I Osynligt offer har polisen Fatima Wallinder blivit chef för Kalla fall-gruppen. På grund av ett tidigare fall har hennes dotter drabbas av posttraumatisk stress, med panikångest och sömnsvårigheter som följd. Efter detta har hon lovat dottern Miranda att sluta som polis och då kom detta nya jobberbjudande som en skänk från ovan.

Redan första dagen på nya jobbet blir hon kontaktad av en kvinna vars dotter är spårlöst försvunnen sedan tjugo år tillbaka. Kvinnan ber Fatima att återuppta fallet. När Fatima får veta att den försvunna dotterns sambo dött i en mystisk olycka blir hon intresserad av den gamla utredningen.

Det är inte helt lätt att komma ny på till jobbet och vara chef för en utredningsgrupp. Fatima får bita sig i tungan för att hålla ihop emellanåt. Samtidigt sker livet utanför jobbet. Fatimas familj pockar på och maken Dragans restaurang tar mycket plats i allting. Livspusslet är väl något som vi alla känner till. Att vara till lags samtidigt som ens egna intressen samt jobbet pockar på. Det är något som jag tycker att Osynligt offer är väldigt bra på att skildra. Även om du håller på att utreda ett fall där någons älskade dotters försvinnande gnagt i deras bröst i tjugo år så har du samtidigt ett liv därutanför som måste funka.

Samtidigt dyker ett nytt fall upp då en ung hästtjej försvinner under en ritt. Dessutom verkar detta hänga ihop med en galen konstnär som kallas Byfånen som är försvunnen, men som sägs leva i en jordkällare någonstans i skogen. Ja, ni hör ju. Detta är rafflande på högsta nivå. Och detta verkar dessutom att gå att koppla till det kalla fallet i berättelsen. Så vi möts av många svindlande vändningar och oväntade överraskningar mellan bladen.

I nutiden kokar främlingsfientlighet, okunskap och rädsla i en grumlig brygd. Det är som sagt många spår att hålla reda på, men berättelsen lyckas hålla dem tydliga och får dem att gå ihop så att gåtan tillslut får sin lösning.

Osynligt offer drivs framåt främst av dialoger och vardagsbestyr som krockar med jobbet. Och har du ett nytt jobb som chef för Kalla fall så är det mycket att stå i. Som läsare är det spännande och medryckande att läsa om detta.

Similar Posts:

• Hämnden är en rätt som bäst serveras kall
• Lögner och förbannade hemligheter
• Välskriven västkustdeckare
• Av kärlek, brutalitet och kontroll
• Girighet och galenskap

Vi får möta Kim-Ly. Hennes mamma Mai utsattes för sexuella övergrepp av flera svenska poliser under sjuttiotalet. Först många år senare, när hon är döende i cancer, berättar hon för sin dotter om den fruktansvärda kränkningen som hon burit på under alla år. Kim-Ly blir utom sig av sorg och ilska och bestämmer sig för att hämnas.

Den åldrande fängelseprästen Johannes Brobeck har tidigare varit god vän med Mai och hennes man desertören John Anderson, som utvisades till USA 1972 anklagad för krigsbrott.

När prästen får i uppdrag att informera Mai om att John nyligen avlidit, får han äntligen återse sin ungdomskärlek, även om omständigheterna är tragiska. Dessutom visar det sig att Mai inte har långt kvar och hennes dotter Kim-Ly är misstänkt för mord och mordförsök. Johannes bestämmer sig dock för att hjälpa Kim-Ly oavsett om hon är skyldig eller inte, vilket får oanade konsekvenser även för honom.

Fatima Wallinder, nybliven chef för länskriminalens spaningsrotel, har fått ett knepigt fall på halsen. Hon upptäcker att offren var politiska motståndare till Vietnamrörelsen med ett rykte om sig att vara mycket brutala. Dessutom är de alla anmärkningsvärt förmögna. Utredningen försvåras ytterligare av att Fatimas kollegor har problem med att en ung, somalisk kvinna har blivit deras chef.

Det är en historia som vill berätta mycket och intrigen kan uppfattas som något rörig. Det hela lättas tack och lov upp av Ahlstedts raka, enkla språk. När jag läste Ahlstedts förra bok Dömd för livet beskrev jag karaktärerna som platta och ointressanta. Det stämmer inte alls i Dockmakarens dotter. Här finns en omsorg om karaktärerna som jag tycker om. De tillåts grubbla och tvivla. Även bifigurer ges plats på ett generöst och sympatiskt sätt. Det jobbas mycket med relationer och korsbefruktingar karaktärerna emellan vilket binder ihop historien på ett intelligent sätt.

Dockmakarens dotter är den sjätte fristående delen i serien om Fatima Wallinder, Sören Högström och kollegorna vid länskriminalen i Göteborg och samtidigt den första delen av en trilogi om fängelseprästen Johannes Brobeck.

Similar Posts:

• Vecka 27 innehåller hämnd och nödvändiga livslögner
• Kalla brott och osynliga händelser
• Om att återerövra sitt liv
• Inte unikt, men något tänkvärt
• Spänning från början till slut

På tisdag skriver jag om Mats Ahlstedts Dockmakarens dotter. Det är den sjätte fristående delen i serien om Fatima Wallinder och hennes kollegor vid länskriminalen i Göteborg. Denna gång får vi följa Kim-Ly som beslutat sig att hämnas på de poliser som på sjuttiotalet sexuellt förnedrade hennes mamma. Det är en deckare som vill mycket men ändå lyckas hålla ihop historien.

På söndag skriver Björn om Dinaw Mengestus Att tyda luften- en snudd på för välskriven bok om nödvändiga livslögner, en etiopisk-amerikansk Jonathan Franzen tycker Björn.

Detta och naturligtvis mer därtill bjuder veckan på Dagensbok. Och ni missade väl inte vårt New York-tema i lördags?

Med önskan om solsken och sommarläsning från oss på redaktionen.

Similar Posts:

• Hämnden är en rätt som bäst serveras kall
• Inte unikt, men något tänkvärt
• Kalla brott och osynliga händelser
• Söta pojkar, snälla vargar och noveller, noveller, noveller…
• Veckan på dagensbok.com – serier, erotisk poesi och Marilyn Monroe

Istället för att fly är Tony fast besluten att ta sitt liv tillbaka. Det som får honom att återvända till barndomens trakter är den ständigt molande tanken på att hitta Mariannes riktiga mördare. Ganska snart krockar han med vänkretsen från tiden kring mordet. De övriga i den skara som umgicks då det begav sig lever och verkar föga förvånande fortfarande på bygden. När en ung kvinna som påstår sig vara Mariannes dotter plötsligt dyker upp slår det Tony med all kraft att han faktiskt kan vara far till denna Sigrid. Det samt andra omständigheter får dem att tillsammans börja bedriva en privat mördarjakt.

Parallellt med detta får vi möta Göteborgspoliserna Sören Högström och Fatima Wallinder som utreder morden. Dömd för livet är, vad jag förstår, den femte romanen med kollegorna, men karaktärerna känns platta och ointressanta.

Tony Blomstrand är mer komplex. Fängelselivet har slitit hårt på honom och han har uppenbara aggressionsproblem. Att han har en annan mänskligare sida blir tydligt i relationen mellan honom och hans åldriga mamma. Deras möten är rörande ömsinta i all sin sorglighet. Hur de verkligen förstår varandras behov men hur ingen av dem riktigt vågar sträcka ut handen.

Människorna i romanen bär på psykosomatiska spänningar. Det är mullrande magar, sprängande huvuden och värkande bröst som vandrar omkring på Marstrands gator och torg. Här finns många tecken på att folk stänger in känslor och hemligheter. Det är som om hela samhället väntar på en förlösning.

Det är en driven berättarstil som för historien framåt i ett högt tempo och häri ligger romanens styrka. Dömd för livet är en pusseldeckare där bitarna lite övertydligt läggs på plats en efter en. Den bjuder på en gnutta klassisk spänning, men förvänta dig inte att bli överraskad.

Similar Posts:

• Inte unikt, men något tänkvärt
• Hämnden är en rätt som bäst serveras kall
• Kalla brott och osynliga händelser
• Öländsk mordhistoria
• Om Gud och utsatthet

En ganska ny grej på dagensbok.com är att vi numera har fötfattarintervjuer att bjuda er på. Dem hittar ni på sidan för författarintervjuer.
Spana bland annat in samtal med Åsa Ericsdotter och Sara ”Game girl” Starkström.

Och idag skriver Emelie om Ingrid Olssons Komma över, som är en ungdomsbok om när kärleken tar slut. Hon beskriver det som en välbehövlig bok som inte riktigt får med sig alla känslor.

Senare i veckan kommer vår nytillkomna redaktionsmedlem Anna Liv Lidström att berätta mer om Mats Ahlstedts Dömd för livet, en kriminalroman om ungdomskärlek, ond brutal död och vad som händer när det förflutna återigen flåsar en i nacken? Anna menar att ”Dömd för livet” är en ganska förutsägbar pusseldeckare. Läs hennes recension så får du veta varför.

Och Oscar recenserar Dee Dee Ramones (basisten i Ramones) roman Chelsea horror hotel, en punkrockig skräckroman med Dee Dee själv i huvudrollen. Boken släpptes bara ett år innan Dee Dee avled efter en heroinöverdos 2002 och nu finns den i svensk översättning.

Missa nu inte allt detta!

Hälsar

Redaktionen på dagensbok.com (som faktiskt inte tagit jullov riktigt än).

Similar Posts:

• Vecka 44 – Höstlov på Dagensbok
• Vecka 43 på dagensbok.com
• Vecka 40 på dagensbok.com: En bokbransch med boksmälla
• Hey ho lets go
• Om att återerövra sitt liv

Parets dotter Åsa tror inte en sekund på att föräldrarna tagit livet av sig, men de traumatiska dödsfallen är endast ett av hennes många problem. Hennes man Jorma slår henne vilket leder till att hon drabbas av en hjärnblödning. Sedan försvinner han spårlöst. Mannen på Ragnhildsholmen visar sig vara Åsas fosterbror, som under hela hennes tonårstid utnyttjat henne sexuellt. Åsa förlorar dessutom vårdnaden om sin son. Eländet tar aldrig slut.

Sören Högström och Fatima Wallinder blir de poliser som sätts på utredningen av mordet. Efter ytterligare skottlossning knyts mordet till gängkriminalitet och droger. Det hela utvecklar sig till en mycket komplicerad historia.

I bakgrunden finns Sörens pittoreska familjeliv och Fatimas kärleksbekymmer. Men i fokus står, förutom själva mordutredningen, Åsas privatliv och hennes familjs trassliga historia.

Mats Ahlstedts Sören Högström har märkligt många likheter med Åke Edwardsons kommissarie Winter. Manliga, medelålders, boende i Göteborg och med en exotisk, afrikansk kollega: Fatima Wallinder och Aneta Djanali. Båda är småbarnsföräldrar, och bådas barn har dessutom smått ovanliga namn, Ängeln (visserligen ett smeknamn för Angelika, men det är så hon omtalas), respektive Elsa, något som enligt flera decenniekrönikor jag nyligen läst är typiskt för 00-talet. Och ja, Mordet på Ragnhildsholmen är en typisk nutidsdeckare. Den kan läsas nu, men kommer snart att vara bortglömd.

Karaktärerna känns en aning platta, jag får inga känslor för dem. Språket är stundvis alltför fackmässigt, som om Ahlstedt gjort ordentlig research och nu vill briljera med den. Hur många gånger på samma sida kan man exempelvis använda uttrycket utvidgat självmord utan att det får läsaren att spy? Stilen är relativt tuff och hård, ingen mysig Agatha Christie här inte, ändå är spänningen aldrig pådragen på max. Det blir aldrig riktigt segt, men heller aldrig sträckläsningsvarning. Hela boken känns dessutom opersonlig och långt ifrån unik. Den saknar det där lilla extra.

Trots flera brister lyckas Mordet på Ragnhildsholm till slut fånga mitt intresse. Det är frågorna om att älska och förlåta som ställs i fokus och får mig att börja fundera. Går det att älska en man som misshandlar? Åsa funderar länge på skilsmässa men återvänder i slutet till Jorma. Trots att han är orsaken till att hon får en hjärnblödning, trots att hon misstänker att han kan ha sparkat deras son, trots att allt tyder på att han skjutit en man och eventuellt mördat ytterligare en. Visserligen är han oskyldig till allt utom misshandeln av Åsa själv, och visserligen räddar han henne på slutet, men är inte bara tanken på att han skulle kunnat göra det tillräckligt för att äta upp kärleken? Tvivlet och den ständiga rädslan för att han ska falla tillbaka i drogträsket, är det inte nog för att kärleken ska förtvina? Hur mycket kan man förlåta? Kan man älska någon som gör en illa? Hör inte kärlek och trygghet ihop, eller är det kärlek och rädsla som är varsin sida av samma mynt?

Andra teman som tas upp i boken är integration och främlingskap. Det börjar med finska barn som under vinterkriget förflyttats till Sverige, fortsätter med adoption och slutar med utanförskapet hos de invandrare som bor i de mest brottstäta områdena. Det handlar om fattigdom och kriminalitet, socialtjänstens obarmhärtiga byråkrati. Det är viktiga ämnen, och ibland lyckas Ahlstedt skapa en nyanserad bild, beskriva frustrationen och de ständigt närvarande fördomarna på ett sätt som berör, andra stunder är författaren istället själv en del av den värld som befäster maktordningen.

Mordet på Ragnhildsholmen är den fjärde boken om kommissarie Högström och hans kollega Fatima Wallinder (det är förresten just så de alltid omnämns, Högström och Fatima, och jag funderar på vad det betyder i diskussionen om genus och integration). Visst märks det att detta är en uppföljare, lösa trådar från föregående böcker knyts ihop eller nystas upp igen. Men jag som inte läst de tidigare deckarna hade inga problem med att förstå och hänga med i handlingen.

Kanske är jag fel person att uttala mig om Mordet på Ragnhildsholmens deckarkvaliteter eftersom jag inte är kriminalromanens största fantast, men jag tycker att jag läst bättre deckare. Däremot har historien som sagt en del tänkvärda inslag och den är helt okej, även om det inte hade skadat om den varit lite mer annorlunda och inte uppfyllde alla kriterier för en typisk deckare à la tidigt 2000-tal.

Similar Posts:

• Hämnden är en rätt som bäst serveras kall
• Om att återerövra sitt liv
• Kalla brott och osynliga händelser
• Vecka 27 innehåller hämnd och nödvändiga livslögner
• Underskatta inte en gammal dam!