Sullivan tar kål på männen genom ett misslyckat experiment med biologiska stridsmedel. De få överlevarna bor idag i skyddade bostäder så de inte ska smittas. En av huvudpersonerna, Meniscus, är långsamt döende av viruset och används som levande testbänk. Han smittas med virushybrider i försök att lösa dess mysterier.

Som om inte det var nog utspelar sig andra halvan av historien i en helt annan värld. Här möter vi tre tjejer som utkämpar en strid mot gänget "the bugaboos" i ett shoppingcenter samtidigt som de försöker undgå att fångas in av polisen som har dem omringade. Här finns det också män även om historien fokuseras kring kvinnliga karaktärer.

Dessa två till synes oförenliga historier är egentligen mycket nära sammankopplade och till och med direkt beroende av varandra. Banden utvecklas och blir allt tydligare. Sullivan för berättelsen framåt på ett spännande och intressant sätt. De båda huvudhistorierna har många likheter men man hålls fortfarande lite i mörkret även efter det att man listat ut hur det hänger ihop. Det känns hela tiden som att det kan komma en vändning när som helst.

Jag började läsa med inställningen att det var en bok i samma anda som Jennifer Government av Max Barry, en actionroman med tv-seriekänsla utan riktigt djup och få varaktiga kvaliteter. Jag hade fel. Maul är spännande och tankeväckande utan att skriva någon på näsan. Jag har återkommit till den i tanken ganska många gånger och det är verkligen inte alla böcker man kan säga det om. Den har ett djup och lämnar utrymme för egna tolkningar utan att bli allt för flummig. Det skadar naturligtvis inte heller att den är både välskriven och intressant. Ännu ett bra exempel på att det är brittisk sf som leder utvecklingen och inte bara inom den stora genren rymdopera. Jätteroligt.

Miljöerna varierar kraftigt. Vi rör oss mellan vita rockar, sportsändningar på tv och ungdomsgäng. Detta återspeglas också i språket på ett skönt sätt utan att det för den skull säger så mycket om personerna i sig. Här kommer ett citat från tjejerna när dom är inringade i köpcentret.

'What about Suk Hee?'
'Every girl for herself,' said Keri.
I stared at her in disbelief and she elaborated. 'They expect us to sacrifice ourselves for each other,' Keri said. 'So we're not going to.'
Again I wondered if Keri had been studying Japanese imperial policy in the first half of the twentieth century and again I decided that no, it must be low bloodsugar.

De få friska män som finns kvar i världen tävlar varje år om chansen att bli topprankade för att höja värdet på sin sperma. Detta gör man genom att besegra sina motståndare i diverse machotävlingar och spel kallade pig walks i direktsänd tv. Vinnaren föräras titeln "Big pig". Det är svårt att missa Sullivans syftningar på machovärlden som tom, ihålig och meningslös. Trots att det är en värld fylld av kvinnor är det fortfarande till stor del de manliga värderingarna som styr. Samtidigt finns det en motpol. En karaktär som utstrålar våld, brutalitet och frihet men som ändå använder hjärnan för att uppnå sina mål. Dennes samspel med det etablerade samhället är det som driver historien framåt.

Är då poängen att världen skulle se likadan ut även om kvinnor styrde den? Nej, det är istället att könet inte spelar så stor roll. Det är den egna viljan som är det viktiga. Man väljer själv sitt öde och man kan påverka sin situation.

Var finns boken om hur världen skulle se ut utan kvinnor?

Similar Posts:

• Overkligheten gör sig hörd
• En människa är en människa är en kopia?
• Slit-och-släng-människor
• I stort sett menlös
• “I do not wish. I serve.”

Företagen genomsyrar alla aspekter av samhället så till den grad att anställda till och med tar företagsnamnen som efternamn. Är du då arbetslös har du inget efternamn, den ultimata skammen. I alla fall inom det nya och utökade USA som bland annat inkluderar Australien.

Hack Nike, en rätt misslyckad figur, blir av John Nike och John Nike (vice-vd för Guerrilla Marketing) mer eller mindre av en slump erbjuden ett drömjobb. Att marknadsföra den nya produkten Nike Mercury. En chans som inte kommer varje dag. I glädjeyran gör han misstaget att skriva på ett anställningsavtal utan att läsa det först. Glädjen dämpas något när han inser att arbetet går ut på att skjuta tio ungdomar som ett led i marknadsföringen. Ett försök att ge produkten street cred. Som du kanske förstår är det en bok med mycket humor. En härligt sjuk sådan är det också.

Companies were getting a lot tougher on labour contracts these days; Hack had heard stories. At Adidas, if you quit your job and your replacement wasn't as competent, they sued you for lost profits.

John vet inte vad han ska göra och går till polisen som ger honom tre val. Att uppfylla villkoren i avtalet och få polisen efter sig, att vägra och utsätta sig själv för dom troligtvis ganska hemska straffklausulerna eller att leja ut jobbet till polisen som då garanterar anonymitet samt att dom inte kommer fånga och straffa honom. Härligt med en fri marknad. Jennifer Government är agenten som efter ett tips försöker förhindra det hela.

Bokens stora skurk, John Nike, är ärkekapitalisten som inte skyr några medel, och då menar jag verkligen inga medel, i jakten på marknadsandelar. Han används för att visa hur snett det kan gå när det inte finnas några spärrar, ingen kontroll. Problemet är att det inte är trovärdigt. John är så överdriven och historien går så långt att det blir helt omöjligt att inte ifråga sätta den. Det är för få personer som är inblandade för att förklara dom extrema åtgärderna vi ser.

Det är en charmig, trevlig och ganska ytlig historia Max Barry satt sitt namn på. Några timmars trevlig underhållning. Tyvärr känns det mer som ett filmmanus än en bok. Nu när jag läser lite på nätet ser jag att Section Eight Films som ägs av Steven Soderbergh och George Clooney redan köpt filmrättigheterna och jobbar på att kunna göra den till film. Det finns en hel del coola scener och spektakulära miljöer och mina tankar går till dom två första filmerna om Robocop. Jag ser framför mig att John spelas av Hugo Weaving, mest känd som Smith i Matrix.

Men jag måste ändå säga att det känns mer som ett pilotavsnitt till en tv-serie. Där finns det en stor potential och det är nog inte helt otroligt att vi kommer få se den på "the small screen" någon gång i framtiden. Som en spinoff till den spektakulära hollywoodproduktionen om inte annat.

Det finns en del seriösa tankar i boken. Några reflektioner över det sjuka i samhället förutom hela bokens uppenbara kritik av överdriven konsumtion. Till exempel när Hayley McDonald i skolan redovisar hur samhället fungerar. Hon kan inte se något negativt med den helt fria kapitalismen och inget positivt med regeringen som bara håller tillbaka den privata sektorn. Om hon vetat att hon skulle bli skjuten i huvudet som ett av offren i reklamkampanjen hade hon kanske ändrat sig. Bara kanske alltså. Jennifer Government är inte helt menlös, men bra nära.

Jag skulle ändå läsa mer av Barry om jag fick chansen. Speciellt om han tar det hela ett steg längre och bygger upp en större och lite mer komplicerad historia. Det kännas som om han har något speciellt men att det behövs mer övning och ett lite ambitiösare projekt för att det ska komma till sin fulla rätt.

Det bästa med Jennifer Government är nog att den är snygg och absolut kommer göra sig i bokhyllan. Tyvärr är det inte tillräckligt för att jag ska säga att detta är något du bör köpa och läsa. Är du däremot lite intresserad av marknadsföring så kan detta verkligen vara något för dig. Själv ser jag fram emot filmen. Särskilt om Hugo Weaving är med.

Similar Posts:

• Män är svin
• När rasismen tar över
• ”Just say YES!”
• Sci-fi vs Terrorism
• Fullständig backup i bakfickan