Avalons föräldrar driver hotellet Vita Tigern, en plats dit flyktingar söker sig i hopp om ett bättre liv. Avalon själv drömmer om att bli privatspanare, och tillbringar mest dagarna med att smyga runt på platser hon inte ska vara på, medan hon löser mysterier med några av sina vänner. När en svävare illegalt tar sig in i Sverige och kraschar genom isen nära hotellet på nyårsnatten, bestämmer sig Avalon för att hitta den försvunna föraren (som tidningarna döpt till ”Luftfartssabotören”). Ganska snart inser Avalon att spåren efter Luftfartssabotören leder till en hemlig flyktinggömma, som i sin tur verkar ha suspekt starka kopplingar till Avalons föräldrar och hotell Vita Tigern. Ju mer Avalon utreder, desto fler familjehemligheter och underliga sammanträffanden hittar hon.

I början hade jag svårt att fastna i Vita Tigern. Trots att den rör sig i tre av mina favoritgenrer (dystopi, ungdomsroman, och steampunk) och är imponerande välskriven, var jag efter flera kapitel fortfarande lite tveksam till den. Jag tror att det hade att göra med Avalon själv – jag upplevde henne som naiv, barnslig för sin ålder och lite för uppfylld av sina viktiga uppdrag. Samtidigt inser jag att hon är en mycket mer trovärdig 14-årig karaktär än de flesta hjältar i dystopiska romaner. Hon vill väl, men har inte stenkoll på världen och fattar en del dumma beslut, sådär som det är när man är 14. Hon lär sig dock snabbt och utvecklas rejält som karaktär genom boken. Insikten om att hennes familj inte är de personer hon trodde att de var träffar både henne och läsaren långsamt och stenhårt. Jag ängslas och oroar mig för Avalon, och gläds åt när det går bättre för henne igen.

Jag gillar verkligen att Vita Tigern är en bok om att göra motstånd mot en förtryckande regim, men utan pampiga tal, rebellstyrkor, och blodiga revolutioner. I Vita Tigern kämpar hjältarna i mörkret, smugglar människor genom dolda tunnlar, och försöker göra världen till en bättre plats utan att själva synas. De gör det inte för äran, fosterlandskärleken eller berömmelsen, utan för att de tror på att alla människor har rätt till ett värdigt liv. Avalons föräldrar påminner mer om riktiga människor som hjälpte till att smuggla förföljda grupper till säkerhet under andra världskriget, än hjältar i dräkter i storfilmsproduktioner. Det känns uppfriskande och ger mig hopp om mänskligheten.

Similar Posts:

• Som ett avsnitt av Kullamannen i turkost vatten
• Innanför och utanför i dystopiskt kravsamhälle
• Tankeväckande framtidsthriller
• Lovande start på svensk dystopi
• Pip från en axel

Violet Adams är en lysande ung vetenskapskvinna. Hennes dröm är att gå på Illyria College, ett universitet för den naturvetenskapliga och intellektuella eliten. Illyria College tar dock endast emot män. Violet vägrar acceptera att hon blir utestängd från studier på världens bästa vetenskapliga institution p.g.a. sitt kön, och kommer tillsammans med sin bror Ashton och deras vän Jack på en plan för att kunna komma in på Illyria: Violet ska klä ut sig till Ashton och leva som man i ett år, för att sedan i slutet av skolåret avslöja vem hon är och därmed bevisa för skolledningen och lärarna att en kvinna visst kan mäta sig intellektuellt med de andra eleverna på Illyria College.

Att bli antagen till skolan visar sig vara det minsta problemet. Väl där måste Violet upprätthålla illusionen om att hon är Ashton, något som försvåras av både närgångna klasskamrater och misstänksamma främlingar. Situationen blir ännu krångligare när rektorns unga släkting, Cecily, blir förälskad i ”Ashton”. Samtidigt utvecklar Violet-som-Ashton motvilligt romantiska känslor för Earnest, skolans rektor och hertig av Illyria.

All men of Genius är en optimistisk och charmig berättelse som inte på något sätt saknar djup. Trots de komiska elementen i en ung kvinna som för första gången ska klä och uppföra sig som en man, finns det i bakgrunden hela tiden en dov oro för vad som händer om hon inte lyckas. Utöver att hennes familj skulle förlora sin ställning i samhället och att Violet aldrig skulle få studera igen, var det dessutom kriminellt att utge sig för att vara man, och straffet kunde innebära en lång fängelsevistelse. Både Ashton och Violet är medvetna om detta, men Violet älskar vetenskap och teknik med en nästan desperat intensitet, och Ashton älskar Violet.

Jag gillar dessutom hur Rosen tar de förväntade könsrollerna hos Adams-tvillingarna och vänder på dem: Violet är det intelligenta, hårt arbetande, allvarsamma geniet med fallenhet för att bygga monster i mässing, medan Ashton saknar intellektuella ambitioner nästan helt och hållet. Han är en välklädd dandy med fäbless för poesi, vin, och andra unga män. Just Violets tankar kring kön och sin brors homosexualitet hör till mina favoritstycken i boken:

Violet had long known about her brother’s inversion, but didn’t particularly care about it. She’d always thought that people were like gears: one could spin alone and accomplish something minor, but when two gears fit together perfectly, and rotated in time, they could do so much more. And gears did not have genders. They simply fit or they didn’t.

Antingen passar man ihop eller inte, svårare än så är det inte. Ashton passar ihop med andra män, trots att han lever i en strikt homofobisk värld. Violet hör hemma på Illyria, fastän den intellektuella eliten vägrar acceptera att en kvinna kan vara deras jämlike.

All men of Genius hör hemma på din Att-läsa-lista, tro mig!

Similar Posts:

• Alla fiktiva skolor jag älskat och velat gå på
• Jämmer, och förutsägbart elände
• Tristessens tonåriga gudinnor
• Förspilld kvinnokraft
• Flickvän i ett kylskåp