Colliander brottas som i den första boken med balansen mellan privatliv och arbete och slits mellan sin önskan att bara vara en vanlig mamma och att så fort som möjligt lösa den rad av brott som begåtts mot de unga kvinnorna. Dessutom inleder hon en kortvarig romans med den lokala polisresursen för att ytterligare komplicera det hela.

Ett mönster börjar så småningom växa fram då förövaren inte bara misshandlar och våldtar de unga kvinnorna utan även verkar ha en slags fixering vid att skada deras fötter. Polisen arbetar mot klockan och även utan vetskap om en privat hämnare som vill ta lagen i egna händer.

Weiss gör en målande skildring av det onda mitt i det goda – fruktansvärda våldsdåd mitt i svensk, prunkande sommar. Han lyckas också med konststycket att göra vad som åtminstone känns som en trovärdig skildring av våldtäktsoffer, deras skam och traumat kring en sådan upplevelse. Dessutom är hans karaktärer både mänskliga och lite småroliga.

Parallellhandlingarna följer en klar och tydlig struktur och det finns en balans mellan kriminalfall och människoporträtt som jag upplever som positiv. Att förlägga handlingen i trakterna kring Arboga, Köping och Kungsör tilltalar förstås en gammal västmanlänning som ibland undrar om det är regel att förlägga svenska deckarhandlingar till Stockholm.

I Weiss förra alster om gärningsmannaprofilgruppen – I morgon du – efterlyste jag mer fokus på just gärningsmannaprofilering och den efterlysningen håller jag fast vid även när det gäller denna kriminalroman. Profilering är spännande och ytterligare analys skulle i mina ögon enbart stärka boken. Vad som får en människa att begå avskyvärda övergrepp är givetvis inte enkelt att förklara, men nog är det intressant.

Så fort sommaren behagar anlända på allvar så rekommenderas dock Vita vrister varmt som sällskap i hängmattan.

Similar Posts:

• En svensk seriemördare
• Hårda Berit ännu hårdare
• Förtjusande frisk och ryslig mordgåta i skärgården
• Spänning från början till slut
• Speglingar och rop

I morgon du utspelar sig i Stockholmsmiljö utan någon tydlig huvudperson. En präst, en kvinnlig kommissarie från gärningsmannaprofilgruppen, en utbränd psykiater och en ung graffitikonstnär spelar relativt likvärdigt stora roller då Stockholms uteliggare försvinner en efter en och misstanken om att en seriemördare härjar börjar ta form.

Prästen Karlberg är den som först anar oråd men inte riktigt får gehör för sina misstankar i en dåsig semesterstad. Den unge graffitikonstnären Santino rör sig i kraft av sin sysselsättning på uteliggarnas revir och hans behov av enskildhet och hans nyfikenhet gör att han ser saker som ingen annan ser.

Kommissarien Helena Colliander och den utbrände psykiatern Stellan Sager har tidigare haft en utomäktenskaplig relation som inte fick någon fortsättning. I fallet med uteliggarna korsas deras vägar igen och de tvingas samarbeta i strävan efter att nå samma mål – fånga seriemördaren som självpåtaget rensar bland de hemlösa. Med tanke på deras förflutna blir samarbetet inte helt komplikationsfritt och Sager har motstridiga känslor inför att kliva ur sin skyddade kokong och återigen konfronteras med ondskan.

Karaktärerna är väl tecknade och deras inbördes relationer intressanta. Sager är en av yrket och kanske livet sargad figur och hans ambivalens inför sin yrkesroll känns äkta. Colliander slits mellan karriär och familjeliv och har ständigt dåligt samvete vilket kanske är en något förenklad men inte desto mindre sann verklighet för yrkeskvinnan av idag. Den unge graffitimästaren Santana känns som en frisk fläkt bland trötta vuxna och han får stå för både utanförskap och närvaro. Prästen Karlberg är en av dem som gör en skillnad i samhället genom att agera. Uteliggarna – offren – förblir däremot tämligen anonyma och det gör att helhetsintrycket haltar en aning.

Den som väntar sig genomgående dramatik och spänning får vänta förgäves. Personerna tar så pass mycket plats att tempot får stå tillbaka. Det spretar när uppmärksamheten delas mellan individerna.

Med tanke på huvudpersonernas expertis inom psykologi och gärningsmannaprofilering saknar man dessutom en djupare analys av mördaren och hans handlingar. Visst får man en profil av gärningsmannen, men man skulle kanske önska ett mer ingående svar på frågan varför. Även om det inte är en alldeles lättbesvarad fråga.

I morgon du håller alltså inte riktigt ihop i alla fogar. Men den är läsvärd tack vare sina karaktärer och väl utförd research. Trovärdigheten är det inget fel på. Och det är förvisso ett gott tecken att man vill veta mer, både om seriemördaren och dess jägare. Då baksidestexten annonserar en "tänkt serie med polisens gärningsmannaprofilgrupp i centrum" finns tydligen tanken om en fortsättning. Och då kanske polisens gärningsmannaprofilgrupp får stå lite mer i centrum.

Similar Posts:

• Skön hängmattekompis
• Pusseldeckare som inte lämnar något efter sig
• Berättelsen om en demonisk blodtörst
• En seriemördarpedofils människovärde
• Faller på eget grepp