Det tema som när det begav sig blev kontrovers och skandal vid teaterpjäsens premiär 1879 – en kvinnas frigörelse i 1800-talets Norge – blir i romanen i stället en påminnelse om hur otroligt och omänskligt instängt livet för en kvinna var för inte alltför länge sedan, och hur dessa patriarkala strukturer sträcker sig in i våra dagar.

Eftersom Nora är en roman och inte en pjäs får vi i Pryds Helles tolkning mer glimtar in i Noras tanke- och känslovärld, i stället för att bara filtreras genom den yta som presenteras på Ibsens scen. Samtidigt skämmer Pryds Helle inte bort läsaren med särskilt mycket insyn.

Jag har lite svårt att få ihop bilderna av den Nora som i sin barndom är nyfiken och kunskapstörstande, med den Nora som är så blint förälskad och beredd att under flera år förnedra sig hur mycket som helst för sin kärlek. Jo, såklart att det var en annan tid och att människor då såg på sig själva och på världen på ett annat sätt. Men jag hade gärna fått komma in mer i de tankegångarna och känslorna, hur de utvecklas, kanske hur huvudpersonen vacklar fram och tillbaka eller lite tydligare hur hon stänger vissa saker ute för att hon inte orkar/vågar/kan/eller något annat.

Kanske har det också att göra med att maken Torvald gestaltas på ett sätt som gör att jag nästan direkt tycker mycket illa om honom. När han nästan enbart beskrivs som fullständigt egocentrerad och samtidigt helt empatilös, är det svårt att se vad Nora ser hos honom och hur hon så ensidigt kan hålla fast vid honom år ut och år in. Naturligtvis är även Torvald lika instängd i samhällets normer som Nora – det hade gärna fått komma mer till uttryck i boken.

Trots det är det något befriande över att få se världen ännu mer ur Noras perspektiv jämfört med i Ibsens pjäs, inte minst i form av alla de kvinnliga vänskapsband och allianser som finns i hennes liv. Och det är också intressant bara det att kliva in i det norska och europeiska 1800-talets värld och villkor ett slag.

Nora är en av tre romaner i ett samarbete mellan tre nordiska förlag – svenska Natur & Kultur, norska Oktober och danska Rosinante. Inom ramen för samarbetet har tre nordiska författare skrivit var sin tolkning av olika Ibsen-pjäser. Du kan läsa om Klas Östergrens Hilde här och Vigdis Hjorts Henrik här.

Similar Posts:

• En förlorare i debatten
• I huvudet på Henrik Falk
• Om kvinnlig (svart)sjuka
• Den äktenskapliga rävsaxen
• Om flykten och framtiden som försvann

Daglönarens familj lever i det idylliska danska landskapet där invånarna bor i små hus med vasstak. Barnens försummelser skrivs upp i en bok och räknas om till slag. Också hos grannarna är slagen över kinden vanliga och i skolan använder läraren rottingen.

Ett effektfullt barnperspektiv inleder den danska romanen Folkets skönhet. Den lilla flickan Marie infogar sig i familjens rangordning och siktar på att gå i tjänst så fort hon har konfirmerat sig.

När drömmare kastar idylliska tillbakablickar på gångna årtionden är det bra att påminnas om den självklara plats som örfilarna hade en gång i de nordiska samhällena. Lägg till dansbaneslagsmål mellan hetlevrade unga män när brännvinet gjort dem omdömeslösa. Romanen serverar många konkreta minnen av daglönarens brist på pengar, skor som har hål vid tårna, arbetsplatsolyckor, ständiga graviditeter och ärvda kläder.

De vuxnas repliker är näringsfattiga och urholkar all framtidstro:

Gud tar de bästa först.

Nyfikenheten dräpte katten.

Du sitter och drömmer, det blir man inte fet på.

Trots den fattiga och kärva omgivningen får Maries livsglädje en injektion när hon med sina gröna ögon betraktar målningen som fadern tar hem när hon är sju år.

Målningen var två handsbredder lång och en hög. De flesta färgerna som hade använts var mörka. Den föreställde två kvinnor klädda i långa, svarta klänningar som de Maries mor gick klädd i. Man såg kvinnorna bakifrån, medan de böjde sig framåt över ett gulbrunt fält. Mellan kvinnorna stod en flätad korg med handtag, fylld med ljusa runda potatisar. Ett par av potatisarna hade inte hamnat i korgen utan låg bredvid på den glänsande myllan. Bakom kvinnorna och fältet fanns ett otydligt grönt hägn, kanske en häck, och några höga, smala blommor. Två beskurna träd böjde sig fram mot kvinnorna, som om de ville kyssa dem. En låg kvällssol trängde fram mellan de nakna grenarna och sken på kvinnornas svarta hucklen. Över det hela låg ett sken från en blekgrå himmel, som Marie var så välbekant med från Langeland.

Romanen fortsätter de kommande decennierna och det myllrande persongalleriet inkluderar några färgstarka bifigurer. Marie och andra unga vänner från hembygden finner arbete på fabrik i staden. Frihetskänslan fyller henne. Men sedan slår frihetsdörren igen när maken blir slipsprydd tjänsteman och Marie blir hemmafru.

Matador och Badehotellet är exempel på populära danska tv-serier som skildrar hur Danmark avlägsnade sig ifrån jordbrukssamhället. Manusen är småtrevliga och fylls av excentriska påhitt bland societeten och fabrikörerna. Romanen av Pryds Helle utspelar sig under samma årtionden men bärs av människor som gör en hisnande klassresa. När det nya, moderna samhället växer fram går det så fort att människorna inte tycks hänga med. De hanterar oförklarliga känslor av ångest genom att utslunga mustiga och sårande repliker. Precis som i barndomen blir effekten förtryckande. Jag ser ett framväxande folkhem som inte hinner ducka för örfilen.

Similar Posts:

• Brev och svek
• Arbetarkvinnor – ni förenade eder!
• Strapatser och förnumstighet
• Ett dockhem i romanform
• En äktenskapshistoria av strindbergska dimensioner