Vecka 9: Kulturellt kapital

Marcus Stenberg — Mon, 24 Feb 2014 21:48:01 +0000

Jag har precis kommit hem från Paris. Jag åt på Café de flore där Simone de Beauvoir var stammis. Jag drack te på Le Select som F Scott Fitzgerald ofta besökte. Jag gick på Louis Vuittons egen bokhandel. Samma dag som jag kommer hem till Sverige läser jag ett reportage i SvD om kulturmecenater, två dagar senare ser jag ett reklamklipp där Karin Boyes ”I rörelse” citeras och utgör två tredjedelar av Mercedes slogan.

Någonstans mellan alla dessa saker finns en röd tråd som skriver kulturellt kapital i skrivstil. Kulturen är inte bara kronor och ören, den kan tillföra ett gammalt café något extra, göra en handväska till en del av en åtråvärd smart livsstil som inte bara är en jakt på materiell status. Kulturen kan vara en konkurrensfördel kort sagt. Det är lätt att se problem med att det är enstaka rika människor och framgångsrika företag som betalar för kultur. Samtidigt är det ju på kort sikt mer angenämt att få lyssna på Karin Boyes ord i reklampauser än någon överkrystad copytext om friheten det innebär att få förbränna bensin.

Några av framtidens åtråvärda caféstammisar/copywriters/mervärdesproducenter hittar du som vanligt här på dagensbok.com.

Idag skriver Christina om Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner av Malin Stehn. Hon tycker det är en ganska fin historia men ger den bara 4/10 i betyg.

På torsdag skriver Kari om Odödlig av brittiska deckarförfattarinnan S J Bolton. Det är den tredje boken om polisen Lacey Flint. Bra underhållning där spänningen håller i sig till slutet. Kari får dock känslan att hon borde ha läst de två tidigare böckerna för att få ut mer av den här boken.

På fredag skriver Håkan om Helga Krooks puppe doll chrysalis. En diktsamling som bland annat tar spår från Kar Wai Wongs mästerliga film 2046. Stundtals underbar, stundtals överarbetad och förlorar tyvärr i ambitionen. Bra men inte heller särskilt bra.

Malin Stehn "Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner"

Christina Skagert — Sun, 23 Feb 2014 23:00:59 +0000

Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner är en ungdomsroman för åldrarna 12-15 av författare Malin Stehn som tidigare publicerat barnböcker. I denna möter vi Lovisa under några månader på vårterminen i åttan. Det är en vardagsskildring som utan grandiosa tematiska inslag vill skildra stora tillstånd och händelser i en 14-årig människas liv.

Det är alltså Lovisa som är berättarrösten och enbart hennes tankar och känslor läsaren tar del av; berättelsen ter sig relativt klassisk i sin struktur och narratologi. Lovisa har en mamma som är utbränd, en pappa som inte riktigt kan hantera situationen, och en farmor som mest är dömande när hon kommer och ska avlasta. Utöver det verkar hennes hjärna helt ha slutat fungera när hon ska plugga, och hennes granne Simon som pratar med henne på väg till skolan hela tiden är mest ett störande moment i hennes vardag. Det enda som fungerar som tröst och hjälp, när det bara kommer gråt från föräldrarnas sovrum och klassföreståndaren klagar, är idolmusikern Rickys musik. Han är Lovisas kärleksdröm och själsfrände.

Efter det upplägget utvecklar sig historien ganska förväntat, med en del förvisso annorlunda inslag, som Simons bemötande som bara blir finare och varmare ju mer historien utvecklar sig, och inte mindre än två konserter som båda blir spännande och lite oväntade sekvenser i en annars ganska konventionell intrigutveckling.

Vad som är mindre övertygande i den här romanen är berättarrösten och själva framberättandet av historien, eftersom rösten väldigt sällan låter som en 14 år gammal högstadietjej och väldigt ofta låter som en vuxen författare som eventuellt inte har reflekterat över vilken karaktär hon använder som kanal för skildringen. Språket och uttrycken faller tyvärr aldrig på plats på ett tillfredsställande vis i texten, och detta hindrar på ett sätt intrigen från att verkligen bli inlevelsefull.

Något annat som en också kan invända mot är huvudkaraktärens porträtt som faktiskt aldrig blir riktigt levande. Det finns en slags brist på reflektion hos henne, trots förstapersonsperspektivet, som medför att hon blir mindre trovärdig som kännande individ. Det finns förvisso någon mån av bearbetning av familjesituationen och den tuffa skolgången, men det är något, kanske på grund av den inte så trovärdiga narratologiska aspekten, som gör att Lovisa ändå inte upplevs som en dynamisk och komplex karaktär.

Men ovan nämnda kan givetvis vara ett medvetet stilval av Stehn, eftersom texten på så vis blir rappare, lite ironisk i tonen. Detta är, kanhända, ett sätt att avhandla svåra problem som utbrändhet, bristfälligt föräldraskap och prestationsrelaterad ångest på ett lättillgängligt sätt. Det är trots allt en roman som riktar sig till unga, och kanske har bedömningen gjorts att en förhållandevis enkel karaktärsuppsättning och konventionell intrig gynnar dessa teman och berättelsen när de ska skildras för den målgruppen. Formmässigt finns alltså en del kvar att önska från Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner, men det är överlag en trevlig historia som Stehn har författat.

dagensbok.com » Malin Stehn

Vecka 9: Kulturellt kapital

Similar Posts:

Malin Stehn "Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner"

Similar Posts: