Det har gått 45 år sedan Beppe Wolgers och Per Åhlin skapade Dunderklumpen!. Nu ges boken ut på nytt. Jag läser om och får anledning att fundera över vad som var så trollbindande, då när jag var barn.

Ströms Vattudal i norra Jämtland har jag också burit med mig i alla dessa år, som en vidunderligt vacker och lockande trakt. För några somrar sedan bilade vi längs bandet av sjöar uppifrån och ner och tältade. Jag blev inte besviken.

Men texten gör mig ärligt talat misslynt. Den är, faktiskt, inget vidare. Huvudsakligen refererar Beppe Wolgers det som händer i filmen, utan särskilt mycket gestaltning alls. Bara fast forward, liksom. Beppe, du som gjorde en så oförglömlig röst åt Baloo i Djungelboken, du som var den trygga sagofarbrorn i Godnattstund och Pippis pappa, hur kunde det bli så här? Jag tänker att du måste ha skrivit med vänsterhanden, för att boken från filmen var ett nödtvunget sidoprojekt, något du lovat någon i ett kontrakt?

Handlingen är inte heller mycket att ha. En förvirrad jakt med alltför många inblandade. Så här kan det låta:

Vid Bågededammen i Ströms Vattudal blev det en väldig strid mellan Enöga och Lejonel om skattkistan. Tack vare list och mod var Lejonel nära att segra, men Enöga var starkare den här gången. Dunderklumpen, EnDumEn, Dockan och Pellegnillot blev rädda och flydde. Enöga smet skrockande iväg med skattekistan och Lejonel blev ensam kvar.

Berättelsen om Dunderklumpens försök att komma undan Enöga har sin upprinnelse i en annan saga av Beppe Wolgers, Förtrollningar från 1969. Det var sedan han sett den boken som Per Åhlin föreslog ett filmsamarbete. Per Åhlin har berättat att Beppe aldrig skrev något fullödigt manus, bara ett omfattande synopsis som övergripande redogjorde för handlingen. Det kan vara förklaringen till att boken om filmen har en så relativt torftig text.

Upptakten i midsommarnatten är i och för sig mycket finstämd och poetisk. Så även avslutningen med sin för 1970-talet typiska sensmoral att besattheten av pengar är ett av livets villospår.

Men det är inte nog för att göra Dunderklumpen! oförglömlig. Så vad är det då?

Jo, berättelsens klangbotten, tror jag. De evigt långa sommarkvällarna, leken som aldrig vill ta slut, tystnaden, de långa skuggorna i den lågt stående kvällssolen, ljuden som bär långt över vattnen. Så här minns jag mina somrar vid Kalmar sund.

Och allt detta finns i Lennart Carlssons fotografier och Per Åhlins illustrationer. Där finns också min längtans Jämtland.

Dunderklumpen! har ett budskap som når fram till barn. Det trolska är aldrig långt borta. Det kan räcka med att hålla sig vaken när alla andra sover eller att inte komma in när maten är klar. Stanna bara kvar i din hemliga koja, försjunk i en nyss ritad teckning och fundera på vad det var som gjorde den så bra.

Similar Posts:

• Bästa Stockholmsskildringarna
• Mu.
• En onödig boks nödvändighet
• Jämtländsk magi och vardagsrasism
• Liten bilderbok med stort innehåll

Om du går på den senare linjen bör du utrusta dig med Astronomisk kalender 2005, ty den erbjuder det mesta av vad amatörastronomen vill veta. Här finns solens och månens lopp utförligt beskrivna i tidsangivelser och diagram. Planeternas banor äro uppritade och kartor visar oss årets alla olika stjärnhimlar. Man kan också snabbilda sig i kosmologi och almanackans historia.

Annars kommer 2005 inte gå till historien som de stora rymdhändelsernas år. Men några godbitar bjuds. Redan runt 3-4 januari smäller det i stjärnbilden Björnvaktaren med ett maffigt stjärnfall. Och för oss i nordländerna blir det till att ta fram sotglasen den 3:e oktober, då man kan se en partiell solförmörkelse strax före lunch. Som mest, ca 50 %, skymmer månen solen för de som bor i Skåne. Ju längre söderut, desto bättre alltså.

Det gläder en vän av små detaljer när författare till böcker som denna bemödar sig att fylla sidorna med kuriosa och illustrationer. Till exempel finns här på sidan 66 (liksom på flera andra sidor) en liten LP-etikett från Vocalion bands inspelning av ”Kom hem till mig inatt när månen blänker”. Det få mig att tänka om: Kanske är det just när vi är olyckligt kära, missförstådda poeter och nördiga astronomer som stjärnhimlen lockar. Litet till mans sådär.

Similar Posts:

• En planets uppgång och fall
• Att mäta mörker
• Oidentifierat Syfte
• Hawking – en kort historik
• Ofattbart oändligt, oändligt ofattbart

Är denna bok nödvändig? En bok vars text de flesta kan rabbla utantill innan de öppnat pärmarna. Varför ge ut den eller kanske snarare varför inte?

Varför väljer man nu, 25 år efter filmens premiär och 36 år efter det år då sagan först skickades ut som julhälsning från Wahlström & Widstrand, att ge ut sagan i bokform? En första tanke är att det måste handla om att man vill tjäna pengar. Det är ju så det är. Alla vill ha pengar, och mycket. Så är det säkert också med förlaget.

Men jag ändrar mig snabbt. Jag kan ju inte låta hela min barndoms jular förstöras med att Karl-Bertil Jonssons entré i bokvärlden skulle ha med den kapitalistiska marknaden att göra. Det går ju bara inte. Istället väljer jag att tro. Tro på människans inbyggda snällhet och på att man bestämt sig för att ge ut boken för att sprida ett budskap. Ett budskap som präglas av julens givmildhet och inte av den köphysteri och stress som många upplever dagarna före jul.

Det är kanske inte så konstigt att den inte präglas av det vi förknippar med jul, för ”den här sagan tilldrog sig som sagt på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse”, som Tage Danielsson skriver i bokens sista mening.

Trots att sagan utspelar sig för så länge sedan har den ett ständigt aktuellt tema. Värme och medmänsklighet. Fantasi, Robin Hood, hjältar och en pojke med ett stort hjärta. I Dick Harrisons nya bok om Robin Hood visar han att Robin Hood har funnits och inte bara en utan flera skepander. Historien är full av Robin Hood-typer och Karl-Bertil Jonsson är en som kan ansluta till skaran. Det är många som försökt att jämna ut och minska klyftorna och skillnader i samhället. Den unga pojken Karl-Bertil drömmer om Sherwoodskogen och om att ”ta från de rika och ge till de fattiga” och på det sättet minska klyftan mellan de fattiga stackarna i slumkvarteren och de som t.ex. äger ett eget varuhus. Kanske på samma sätt som Dick Harrison vill minska klyftan mellan akademiker och vanliga historieintresserade genom att skriva om vår populära hjälte på ett relativt enkelt sätt.

Varför är då den här boken nödvändig och varför kommer den att ligga under de flesta granar denna julen?

Jag tror att den är nödvändig för att vi ständigt behöver påminnas om att det finns de människor som har det sämre än vi och att det inte krävs så mycket för att göra någon glad. Troligen kommer vi inte att sortera ut paket från posten eller skänka en förmögenhet till Amnesty eller Stadsmissionen. Men kanske kommer vi att le åt den sorgsna damen eller vinka tack till bilen som stannade vid övergångsstället eller kanske kommer vi att vara extra snälla mot de i vår närhet. För visst känner vi ett sting av stolthet och avundsjuka för att Karl-Bertil tar tag i situationen och gör det han tror på. Det är de flesta av oss alldeles för dåliga på. Vi vågar inte och vi orkar inte. Det är ju så mycket nu …

Att boken kommer att ligga under granen beror på att vi har svårt att motstå den. Tage Danielssons genialiska språk och ordvändningar. Per Åhlins illustrationer. Det kan inte bli bättre. Att de flesta av oss dessutom vuxit upp med sagan gör att vi alla suktar efter den när den står i hyllorna och man har bara en fundering: vem kan jag ge den till? Och det är kanske det mest spännande. Vem riktar sig boken till? Är det en barnbok? Den har det formatet och de typiska barnboksillustrationerna, men jag tror inte att barnen förstår allt i sagan. Taxeringskalender är t.ex. inte ett ord man lär sig på dagis. Kanske är det så att boken är så smart att barnen gillar den och de vuxna som läser den förstår de nyanser i Tage Danielssons språk som barn inte förstår. Vilket gör att detta är en barnbok för barn och vuxna.

Boken är en given succé. Så är det bara och det beror inte på att Per Åhlins teckningar lockar som godis och Tage Danielsson är en folkhjälte, utan för att det är en bra story och den skulle vara lika bra om man skrivit den på dasspapper, bara lite ömtåligare.

Similar Posts:

• Tema: HasseåTage
• Okritiskt om nationalhelgon
• ”Varför handlar aldrig någon enda schlagermelodi/ om såna som är skapta som vi?”
• Håll dig vaken, Dunderklumpen är tillbaka
• Mästare på svenskspråkiga limerickar