiaster. Futurama får det sista kapitlet i den här boken. Singh har hållit det ganska kort eftersom det är lite av ett sidospår med alla fysik- och dataskämt. Fokus i den här boken ligger ju på matematik.

Jag läser den här boken ganska snabbt. Singh är bra på att hålla intresset uppe, och han dröjer inte för länge vid invecklade resonemang. Läsaren får precis så mycket information som behövs för att förstå finessen med de matematiska klurigheter som poppar upp i The Simpsons. Så för den som vill lära sig lite lagom mycket om primtal, Fermats gåta, möbiusband och oändligheten är det här ett bra val av bok. Den är naturligtvis också kul att läsa för den som bara råkar gilla The Simpsons. Det är verkligen en smart serie i ordets rätta bemärkelse.

Similar Posts:

• Problemet med ekvationer
• Genväg till naturvetenskaplig allmänbildning
• Rolig text + fantastiska illustrationer = underbar bok
• Hawking – en kort historik
• Utan dig – ingenting. Bokstavligen

Marcus har läst Ann Lagerhammars Tusen tranor och om den skriver han såhär:

Lagerhammars skildring av Evas sorger och Amos flykt är oerhört bra. Jag får en tjock klump i halsen av obehag, jag vill ringa Eva och be henne berätta för sin dotter om vad som händer henne, jag vill veta vad som händer med Amos, jag vill göra något mer än att bara välja fair trade-tomater i min mataffär, jag vill likt Eva köpa mig fri från den position jag satts i, men först av allt vill jag bara gråta ut på en soffa i en övernattningslägenhet.

Kari har läst Stephen Hawkings självbiografi Min historia. En man som är värd all respekt och beundran, men som nog är bättre på vetenskapliga rapporter än litteratur, tycker Kari.

Imorgon skriver Cecilia om Jan Hedhs Gofika, med väl tilltagna recept för den som vill baka från grunden.

Josefine recenserar Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist. En ganska förutsägbar men trevlig roman; perfekt för hängmattan. Läs mer om den senare i veckan.

På lördag handlar det om ungdomsböcker. Ella skriver bland annat om Katarina von Bredows nya, Hon & han, fristående fortsättning på Du & jag och andra delen i en planerad trilogi om livet på mellanstadiet, där perspektivet skiftar från bok till bok. Den här gången är det Alicia som är huvudpersonen. Hon vill så förtvivlat gärna vara en självklar del av skolans coola, och inser ju att en äldre pojkvän vore ett rätt idiotsäkert sätt att höja sin status på. När en ursnygg 17-åring tar kontakt med henne på Facebook verkar det nästan för bra för att vara sant – och det är det kanske också ..? Ella menar att von Bredow skriver lika hjärtskärande nyansrikt som vanligt, i en bokserie som är läsvärd för såväl mellanstadieläsare som betydligt äldre.

Och på söndag kommer det att handla om poesidebatt. Håkan har läst Poesi. En debattbok (Ellips förlag), en korrespondensbok om den finlandssvenska poesin — som öppnar för vidare initiativ även i Sverige. Vad har hänt med poesins egenart, värde och funktion som konstnärligt uttryck? Och hur ser det ut för de finlandssvenska poeterna idag, nu två år efter förlagsfusionen mellan Schildts och Söderström?

Similar Posts:

• Den enes bröd …
• Ett familjedrama med fantastiska karaktärer
• Torka och tvivel
• Mot sorgen
• Och hjärtat det slår

OK, ett och annat kosmologiskämt slinker med, och lite andra prov på extremt torr akademisk humor. Nörderi i sin mest utvecklade, geniala form. Men annars berättar han med samma tonläge om såväl strängteori och singularitet som ett ganska uppseendeväckande slut på sitt första äktenskap. Återigen: fascinerande.

Jag är en av de ca nio miljoner människor som har hans megasuccé Kosmos stående i bokhyllan. Jag tillhör även de 6,6 procent som har läst ut den. Det var när jag läste om den franske ekonomen Thomas Piketty på bloggen Cornucopia? Som jag ramlade på det ganska roliga ”Hawking-indexet”, som är bokjätten Amazons helt ovetenskapliga sätt att mäta hur många som faktiskt läser ut boken de köpt. Men även om jag alltså läste boken när den kom på svenska 1988 betyder inte det att jag begrep särskilt mycket. När Hawking i slutet på Min historia sammanfattar sin kosmologiska livsgärning på några sidor hänger jag inte riktigt med heller denna gång. Men kul är det!

Nåväl, tillbaka till boken. Vi får följa Hawking från hans barndom och uppväxt i ett akademikerhem, hans utbildningsväg och hur hans intressen utvecklade sig. Han har studerat både vid Oxford och Cambridge och umgåtts dagligen med andra snillen sedan dess. När han var tjugoett år fick han diagnosen ALS, och han berättar öppet och ärligt om de konsekvenser sjukdomen fört med sig. Här finns inga spår av bitterhet över de två kraschade äktenskapen, utan istället en tacksamhet över att ha upplevt dessa och en väldig glädje och stolthet över sina tre barn. Vi får veta hur det fungerat med hans kommunikationsutrustningar och hans förhållande till sin talsyntesapparat. Han berättar om alla de gånger han själv och omgivningen trott att slutet var kommet. Allt berättas så häpnadsväckande osentimentalt att det därigenom faktiskt blir rörande.

Om någon annan hade skrivit den här boken hade den dels varit flera hundra sidor lång och dels varit mycket mer dramatisk. Det handlar om en enastående människa som levt ett enastående liv. Men det här är hur han själv väljer att framställa sig, och det är kanske så här han är och fungerar. Helt faktabaserad och rationell. Han skriver i början av boken att han inte tycker att hans brist på social smidighet varit ett hinder. Och han inser att hans sjukdomstillstånd gjort att han sluppit undervisa och sitta med i tråkiga kommittéer, utan istället medfört att han kunnat koncentrera sig helt på sin forskning. En lyx som är få förunnat.

När han ser tillbaka på sitt liv ser han en man som upplevt och åstadkommit fantastiska saker. Jag som läsare tycker också att han är fantastisk. Och även om jag kanske velat komma honom närmre så är jag glad att han låtit mig komma såpass nära som han faktiskt har i denna korta, märkliga bok.

Similar Posts:

• Trevligt nörderi
• Genväg till naturvetenskaplig allmänbildning
• Den allmänna relativitetsteorin: En hundraåring som ödmjukar oss inför vetenskapens storhet
• Ofattbart oändligt, oändligt ofattbart
• Att mäta mörker