Samlingens första novell, ”Vid världens ände”, är en liten dystopisk science fiction-historia som kretsar kring familjerelationer och känslor på olika vis. Bland ingredienserna återfinns också extremt hungriga nanorobotar, ljusskulpturer och rymdfart. Jag är osäker på om jag gillade slutet av historien, men i övrigt tycker jag den var finstämd. Extra plus för beskrivningen av ljusskulpterandet.

Kärlekshistorien ”Tills tiden skiljer oss åt” är en riktigt space opera, en av mina favoritgenrer. I det närmaste oändliga tidsspann, artificiell intelligens, tidsresor, längtan och en smula kvantskum är huvudingredienserna. Att Källner hinner med hela den här historien i en novell på omkring sextio sidor är imponerande. Hanterandet av de vanligaste tidsreseparadoxerna är också snyggt skött. Hur långt kan man komma när man i sin desperation och maktlöshet sträcker sig efter ett halmstrå? I det här novellen mycket, mycket långt på alla vis.

Den tredje novellen, ”Jormungand” har jag skrivit om tidigare, men är kortfattat en välskriven Chtulhu-historia som utspelar sig på ett statligt verk i Sverige. Det märks att Källner är väl bevandrad i Chtulhu-mytologin med allt vad det innebär av uråldrig ondska och mystiska platser.

”Memento Mori” är förvånansvärt mörk för att vara en superhjälte/superskurksaga. Att den utspelar sig i Malmö är lite kul, inte den stad man oftast tänker på när hjältar med flygförmåga dyker upp. Både stämningen och världsbyggandet är av hög klass. En sorglig saga om manlighet, medberoende, hämnd, hävdelsebehov och de ljusskyggare delarna av det mänskliga psyket.

”En sista kyss farväl” är ännu en kärlekshistoria som handlar om tid. Ett kanske inte så efterfrågat återseende, ojämnt åldrande, övergivenhet och rymdresor. En omfångsrik historia på knappt tio sidor.

Den näst sista novellen, ”Stockholms drottning”, är min favorit. Fantasy i Stockholmsmiljö med drakar, alver, troll och andra klassiska sagofigurer. Att en klan drakar bor i teatern Göta Lejon på söder och att Globen är invaderad av någon slags formlös ondska är ganska spännande på något vis. Jag gillade hela den här underdogberättelsen, äventyr, vänskap, svek, grymhet och en hel del annat ryms här. Men jag tycker att kostymen känns lite trång, här finns material och uppslag till minst en roman. Jag skulle gärna läsa mer och längre berättelser om den här versionen av Stockholm.

Den avslutande novellen, ”Gamma”, är en sidohistoria till ”Tills tiden skiljer oss åt”, men utspelar sig så långt efteråt att universum har hunnit kallna. Två vinddrivna existenser flyr det (förhoppningsvis) sista kriget. Efter många år av resande i ett dött och tomt universum gör en av dem en upptäckt som förändrar allt.

Jag tycker att Oskar Källner håller ovanligt hög klass bland de svenska fantasy- och science fiction-författarna. Ofta känns den här sortens litteratur på svenska ganska ofärdig och dåligt redigerad men här är både berättarteknik och uppfinningsrikedom på plats. Jag rekommenderar definitivt en genomläsning av den här novellsamlingen. Källner driver själv Fafner förlag som givit ut den här boken, ett bevis på att egenutgivna böcker kan hålla samma (eller högre) klass som böcker från de stora förlagen.

Similar Posts:

• Lite gnissel i maskinen
• Mörk framtid igen
• Mörkermaskin
• Magiska berättelser
• Fast i ekokammaren

Bortom portalen är denna antologi. Så hur bra är dom och hur stor är bredden då? Jo, vissa författare är faktiskt riktigt bra och antologin spänner över många olika genrer inom fantastiken. Oavsett genre tycks tonvikten dock ligga på skräck/obehag, mer dystopiskt än utopiskt. Kanske är det en spegling av omvärlden och vår tid? Framtidshoppet lyser mestadels med sin frånvaro i alla fall.

Så vad är det för historier som ryms inom pärmarna?

Bortom portalen startar med en av vinnartexterna i novelltävlingen EMMA 2.0 av Anita Mederyd, en historia om skuldkänslor, reservdelsmänniskor, nanoteknologi, artificiell intelligens, relationer, missförstånd och dans bland annat. En välskriven och ganska spännande novell som utspelar sig i den nära framtiden, men de sista raderna gjorde mig lite olycklig.

Marina av KG Johansson (en författare jag tipsat om tidigare) är en dystopisk klimat- och översvämningshistoria. Den osar av J.G Ballard, inte i språket kanske, men från vattentemat till känslan av alienation och ensamhet finns han där i bakgrunden. En fin och sorglig novell där drömmarna om något/någon kanske är viktigare än verkligheten.

Tidsögat av Hans Olsson är en skräckhistoria som skulle ha mått bra av en redaktör. Jag kom aldrig över ett logiskt slukhål i historien. Sen stör jag mig på beskrivningen av ett hantverk där det känns som om författaren egentligen inte är särskilt insatt i ämnet. Helt ok, men ingen favorit.

De vita av Boel Bermann är en slags zombiehistoria, men det är inte hjärnor eller kött de smittade är ute efter. Jag gillade den här historien som jag upplevde som full av omtanke om både zombies och människor.

En annan av vinnarnovellerna i tävlingen var Sjung, kära syster av Marcus Olausson. Ännu en dystopisk efter-katastrofen-zombiehistoria, men med flera oväntade vändningar. Temat är musik och jag gillar det jag läser, upplösningen är faktiskt helt oväntad. En klar favorit.

En hemlighet i öknen dold av Lupina Ojala är en renodlad steampunknovell, med inslag av arkeologi, egyptisk mytologi, en småkorkad misogyn detektiv, luftskepp och allt annat man kan förvänta sig. Ganska kul men inget nytt, känns lite formgjuten, kanske det följer med genren men för mig blir det lite för stelt. Lupina Ojala skriver bra och jag ser fram emot en text där hon vågar bryta upp de snäva steampunkramarna lite grann.

Irrbloss av Linda Hallgren är en slags spökhistoria (?) som jag tyckte mycket om, snyggt skriven och väldigt mystisk. Faktiskt så mystisk att jag inte riktigt förstod vad den handlade om.

Oppenheimer Blues av Love Kölle handlar om en avhoppad rockstjärna, desperata skivbolag och piratkopierade musiker. Också en historia med oväntade vändningar, klart läsvärd.

Väskan av Ida Tellestedt känns trots antologins bredd något malplacerad. Absolut en bra text men hämnd- och mobbingtemat passar inte riktigt in med de andra historierna. Inte dålig, men inte riktigt något för mig. Om den ska buffas in i någon genre är det kanske skräck, men den påminner mest om inledningen på valfri modern svensk psykopatdeckare. Titelns väska är dock en rolig detalj.

Den tredje av novelltävlingens vinnare är Alexandra Alexanderssons De tomma. Lite zombiekänsla här med, men också med flera oväntade vändningar. Lite familjekärlek, en del skräck inför det okända och en smula gudar och religion. En av antologins höjdare i mina ögon.

Boken avslutas med Jormungand av Oskar Källner, en novell som märkligt nog inte tycks vara en av vinnarna i novelltävlingen. Jag tycker att den är avsevärt bättre än antologins andra texter, både språkligt och berättartekniskt. Att den dessutom bjuder på lite Chtulhu-mytologi är en extra bonus. Både rolig och ryslig, den hade platsat i ett internationellt sammanhang, vilket tyvärr inte alla de andra texterna riktigt gör.

Så avslutningsvis, den svenska fantastiken lever och frodas vilket man ska glädja sig åt. Som vanligt med moderna svenska antologier av den här typen så känns det som om många av författarna skulle behöva en bra redaktör för att strama upp det hela lite. Den samlade skrivarglädjen och fantasin slätar över mycket av form- och stilmissarna och jag kan varmt rekommendera en genomläsning. Bokens omslag har en olycklig touch av new age-litteratur, såg jag den i bokhandeln skulle jag tro att den handlade om livet efter döden, meditation eller dylikt, det är en bagatell i sammanhanget, men en mer stilsäker utformning skulle kanske locka fler läsare.

Similar Posts:

• Både bu och bä
• Framtidskänslor
• Mörkermaskin
• Bevingad vinnare
• Varken fantastiskt eller fantastiskt