Det här är nog inte ett allt för ovanligt scenario. Här får vi lära känna Neve Connolly som efter ett tjugoårigt äktenskap som gått på rutin piffar upp tillvaron med sin älskare Saul. Där hemma skaver problemen med tonårsdottern.

En morgon när Neve ska ha en dejt med sexiga Saul hittar hon honom brutalt mördad i hans övernattningslya. Neve får panik och börjar skura brottsplatsen för att undanröja att hon varit där. Hon är inte alls bekväm med att avslöja sin hemliga relation.

När hon kommer hem upptäcker hon att hon glömt sitt armband på brottsplatsen. Hon tog av det när hon skulle städa upp. Armbandet är unikt och finns bara i ett exemplar så Neve måste bara dit igen för att hitta sitt armband. Men hennes extranyckel till lägenheten är huxflux borta.

Det här är en nervig roman där huvudpersonen Neve får bära mycket inom sig, efter sitt beslut att hålla tyst om den utomäktenskapliga relationen. Dock dyker kriminalinspektör Hitching upp titt som tätt. Det är han som leder mordutredningen och han verkar ha bestämt sig för att inte ge sig fören han rett ut det han är på spåren.

Det här är en spännande berättelse som jag läser med andan i halsen. Neve vet tillslut inte vem eller vilka som är inblandade. Det kan rentav vara någon i hennes familj som är den skyldiga?

Språket är blommigt och ledtrådarna många. Berättelsen är tät och mycket händer, kanske lite för mycket. För ibland tappar jag bort mig i alla detaljer. Det gör tyvärr att upplösningen blir lite rörig även om det hela tiden är väldigt, väldigt spännande.

Similar Posts:

• Morderi och vinsmuttande
• Rafflande och smart om ett försvinnande
• Kuslig comeback
• Snabbt och rått om infiltration i Londons undre värld
• Uppfriskande rått och norskt

Jag gick omvägar kring den lilla boken, som dessutom hade ett ganska så gräsligt omslag. Rött och flammigt, rent hemskt. Författaren hette Nicci French – hu, det kändes Harleqin lång väg. Och med en titel, Du tillhör mig, som var sådar lagom sadoerotisk.

Till sist började jag läsa, men med en suck som för att markera att jag i normala fall inte läser "sånt här".

Men faktum är att boken var riktigt bra. Jag läste ut den och det ganska genast. Det var spännande ju! Kuslig och krypande, "psykologisk" som baksidestexten antagligen skulle beskrivit den, och det passade bra när sommarregnet slog mot rutorna. Skulle den unga kvinnan klara sig mot den hemska mannen?

När jag så fick deras – för Nicci French är faktiskt ett par – nya roman i händerna tänkte jag tja, det här kan väl bli bra.

Även Det röda rummet handlar om en ung kvinna som kämpar mot en hemsk man. Psykologen Kit Quinn får för att bearbeta ett våldsamt överfall möjlighet att träffa gärningsmannen – som den här gången är misstänkt för att ha mördat två unga kvinnor. Hon ombeds att hjälpa polisen och i egenskap av psykolog göra en profil av den misstankte.

Trots att hon avskyr mannen är hon saker på att han inte kan vara skyldig. Och när det sker ett tredje överfall börjar hon verkligen tvivla på hur det ligger till. Men naturligtvis tror inte polisen på henne, och hon tvingas bedriva sin egen lilla undersökning…

Visst är det underhållande. Visst är det nått att dyka in i när det regnar ute. Men inte så mycket mer, tyvarr. Jag kan inte låta bli att irritera mig på "hjältinnans" småprat med läsaren och det eviga bjudandet på kaffe, te eller ett glas vin.

"Vill du ha nått att dricka?" frågade jag.
"Nej tack. Jo, kaffe, kanske." Han blev stående mitt på golvet i vardagsrummet, verkade besvärad.
Jag lagade kaffe åt honom och hällde upp ett glas vin åt mig sjalv. "Mjölk? Socker?"
"Nej."
"Kex?"
"Tack, det är bra."

Känner du för att skrämma upp dig själv på ett lite småputtrigt vis, där "morderi" varvas med kaffepimplande, vinsmuttande och den oundvikliga karleken, så – voilà, här har du boken! Men jag vågar nästan lova att du kan ge dig till tåls tills den kommit ut i pocket.

Similar Posts:

• Att hålla ihop och isär
• Berättelsen om en demonisk blodtörst
• En mörk upplevelse
• Är det farligt att umgås med deckarförfattare?
• Mysdeckare om ond bråd död