Prisutdelning sker tisdagen den 19 februari 16.30 i Författarnas Hus på Drottninggatan 88B, Stockholm. Författarförbundet hälsar att det är öppet hus!

Läs här vad vi har tyckt om de nominerade böckerna.

Klara Persson: Molly & Sus
Så här tycker Alice om Molly & Sus:
”Det är svårt att sätta fingret på varför, men Molly & Sus är en av de mest självklara bilderböckerna jag läst. Allting stämmer: karaktärer, bildspråk, textens ton. Det ser så där lätt ut att man inser att det måste ligga en hel del möda bakom – om det inte handlar om kolossal naturbegåvning förstås. Det kan förstås också vara bådadera – jag tror det.”

Nina Ulmaja: A, B, C å allt om D
Så här tycker Kettil om A, B, C å allt om D:
”Det går inte att komma undan att alfabetet har en doft av skola. Men om man skall göra en bok om alfabetet, då har jag svårt att se att den kan göras så mycket bättre än så här.”

Anna Lindberg: Något måste hända nu
Så här tycker Ella om Något måste hända nu:
”Lindberg skildrar stilsäkert tonårens rastlöshet och utsatthet, osäkerhet och tvärsäkerhet. Dramatiken är nedtonad, tonen återhållen, nästan sval, och inte minst skildringen av vuxenvärlden är på en gång typisk ungdomsromaner och väldigt drabbande. Det här är vuxenvärlden som sviker, som inte begriper, inte orkar.”

Läs mer på Författarförbundets hemsida.

Similar Posts:

• Blir inte bättre än såhär
• Det som vill ut, som väntar
• Om tvillingskap och flätor
• När man får hem en oönskad Farbror
• Vecka 44: barn- och ungdomsboksvecka på dagensbok.com

Det ligger mycket liksom oförlöst genom Anna Lindbergs roman om 15-åriga Kim och hennes bästa kompis Ulrik. Hela omgivningen har något oförlöst över sig, småstaden med sin tristess, med matbutiken och pizzerian, festerna och fyllan, bilarna och mopederna.

Relationerna.

Kims mamma som verkar mer upptagen av den eviga tvätten än av sin dotter. Ulriks mamma som alltmer försvinner in i sig själv, sedan pappan träffat någon ny på nätet och försvunnit bort. Ulriks syrras kille som inte kan hålla tassarna borta från Kim när ingen annan ser, och syrrorna som mest verkar upptagna av möjligheten att bli på smällen, vilket väl är ungefär vad orten erbjuder för möjligheter.

Och så Isabelle. Nyinflyttade Isabelle med sin svarta lugg och sina extralånga cigaretter. Isabelle som har en pappa som är läkare, Isabelle som läser Sartre och Dostojevskij. De blir ett omaka litet gäng, den iakttagande Kim, den spattige Ulrik och den världsvana Isabelle. Det är de tre, tillsammans, men inte för alltid.

Isabelle pratar om att dra till Stockholm efter nian. De andras drömmar är kanske mer diffusa. Oförlösta. Något måste hända, men vem vill egentligen vad med vem?

Lindberg skildrar stilsäkert tonårens rastlöshet och utsatthet, osäkerhet och tvärsäkerhet. Dramatiken är nedtonad, tonen återhållen, nästan sval, och inte minst skildringen av vuxenvärlden är på en gång typisk ungdomsromaner och väldigt drabbande. Det här är vuxenvärlden som sviker, som inte begriper, inte orkar.

Man önskar sig något slags försonande sken, och jag tror att det finns där. I möjligheten att ta sig någon annanstans, men också i att springa genom skogen med andan i halsen, de små spåren av barnslig direkthet som ännu finns kvar. Det är trångt att vara tonåring. Kanske särskilt på landsbygden. Kanske särskilt överallt. Det är något som liksom vill ut. Måste hända.

Kanske är det inte ens specifikt för tonåren?

Similar Posts:

• Slangbellan 2013
• Tillit, hopp och vänskap
• Lead Jammer till Szabo
• Barndomen som rå maktkamp
• Till storms mot det tierpska patriarkatet