Först ut i min läsning blev Helena Granströms Skördebrev, en stillastående novell skriven i andra person. Det är en mor, ett barn och ett du som modern, jaget skriver till. Den enda framåtrörelsen som finns i texten är pojken som blir äldre, växer. Hon skriver ”Väl för barnet att han inte kommer ur mig. Väl för honom att banden som binder oss samman är mjölk, inte blod.”. Och väcker på så sätt frågor om moderskapet. Att man kan vara mor utan att bära barnet, utan att amma barnet, utan att älska barnet. Modern minns den hon skriver till, pojkens far, och hur hans fingrar rörde vid hennes kropp. Hon ser sig själv som en ko, men han smekte henne inte som en, och till slut räcker hennes vätskor inte till för att mätta pojken. Det är stillsamt, ödesmättat och med Helena Granströms vackert poetiska språk.

Den novell som fångade min uppmärksamhet mest var uppstickaren Wille Crafoords Gloria. Där de andra är erfarna och etablerade skönlitterära författare är detta Wille Crafoords debut. En debut som fångar mig redan inledningsvis. Även i Gloria handlar det om någon som skriver: journalisten Kaj Beverling och artisten Gloria Lundstedt jobbar på det som ska bli hennes självbiografi och, om allt går som det ska, hennes upprättelse. Det är en oväntad historia med de klassiska novellgreppet att nå fram till något oväntat.

Jens Lapidus håller sig nära den genre som han tidigare har skrivit, trots att han nu tagit steget in i det litterära finrummet med Heder. Adam har suttit inne, för ett brott som han kanske inte har begått. Det har gått tio år och vi följer Adams första timmar i frihet, som blir till dagar. Sonen har blivit tio år äldre, tekniken, trenderna, omvärlden likaså. Ibland glänser det till i de där iakttagelserna: ”Adam försökte också skratta. Men inuti kände han sig bara som en idiot – han hade ingen aning om vad Google Earth var för nåt.”. Men jag saknar känslorna och allt det som hade gjort Adam till en lite mindre likgiltig karaktär.

”Du ska få veta den imorgon, om du stannar hos mig inatt ska du få veta den, jag ska berätta den för dej över frukosten”, säger den ena av de två karaktärerna i Amanda Svenssons Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån. Det är en novell som innehåller massor med sidospår om döende mormödrar, stockrosor, platser i världen och kriget som aldrig kom. Men mest handlar den om ett vandrarhem i en gammal fyr, om labradorer och en hemlighet. Det handlar om de proportioner det som man inte pratar om kan få och vad som händer om man avslöjar dem.

Det är fyra fina noveller att läsa, ge bort, ge vidare, ge sig hän i.

Similar Posts:

• Söta pojkar, snälla vargar och noveller, noveller, noveller…
• Noveller man glömmer
• Noveller att inte läsa ensam
• Noveller från Italien
• Pedofili, djurplågeri och andra perversioner

På måndag skriver Alice om tre bilderböcker. Som dagens ser vi den jättefina, stämningsfulla och vackra bilderboken Memmo och Mysen söker efter färger av Emma Virke. Det blir också uppdaterad saga i Lilla snälla varg av Nadia Shireen och lek-och rymmartema i Stora rymmardagen av Cannie Möller.

På onsdag skriver Anna C om en ungdomsbok – Söta pojkar är bara på låtsas av Moa Eriksson Sandberg. Hon känner igen sig och tycker om de ärliga och intima sexscenerna, men saknar delvis tonåringens röst och tycker att språket är lite platt.

På torsdag skriver Emelie om Aase Bergs Liknöjd fauna, en uppmärksammad och prisbelönad diktsamling som Emelie inte riktigt hittar in i.

På lördag har vi en diger novellspecial för er som gillar kortprosa. Då skriver Emelie om Novellixs senaste fyra med Amanda Svensson, Helena Granströmer, Jens Lapidus och Wille Crafoord. Perfekt läsning på tunnelbanan! Camilla skriver om två Brevnoveller, riktiga veteraner i sammanhanget och Sinnenas brunn, en surrealistisk diktsamling av Nelly Kaplan där redan omslaget väcker lust, nyfikenhet och äckel. Björn har läst Alberto Méndez Blinda solrosor, berättelser om att förlora allt och glömmas bort i skuggan av spanska inbördeskriget, Antonio Tabucchis Tiden åldras fort, om de knaggliga uråldriga illa asfalterade vägar som är Europa samt Yiyun Lis Be för mig i tusen år. Anna C skriver om ett antal noveller från Astor förlag, som alla är skrivna av spanskspråkiga författare. Hon skriver också om en grafisk novell av Frida Ulvegren. Alice läser Selene Hellströms debut Våra händer, stickande, kliande. Det är korta noveller, ofta skrivna ur ett oväntat perspektiv, till exempel den unge förövarens vid en våldtäkt. Riktigt intressant, och lite obehagligt.

Detta och mer därtill händer hos oss på Dagensbok vecka 4.

God läsning önskar vi på redaktionen.

Similar Posts:

• Fyra noveller
• Nytt år på dagensbok.com
• Vecka 46 handlar om våldsbrottslingar, rockstjärnor och Knausgård
• 10 i topp januari 2012
• Vecka 38 på dagensbok.com – Vägen framåt