De flesta trädgårdsböcker får odling att verka enkelt, men ingen trädgårdsbok får det att låta så enkelt som Lustodla. För att klargöra sina avsikter inleder Björnulfson med en lista:
Vem ska inte läsa den här boken?

• Den som har trädgård som sitt enda intresse och vill att den ska uppta all fritid.
• Den som vill bli expert innan hen greppar grensaxen
• Den som älskar att rensa i timmar och ser fram emot att få göra om det efter någon vecka.
• Den som tycker det är intressant att hålla reda på vilken sorts näring varje växt ska ha och hur ofta.

Björnulfson tar läsaren i handen och pekar raskt ut hur det ska göras. Marken ska täckas av en markduk och vips är alla dina bekymmer ur världen. Själva beskrivningen av hur du bygger upp ett trädgårdsland från grunden är kort och koncis. Det hela låter fantastiskt enkelt och jag blir inspirerad att ge markduken en chans (men kanske täcker jag den med flis för att gömma plasten).

Lustodla är uppfriskande enkel och tydlig, instruktioner uppblandade med korta anekdoter om Björnulfsons egen trädgård, lite historia om plantorna och här och var små recept. Vi får bekanta oss med allt från grönsaker, blommor och prydnadsbuskar. I den marktäckta trädgården kan allt växa lite huller om buller, nästan som i en skogsträdgård, men ändå inte alls.

Perenna växter (det vill säga sådana som kommer tillbaka på samma plats år efter år) är markerade med en särskild liten symbol, vilket ytterligare underlättar för den late odlaren som vill skörda utan allt för stor arbetsinsats. Som alltid när det gäller trädgårdsböcker tycker jag dock att det saknas information om vad odlaren ska göra om grödorna inte växer som man tänkt sig, om broccolin bara är lång och tanig eller om tomaterna bara ger fler och fler blad.

Boken innehåller de vanligaste trädgårdsväxterna, men även en hel del som jag inte hört talas om tidigare eller tänkt på i anslutning till täckodling. Nu återstår väl egentligen bara frågan hur stor odlingsyta jag kan förhandla till mig av resten av hushållet.

Similar Posts:

• Odlingens pornografi
• Sommardrömmar om att odla
• Kärleksfull promenad i örtagården
• Jamaica Kincaids trädgård
• Jordnära passion

Jag har inte själv någon riktig trädgård just nu, men nog har jag fått mig till livs min beskärda del av trädgårdsböcker genom åren. Ibland har jag bläddrat längtansfullt genom sidor av avundsvärda skönheter, andra gånger har jag ivrigt sökt nödvändig information (med blandat resultat). Men aldrig tidigare har jag stött på en trädgårdsbok som är som Jamaica Kincaids. Inte främst för att den är lika mycket essä och memoar som trädgårdsbok, eller för att den handlar lika mycket om hennes egen trädgård som hur den hänger ihop med andra trädgårdar både i hennes eget och andras liv, och hur alla trädgårdar hänger ihop med resten: naturen, historien, människorna och världen. Nej, det som allra mest skiljer Kincaids trädgårdsbok från alla andra trädgårdsböcker jag har läst tidigare är hennes inställning till trädgårdsodlandet.

Kincaid må vara en av våra allra främsta samtida författare (inte sällan Nobelpristippad) samt professor vid Harvard University, men när det gäller förhållandet till sin trädgård så är det hjärtat och känslorna som är hennes ledstjärna, inte hjärnan och intellektet. (Kanske är det likadant med hennes skrivande och hennes akademiska arbete. Det skulle inte förvåna mig.)

En gång bjöd jag en man på middag, en man som vet mycket om landskap och hur man gör om det på ett fint sätt. Han tyckte inte om hur jag hade anlagt en trädgård och han sa till mig att det jag borde göra är att ta bort träden. Det är ganska sannolikt att jag aldrig kommer att låta honom komma på besök i mitt hus igen, men det har jag inte sagt till honom än. När han hade gått gick jag runt och bad träden om ursäkt. Jag tycker inte att en sådan gest, att be träden om ursäkt, är skrattretande.

När jag säger att det är känslorna och inte intellektet som är ledstjärnan så menar jag inte att tankeverksamhet och kunskaper prioriteras bort, tvärtom. I bokens essäer utvecklar Kincaid hur allt hänger ihop: barndomens eftermiddagar tillsammans med pappan i Antiguas botaniska trädgård har direkta kopplingar till något så (möjligen tillsynes) fjärran som ett överåldrigt europeiskt imperium samt en svensk 1700-talsbotaniker som, likt alla andra imperialister, utgick ifrån att hans eget perspektiv var det enda.

Det bästa med Kincaids trädgårdsbok är hur olika samband görs synliga, tillsammans med hennes vägran att bli en duktig trädgårdsodlare. Hon skriver om att år efter år förköpa sig på frön och plantor ur trädgårdskatalogerna, som hon verkar ha lika starka känslor för som för själva trädgården. Hon skriver om sin oro och sina vedermödor för att få trädgården att arta sig så som hon vill och hoppas. Och om plågan som varje vinter innebär för en person som är uppväxt utan vintrar. Hon skriver om resor, möten och barndomsminnen, men inte någonstans finns tillstymmelsen till trädgårdsskryt eller någon föreställning om att det här med trädgårdsodlande skulle vara något enkelt. Det är både roligt och allvarligt när Kincaid frikostigt delar med sig av sin inre butterhet.

Det här är inte en stringent samling essäer utan det handlar mer om fria reflektioner som rör sig mellan ett antal återkommande teman. Ofta innehåller de långa uppradningar av olika växters namn då det är lätt att tappa fokus. Och de ofta överdrivet både många och långa parenteserna känns mer som en rolig lek för författaren än för läsaren (och allra mest irriterande är såklart att den vanan smittat av sig till min recension, så 1-0 till dig Kincaid!).

Trots dessa aber är (Boken om) Min trädgård: ändå överlag en läsvärd bok. Att den är utsökt utformad i väv (känslan att hålla i den!) av Håkan Liljemärker samt fin illustrerad av Jill Fox är extra plus.

Similar Posts:

• Hänförande resa bland berg
• Sommardrömmar om att odla
• Nu ska jag kultivera min trädgård
• Frånvaron och ljuset
• Essäer om bergsklättring

Med en pedagogisk A-Ö-approach, färgkodade kapitel, lättsamma men mycket välformulerade texter leder Marie-Louise Eklöf oss in i sin örtträdgård. Hon delar frikostigt och prestigelöst med sig av all kunskap hon samlat på sig under åren i fråga om att odla och bereda örter. Vi får även en genomgång av de aktiva ämnena i varje ört och en djupdykning i hur allt hänger ihop kemiskt, vilket jag tycker är mycket intressant.

För respektive ört listas användbara delar av örten, användningsområden, vilka ämnen som är aktiva och hur de påverkar åkommor. Även hur man i detalj bereder örten är specificerat, detta för att få ut mesta möjliga från hela plantan. Blad, rot och blommor – ibland kan allt användas, ibland bara de delar som är ovan jord.

Upplägget med att odla örter fungerar både för dig som bor i hus och för dig som har balkong med odlingsmöjligheter. Läsaren får även specifika råd om i vilken miljö örten trivs, hur man kan föröka den, dess skördeperiod och om den bidrar med nektar för våra viktiga insekter.

Trädgårdsapoteket innehåller många fina foton, och det uppskattas. I böcker om just växter föredrar jag foton framför tecknade bilder. För en tvekande nybörjare är ett foto så mycket bättre att ha tillhands när man börjar utforska växter och örter. En bild minimerar risken att plocka fel ört och gör amatören trygg och modig.

Två fokusområden finns i boken – skönhet och åkommor. Att göra sitt eget badsalt eller ansiktsvatten är både roligt och ekonomiskt. Att dessutom behandla diverse åkommor med örter baserat på mycket gammal kunskap känns värt att prova, istället för att bara ta en tablett från medicinlådan. Behandling av över fyrtio åkommor som kan lindras med örter beskrivs strukturerat och inspirerande.

Jag gick helhjärtat in i örtvärlden för några år sen. För mig handlar det om en slags urinstinkt som vaknade till liv i samband med matsmältningsproblem där vanliga läkemedel inte fungerade. Jag började då undersöka möjligheten att använda örter och min första kopp hemmagjordt te med mynta, maskros och oregano var ett faktum.

Att ta tillvara på trädgårdens utskällda maskrosor känns mer rätt än någonsin. Varför slänga dessa när man kan göra något vettigt av dem?

Odlingsglädjen ökar om du har örterna lättillgängliga och väljer de örter som för dig är användbara nästan dagligen. Bereder du dem genom torkning har du i bästa fall hemgjort, gott te eller annat till husapoteket hela den mörka årstiden.

Jag har provat mig fram genom åren och hittat mina favoriter i olika typer av mynta som man kan göra te på. Rosmarin och citronmeliss har också en given plats i mina odlingslådor.

Läs Trädgårdsapoteket och inspireras till den kommande odlingssäsongen!

Similar Posts:

• Odlingens pornografi
• Mystiska växter och jordiga fingrar
• Odling för den late
• Grundkurs i evigheten
• Jordnära passion

Lena Israelsson är en av Sveriges främsta trädgårdsprofiler. Hon har skrivit mängder av trädgårdsböcker, då främst inriktade på nyttodling. När nu Handbok för köksträdgården kommer ut i en utökad och förnyad upplaga är det en bibel i trädgårdssammanhang som landat i min brevlåda. Frågan är bara, lever den upp till mina förväntningar? Det enkla svaret på den frågan är kanske… nja.

Det är en mycket omfattande bok som ger goda grunder för odlandet. Den berör basala kunskaper såsom hur du lär känna din jord och jordförbättrar på bästa sätt, kompostering, växelbruk och växtskydd. Vidare beskriver den en mängd olika sorters grönsaker, kryddörter och bär. Jag får lära mig att bygga växtstöd, enkla växthus och att komponera en köksträdgård. Med andra ord, efter att ha läst den här boken känner jag mig som en fullfjädrad teoretisk odlare. Vad är det då som föranleder mitt nja?

Ja kanske är det så enkelt som att det jag drömmer om där i januarisoffan inte direkt handlar om vanliga skadedjur eller kloka växtval. Den här boken påminner helt enkelt om foträta skor när jag mest av allt drömmer om högklackat med paljetter. Betyder det då att den här boken inte är värd att läsas? Nej, skulle jag bara äga en enda trädgårdsbok då skulle valet med lätthet hamna på detta gedigna verk. Då kommer jag med trygg förvissning kunna vara övertygad om att det mesta av den kunskap som kommer att krävas under odlingsåret finns där i min bokhylla. Men är det drömmar i Sveriges januarimodd som krävs, ja då skulle jag helt enkelt rekommendera en annan bok.

Similar Posts:

• Odling för den late
• Sommardrömmar om att odla
• Kärleksfull promenad i örtagården
• Jamaica Kincaids trädgård
• Att göra om skog till skog

Än är det flera månader kvar innan något av detta är möjligt, men det är nu alla trädgårdsentusiaster har möjlighet att fördjupa sig i planeringen av den kommande odlingen. Och kanske är det dags att inför nästa växtsäsong lära sig något nytt? Då är boken Fleråriga grönsaker, en bok som nominerades till årets trädgårdsbok 2016, värd att rekommendera. Det är dessutom så att följer du råden i den här boken kommer din trädgård snart att ha grönsaker som när de väl är etablerade kräver minimal ogräsrensning, vattning och gödsling.

Några av de fleråriga grönsaker som presenteras såsom rabarber, kirskål, maskros och sparris är redan välkända för de allra flesta. I många fall presenteras också grönsaker som vi kanske känner till men aldrig tidigare reflekterat över att vi kan äta, till exempel alm och strutbräken. I ytterligare fall är det fråga om betydligt mer okända sorter; potatisböna, fjällsyra och kinesisk toon.

I boken ges utförliga växtporträtt, vi får råd om hur vi på bästa sätt planerar och genomför vår odling. Dessutom finns kuriosa såsom att lungrot antagligen kommer från östra Medelhavsområdet och odlades över hela Europa under romartiden.

Boken innehåller också utförliga näringstabeller, uppgifter om växternas härdighet, tips om plantskolor och inte minst recept för hur vi kan tillaga grönsakerna. Vad sägs till exempel om recept som perenn grönsakspaj och kirskålspesto?

Ska jag säga något negativt om boken är det att den möjligen kan vara lite tungrodd och svårtillgänglig för den som inte redan har ett relativt utvecklat intresse för odling. Funktionen och det praktiska i odlingsråden har en dominerande ställning. För trädgårdsnördar är det kanske dock ingen nackdel, i många fall är det just de handfasta råden som behövs.

Ja, jag vet att denna recension kan liknas vid en entusiastisk kavalkad av drömmar. Antagligen är det så att i slutet av årets odlingssäsong kommer min trädgård fortfarande enbart innehålla rabarber, gräslök, kirskål och strutbräken som representanter för de fleråriga grönsakerna. Men kanske spelar det ingen roll även om den här boken, utifrån odlingssynpunkt, får stå oanvänd på min hylla? Jag vet att jag kommer att plocka ned den under många mörka kvällar, drömma mig bort till doften av jord och den sträva smaken av maskrosblad och nässlor. Jag kommer att längta efter att ligga i gräset och studera myrorna där de kryper med gräskatedralerna ovanför sina huvuden och längta efter att kunna begrava mina fingrar i myllan. För någonstans är det precis det jag vill att en trädgårdsbok ska ge mig; möjligheten att drömma om jord.

Similar Posts:

• Jamaica Kincaids trädgård
• Odlingens pornografi
• Lust och fägring
• Nu ska jag kultivera min trädgård
• Odling för den late

Texterna är bildsatta med suggestiva och vackra så kallade kirlianfotografier av de beskrivna blommorna och örterna. Fotografen Valdemar Asp placerade växterna i ett elektriskt fält som ger plantorna en lilagnistrande aura, perfekt för att illustrera de mer mystiska inslagen i texten. Som att röllika i sovrummet ger upphov till mer actionfyllda drömmar och att malört är ett effektivt botemedel om du råkar bli biten av ett sjöodjur. Det är blandningen av Elin Unnes smittande fascination för uråldriga föreställningar om örters påverkan, som i vissa fall visat sig stämma, och de konkreta tipsen som ger boken sin spännande särprägel. Unnes infallsrika, rättframma och egna språk gör läsningen än mer underhållande, utstickande och intressant.

I ett appelliknande parti i början av boken lyfter hon hur örtintresserade under medeltiden började ses som hedningar och häxor i takt med att kristendomen blev förhärskande, hur en dikotomi mellan natur och kemi utvecklades och hur patenten idag styr användningen av örter i medicinska syften. I boken finns också resonemang om att visa respekt för naturen och för det vi tar från den. Men den känslan av respekt finns underliggande boken igenom. Variationen i sättet som växttematiken behandlas gör Herbariet till en bladvändare eftersom det är omöjligt att lista ut vad som väntar på nästa uppslag, magi eller jordiga instruktioner (ofta infinner sig både och). Det är också det som var ambitionen med boken, som Elin Unnes själv beskriver det i en intervju med tidningen Rodeo: ”Jag tycker ju att man ska skriva den skiva man vill höra, den film man vill se och den bok man vill läsa, på det sättet har man alltid i alla fall en läsare. Så det här var boken som jag saknade, en som innehöll både vetenskap och sagor!” Ord som ockult återkommer frekvent längs sidorna och att den senare delen av boken ägnas de onda växterna (såsom stormhatt och spikklubba) förstärker bilden av författaren som något av en experimenterande nutida odlingshäxa som inte räds de skuggigare sidorna av blomsterängen.

Även om spretigheten i bokens upplägg och form oftast är uppfriskande är det samtidigt det som drar ner betyget ett snäpp. Det skulle å andra sidan visserligen bero på att undertecknad bara blivit lite snurrig av att bara läsa om alla kraftfulla örter och får svårt att hänga med i samtliga svängar. Elin Unnes lyckas sammantaget med att lyfta fram just en mångfacetterad bild av växtriket som inte utesluter det brutala och mystiska. Aspekter som till stor del glömts bort och egenskaper som fortfarande väntar på en vetenskaplig förklaring dras i Herbariet fram i ljuset.

Similar Posts:

• Kärleksfull promenad i örtagården
• Pulserande myller av fakta
• Jamaica Kincaids trädgård
• Generationer av kvinnor får upprättelse
• Välskrivet, viktigt och vredesframkallande om medicinsk skandal