Nå. Hur har de lyckats? Herrar som Einstein, Bohr, Schwarzschild, Heisenberger, Grothendieck, Schrödinger, Mochizuki. Svaret är att några lyckats ganska väl – om man ser till yttre framgångsfaktorer. De har tilldelats Nobelpris och blivit förebilder för yngre generationer på universitetsinstitutionerna. Andra har inte varit lika lyckosamma (eller lyckliga) trots viktiga bidrag i vetenskapshistorien. Konsekvenserna av vissa upptäckter har varit förfärliga för mänskligheten eller skapat kaos i intellektet.

Exempel på förödande upptäckter finner vi hos Fritz Haber. Hans kemikunskaper ledde till uppfinningen av Zyklon B, ett medel som användes vid judeutrotningen under andra världskriget. Själv tyckte han att uppfinningen av kemisk konstgödsel var värre, trots att han tilldelades Nobelpris för den. Jorden skulle inte längre tillhöra människorna utan den skulle gå under i ”en fruktansvärd grönska”. Med dessa ord avslutade han ett brev fullt av skuldkänslor.

Paradoxernas paradox låg i teorierna kring universums expansion. I de nya förklaringsmodellerna visades att en expanderande rörelse i vissa lägen skulle nå sin oundvikliga motsats i det svarta hålet. Inte alla ville ta till sig rön som innebar att universum bar på själva apokalypsen.

När blicken vändes mot tingens minsta byggstenar uppstod andra tvister. Skilda åsikter fanns kring beskrivningen av atomers struktur. Det var för simpelt med en bild av elektroner som cirklade runt en kärna. Annorlundaheten – den fjärde dimensionen – var omöjlig att observera menade kritikerna av dessa stiliserade teckningar. När debatterna hettade till behövdes ibland ordningsvakter för att kasta ut en opponent från aulan.

Den filosofiska och nästintill religiösa aspekten i matematikernas och fysikernas liv och arbete återkom ofta. Att finna ”själen i ekvationen” ingav tillfredsställelse. Andra gånger blandades lyckorus med fasa:

Heisenberg drabbades av en så stark svindel att han fick behärska impulsen att kasta anteckningsboken nedför stupet.

Gränslöshet var vanligt när teorierna skulle föras i bevis. Intellektuella utmaningar krävde energi. Utöver kollegornas kritik ifrågasatte forskarna själva sina egna upptäckter. Labatut skildrar förtroget sökandet som bor granne med galenskapen. Flera levnadsöden innehåller asketism, medicinering mot svåra sjukdomar eller hallucinationer.

Labatuts roman om några vetenskapares levnadsöden under 1900-talet lyckas illustrera obeskrivbara fenomen. Alltifrån konturerna hos några av vetenskapens kvantfysiska idéer till människans strävan och längtan efter tydliga svar. Intellektet vidgas ena stunden för att i nästa stund pocka på intuitiva delar av min förståelse. Sällsamt och enormt intressant, vilket gör mig nyfiken på författarens fortsatta författarskap.

P.S. En bonus till dig som vill höra Labatuts tankar kring boken, klicka på den här länken –>Intervju med Benjamin Labatut

Similar Posts:

• Vetenskapens största mysterium
• Genväg till naturvetenskaplig allmänbildning
• Trevligt nörderi
• Den allmänna relativitetsteorin: En hundraåring som ödmjukar oss inför vetenskapens storhet
• Utan dig – ingenting. Bokstavligen

Få ämnen omges med så mycket negativa påståenden som matematik. Det är svårt. Det är tråkigt. Det är för riktiga nördar (och ja, detta ses som något negativt, hur konstigt den än kan låta). Och matematik kan vara ett klurigt ämne att väcka intresse för, det ska inte stickas under stol med. Ofta framstår den som abstrakt, utan någon vidare förankring i vardag och verklighet.

I Matte + Allt = Sant visas hur inget av ovanstående är sant. Louvet går i boken pedagogiskt igenom hur matematik har varit närvarande genom mänsklighetens historia, att matematiken är en del av vår vardag och hur mycket matematik som återfinns i naturen. Plötsligt är matte vare sig svårt eller oåtkomligt, den finns runt omkring oss och är en naturlig del av vår omvärld. Matematik är för tjejer och killar, unga och gamla, nördar, icke-nördar, halv-nördar och precis alla andra. Språket är lättläst, tilltalande (ofta adresseras läsaren direkt) och Anna Westins fina och roliga illustrationer är pricken över i:et.

Louvet bjuder också matematiska experiment och klurigheter att testa själv, och som läsare kan man inte undgå att bli sugen. ”Jag vill leka att min kompis är en robot så att jag kan öva programmering” tänker jag, samtidigt som jag drömmer om att få gå om högstadiet så att jag kan ha Sabine Louvet till mattelärare.

Det enda som möjligen saknas i boken är sportreferenserna. Inte för att bristen på idrott är något jag personligen sörjer, men eftersom det stundtals finns en viss konkurrens mellan ”pluggisarna” och ”sportälskarna” skulle det vara en idé att visa att t ex fotboll och matte i allra högsta grad hänger ihop (för mer läsning på temat rekommenderas David Sumpters Fotbollens matematik).

När jag läst färdigt boken och lovat mig själv att vid första bästa tillfälle ge mig ut och leta fraktaler och Fibonnaci-sekvenser i naturen är det dock en fråga som ekar i mitt huvud: Vem ska läsa boken? Vilken unge, som inte redan har ett visst intresse för matematik, kommer att sätta tänderna i den? En del av mig funderar på om det hade varit bättre att skriva en bok riktad till lärare, fritidspedagoger, scoutledare och liknande. Så att de i sin tur kan inspirera unga till att se matematiken omkring oss, eller hänga med på experiment och undersökningar. Kanske. Eller så får vi helt enkelt se till att samtliga skolor, fritids och ungdomsgårdar köper in Matte + Allt = Sant, så att alla barn och ungdomar i alla fall får en teoretisk chans att ta del av den. Drömma kan man ju alltid.

Similar Posts:

• Trevligt nörderi
• Ett litet fynd
• Genväg till naturvetenskaplig allmänbildning
• Filosofisk djupdykning i fysiken
• Roman om vetenskap och galenskap

Det är hallucinatoriskt landskap. Magisk realism utan magi. Ledaren och hans fru är uppblåsta operettfigurer vars anspråk på genialitet är lika löjeväckande som det är livsfarligt att ifrågasätta dem. ”Den store vinterskomakarens” ondskefulla makt ligger som en blöt filt över landet och påverkar direkt eller indirekt alla medborgare.

Ana Ivans far Ciprian är en otursförföljd matematiker. Framför allt två händelser beseglar hans öde. Det första är när diktatorns dotter Zoia bestämmer sig för att bedriva forskning på institutet där Ciprian arbetar.

Så Zoia fortsatte att bli befordrad, hennes forskning fortsatte tilldelas nya medel. Var det välförtjänt? Var Zoia en bra matematiker? Det är det inte riktigt någon som vet. Ciprian visste knappt, trots att han var hennes assistent. Som alla andra på Institutet var han rädd för att läsa hennes artiklar och avhandlingar, som alla andra fruktade han att hennes arbete var eländigt, och att han helt omedvetet skulle råka fnysa eller rynka på näsan eller på andra sätt vara mörk av bitterhet över hennes framgång.

Men eftersom pappa Ceaușescu, ”aldrig känd för sina eleganta lösningar”, tycker att dottern ska ägna sig åt något mer ”folkligt och förnuftigt” än att doktorera i matematik stängs Institutet en dag helt sonika och Ciprians drömmar om en forskarkarriär krossas. Han blir istället gymnasielärare. Från denna punkt går det bara utför.

En chans till revansch för familjen yppar sig dock när Ana Ivans mor Maria tackar ja till ett erbjudande om att undervisa på en skola i Marocko. Tydligen har Marocko och Rumänien ett utbyte av professionell arbetskraft vid den här tiden. Allt hopp grusas dock snabbt när en katastrof inträffar. En händelse som på sätt och vis sätter tiden ur spel och kommer att påverka Ana Ivans liv på mer sätt en ett.

Ana Ivan bär på en livslång fascination för matematik och tidens inverkan på människor. Den franske grottforskaren Michel Siffre som helt förlorade känslan för tidens förlopp när han tillbringade månader under jord i fullständigt mörker, är inspirationen till ett konstprojekt som Ana Ivan iscensätter.

Det kan låta lite konstruerat med att låta upptagenhet vid tidsparadoxer och matematiska mönster vara det bärande elementet i en roman. Må så vara, men jag tycker nog att det ändå är ganska elegant infogat i det som är den verkliga tyngdpunkten i Föreställningar om Ana Ivan: det engagerade och vackert tecknade porträttet av föräldrarna och deras liv i ett perverterat samhälle.

Rosengaards roman är inte perfekt men det är knappast något att begära eller stå efter. Ibland går det lite för fort för att man ska bli övertygad och ibland är inte tonträffen helt lyckad, men jag vill ändå påstå att den här romanen är något av ett litet fynd. Tjusas du av berättelser om människor som verkligen blir till kött och blod i en begåvad författares händer så är Föreställningar om Ana Ivan ett hett tips.

Ciprian satt på ett trottoarcafé och ställde sin klocka. /…/ Algeriern lyssnade och nickade intresserat, och Ciprian klickade demonstrativt på sin klocka. Så var det avklarat, sa han, så lätt är det gjort. Tiden, den kan vi räkna med. Den går alltid framåt, från dåtiden vida nutiden till framtiden, och den går aldrig bakåt igen. Och ändå. Ibland, vid mycket höga hastigheter eller på mycket, mycket små och subatomära nivåer, så gör den ändå det.

Similar Posts:

• Bortom klichéer om offerroll och idealism
• Diktaturens brutalitet och skönhet
• Bra beståndsdelar ger inte alltid en bra helhet
• Monolog för två om att tystna – och skriva
• När det är omöjligt att acceptera rådande villkor

Boken är indelad i sju avdelningar för var sitt ämnesområde. Makrokosmos, mikrokosmos, människans utveckling, kroppen och medvetandet, jorden, universum och vetenskap. Varje avdelning innehåller ca sju teorier samt ett miniporträtt av en person som haft betydelse inom området. Vi får också en liten ordlista inför varje ämnesområde som innehåller de ord vi bör känna till för att förstå de olika teorierna som presenteras.

Förordet är skrivet av Martin Rees, professor i kosmologi och astrofysik vid universitetet i Cambridge. Rees har en diger vetenskaplig meritlista och har även gjort tv-program och skrivit böcker om vetenskap för att sprida kunskap till en intresserad allmänhet. Han poängterar hur viktigt det är att allmänheten har kännedom om de vetenskapliga aspekterna av vår tillvaro. Det kan hjälpa oss fatta beslut i viktiga frågor som berör oss alla. Politik, miljö och ekonomi är väl de mest uppenbara exemplen.

I slutet av boken presenteras de individuella skribenterna som bidragit med 30-sekunders-texter. Alla har gedigen akademisk kunskap inom sina respektive områden samt erfarenhet av att skriva populärvetenskapliga texter. Det märks, för det är nog lättare sagt än gjort att skala ned komplexa teorier till endast ett tiotal rader.

Det här är verkligen en trevlig liten bok. Eftersom den tar med teorier alltifrån kvantmekanik och multiversum till alternativmedicin och global uppvärmning, så har den något för alla. Förutom de givna, som Stephen Hawking, Albert Einstein och Richard Feynman, bjuds det också på ett porträtt av den vetenskapliga doldisen James Lovelock. Lovelock har kört sitt eget race, och är av de få fristående forskarna i vår tid. Gaiahypotesen är hans mest berömda teori. Den går ut på att jorden reglerar sig själv. Som en egen organism. Intressant, och naturligtvis även ganska ifrågasatt.

Man kanske inte helt behöver förstå alla dessa teorier, men det kan vara skönt att ha ett hum om vad det handlar om eftersom det ofta refereras till dessa i olika sammanhang. Det är väl där den här boken fyller sin funktion. Nästa gång det skämtas om Schrödingers katt eller pratas om internetmem så är läsaren av den här boken med i matchen.

Similar Posts:

• Den allmänna relativitetsteorin: En hundraåring som ödmjukar oss inför vetenskapens storhet
• Trevligt nörderi
• Att mäta mörker
• Ge apan i dig en chans
• Vetenskapens största mysterium

Lisa är ju normalt den smarta i familjen, men det händer att även Homer får en och annan geniknäpp. Han löser Fermats gåta (nästan i alla fall), pratar med Stephen Hawking om att universum är format som en munk (vilket det är enligt vissa matematiska teorier) och bevisar med hjälp av matematisk analys att Gud inte finns.

Här finns många små berättelser om olika matematiska teorem, ekvationer och tal med speciella egenskaper. Simon Singh presenterar också flera intressanta matematikers levnadsöden på ett piggt sätt. Här finns inga krångligheter, alla läsare kan uppskatta matematikens tjusning när den är så trevligt inramad. Det blir roligt att följa med i teorierna när Singh går igenom dem via familjen Simpson.

Mattehumor ja. Varje del i boken avslutas med en liten tenta. Ett test som består av matematiska skämt där man ska betygsätta sig själv utifrån hur mycket man skrattar. Det börjar med enkla skämt som: ”-Vad säger världens minsta anka? -Kvark kvark”, för att i sista tentan ha avancerat till: ”-Vad står ”B” i Benoit B. Mandelbrot för? – Benoit B. Mandelbrot”. Faktiskt ganska kul i all sin fånighet.

När nu The Simpsons blev en sådan succé ville Fox Network att Matt Groenig, seriens skapare, skulle göra en systerserie. Han tog med sig manusförfattaren och mattenörden David S. Cohen och tillsammans skapade de Futurama. Eftersom Futurama är en science fiction-serie är den ju ett eldorado av möjligheter till naturvetenskaplig humor. De rekryterade flera manusförfattare med bakgrund inom matematik, fysik och datavetenskap och gick all in på humor riktad till naturvetare och science fiction-entusiaster. Futurama får det sista kapitlet i den här boken. Singh har hållit det ganska kort eftersom det är lite av ett sidospår med alla fysik- och dataskämt. Fokus i den här boken ligger ju på matematik.

Jag läser den här boken ganska snabbt. Singh är bra på att hålla intresset uppe, och han dröjer inte för länge vid invecklade resonemang. Läsaren får precis så mycket information som behövs för att förstå finessen med de matematiska klurigheter som poppar upp i The Simpsons. Så för den som vill lära sig lite lagom mycket om primtal, Fermats gåta, möbiusband och oändligheten är det här ett bra val av bok. Den är naturligtvis också kul att läsa för den som bara råkar gilla The Simpsons. Det är verkligen en smart serie i ordets rätta bemärkelse.

Similar Posts:

• Problemet med ekvationer
• Genväg till naturvetenskaplig allmänbildning
• Rolig text + fantastiska illustrationer = underbar bok
• Hawking – en kort historik
• Utan dig – ingenting. Bokstavligen