Det är ett ambitiöst projekt vi bjuds in till. Jag kan från början tillägga att detta är ingen bok för dig som aldrig tidigare skrivit. Snarare är detta handboken för dig som skriver en del, läser desto mer deckare och känner ett sug efter att pröva denna genre själv. Kanske har du redan prövat. Stångat dig galen och fastnat? Boken är uppdelad i många kapitel. Det börjar med ”Utgångspunkter och historik” där vi i en kategorisk uppdelning får lära oss skillnaden på deckare, polisromaner och thrillers. Detta känns ytterst upplysande för oss nördar. Därefter avhandlas ”Metoder och myter”, där Bondeson filosoferar dels kring författarmyten men även kring vad som krävs för att verkligen skriva en bok, och i vårt fall till och med en kriminalroman.

Under sina år som kurshandledare har Sören Bondeson hunnit leda många begåvade skrivare. I denna bok berättar hans elever Jens Lapidus, Åsa Larsson och Tove Klackenberg om sitt skrivande, samt ger tips och idéer utifrån sina författarskap. Bondeson använder även sina före detta elevers texter till att visa på olika matnyttiga saker. Men här finns även exempel från bland andra Minette Walters, Umberto Eco och Ernest Hemingways texter.

Något annat som Sören Bondeson anser vara viktigt är hur man får texten levande. Gestaltning är centralt i litterär text. Vi får lära oss nya begrepp inom ämnet och får olika exempel på hur man kan skapa intressanta huvud- och bipersoner. Boken är pedagogiskt uppbyggd med tydliga exempel vilket gör allting mer målande. Dialoger är svårt att skriva och något många drar sig för. Även här ger författaren tips och exempel på hur det faktiskt går att genom dialog göra så att texten känns autentisk, driver handlingen framåt och ger viktig information till läsaren.

Hur bygger man då en roman? Författaren tar upp det klassiska exemplet. Hur man skriver fem, sex briljanta sidor men inte kommer längre. Man tappar kontrollen över sin berättelse, tröttnar på sina karaktärer, fastnar och kommer inte vidare. Andra får en idé, skriver till sidan tjugosex i ett rus och sedan tar allting slut. Även i dessa kniviga fall vet Bondeson hur vi kan ta oss vidare. Sören Bondeson menar att för att lära sig skriva måste man läsa. Genom att undersöka vad som äger rum i en text kan man utveckla sitt eget skrivande. Vi får till och med en övningsuppgift att träna oss på.

Även språket avhandlas och det genom att börja berätta om dess uppkomst. När man sedan skrivit klart är det dags att skicka in sitt manus till förlag. Även här får vi tips från coachen. Det enda som fattas efter denna gedigna genomgång är att herr Bondeson kommer hem till en och baddar pannan samt serverar en te och kakor under skrivandets gång. Gott folk, detta är en helt fantastisk och fullödig hjälp till alla oss deckarförfattar-wannabees…

Similar Posts:

• Ond bråd död. Deckarförfattarkväll på NK Bokhandel.
• Deckarförfattaren Åsa Larsson pratar hundar, vardagssex och återbruk på Kulturhusets scen
• Så gör Bodil Malmsten
• Puttrigt pussel i universitetsmiljö
• ”Lägg ner det jobb som krävs och undvik lättja”

Den stilla norrländska bygden börjar kännas otrygg. Med hunden Folke i släptåg drar Svea ut i sin husbil för att gå till botten med alla mystiska händelser.

Det är ett bra upplägg. Det som drar ned historien är att det saknas originalitet och spänning. Det är en deckare efter mall 1:4. Ung tjej hamnar i manlig miljö och måste bevisa vad hon går för. Ung tjej förförs av 20 år äldre man som inte har rent mjöl i påsen. Den unga, främmande tejen får plötsligt ta emot förtroenden av människor hon knappt träffat, och det är BARA HON som vågar ta i de gamla konflikterna och stå upp mot omgivningen. Allt som händer nu beror på att någon spöade någon annans morsa för fyrtio år sedan. En tunnt påklistrad intrig som involverar ett EU-toppmöte samt följderna av det sk. skattefjällsmålet används för att fördjupa intrigen, men det lyckas inte särskilt väl.

Ospännande deckare är det värsta som finns. Det råder aldrig något tvivel om vem som är mördaren, inte egentligen. Och vore det inte skönt att någon gång komma bort från den stereotypa Norrlandsbilden där alla kör skoter med hembränt innanför västen och tar lagen i egna händer som om det vore Vilda Västern? Alla som inte själva är samer är rasister och alla samer bara klagar på att de får för lite pengar från EU.

Från "Jägarna" till "Självtäkt" går en rak linje av snus, hembränt, män som beter sig som män och älgstudsare.

Similar Posts:

• Gediget, genialt och omfattande om hur du skriver en kriminalroman
• Sommarspännande
• Det bidde en tumme
• Dödsbra
• Helt enligt mallen – fast inte