dagensbok.com » Kurt Haijby

Lena Ebervall och Per E Samuelson "Ers majestäts olycklige Kurt"

Ella Andrén — Fri, 07 Nov 2008 23:00:00 +0000

Haijbyaffären hör onekligen till 1900-talets stora svenska skandaler. Inte bara för att Kurt Haijby sade sig ha haft ett förhållande med självaste Gustaf V i en tid när alla uttryck för homosexualitet var i lag förbjudna, utan framför allt för de medel hovförvaltningen och polisledningen tycks ha tagit till för att göra sig av med problemet. Haijby fick stora summor pengar, sattes på sinnessjukhus, skickades till Nazityskland och fängslades av Gestapo, kom tillbaka, fick mer pengar, gav ut en självbiografisk nyckelroman som av ett eller annat skäl aldrig nådde allmänheten, åtalades och fängslades för utpressning och tog så småningom livet av sig. Ingen romanförfattare kunde gärna fantisera ihop något mer spektakulärt.

En roman har det i alla fall blivit, i juristparet Ebervall/Samuelsons tappning, och exakt var gränsen mellan fakta och fiktion går är som vanligt inte lätt att veta. En spännande historia är det ju onekligen, en sanslös kollision mellan moderna och urgamla världar, mellan folkhemsyta och dunklaste övergrepp.

Paradoxalt nog är det svårt att sätta fingret på om verklighetsdoserna blivit för stora eller för små. Ibland vill författarna undervisa i historia så till den grad att replikväxlingar slår över i rent faktastaplande. Dialogen siktar uppenbarligen på att vara tidstrogen men resultatet blir ofta lätt märkligt, stolpigt och putslustigt. ”Vet grevinnan, jag slår till!” och ”Kära grevinnan! Inte behövs det!” heter det, som i någon sorts pilsnerfilm i noir-tappning. Kungens språkliga egenheter skrivs genomgående ut i stil med ”jag hav orrdnat det häv” och oavsett om talspråket rent objektivt sett är realistiskt eller ej, blir känslan det förmedlar mest skruvad.

Det delvis sammanlänkade problemet är bristen på sympatiska karaktärer. Återigen möjligen realistiskt, men svårt att som läsare riktigt få fäste i. Det är visserligen intressant att Haijby själv knappast framställs som något renodlat överhetens offer, men hans agerande görs inte heller särskilt begripligt och om hans bakgrund som fiskhandlarson och enkel Johansson avslöjas i princip ingenting. Istället kastas vi direkt in i slösaktig hybris av närmast manodepressiva dimensioner, och mycket klarare än så blir det inte.

Haijby är storhetsvansinnig, storvulen och girig, kungen dekadent och feg och tidens likhetstecken mellan homosexualitet, pedofili och allsköns lömskheter gör författarna inga större anspråk på att nyansera. Hovförvaltningen och polisledningen är iskallt dogmatiska, politikerna trötta och realpolitiska och bara Haijbys hustru Anna sticker ut som så gränslöst snäll och kärleksfull att hälften vore nog. Göring kan däremot beskrivas: ”Men nazisten saknade själ och märkte ingenting.”

Ers Majestäts olycklige Kurt saknar inte ett visst underhållningsvärde, men med sin grovhuggna karaktärsteckning och sina drastiska och väl förenklande historiska resonemang skapar den mer än något annat aptit efter en ordentlig fackbok i ämnet.

Vilhelm Moberg "Därför är jag republikan"

Ella Andrén — Fri, 28 Apr 2006 23:00:00 +0000

”Republikan” – ordet har onekligen en bismak av läskiga amerikaner. Men fundera på det. Är det inte lite konstigt att vi, som Vilhelm Moberg skrev 1955, har kvar denna anomali, denna institution som så fullkomligt strider mot alla moderna tankar om människors jämlikhet och frihet? Även om republikfrågan lyser med sin frånvaro – inte minst en dag höjd i rojalistisk yra som denna – är Mobergs pamflett aktuell på samma sätt som kärnkraftsdebatten – helt enkelt i kraft av att ingen rört ett finger sedan sist.

När Vilhelm Moberg gick i skolan fick barnen fortfarande itutat sig att överheten var sanktionerad av Gud. Han tillbringade sitt författarskap med att göra uppror mot den föreställningen, och mycket har hänt sedan dess. Men om Gud åtminstone i vår del av världen blivit en smula undanskuffad så tycks den världslige ställföreträdaren på jorden sitta tämligen säkert.

Här kan man invända att kungen ju inte längre har någon reell makt. Men titta med Moberg på otaliga historiska exempel sedan den konstitutionella monarkin infördes. Haijby-affären, borggårdskrisen och tysktransiteringen är bara de tydligaste exemplen. Och kom sen inte och säg att en nationell symbol inte besitter en viss makt.

Som alltid med Moberg finns en djupt mänsklig aspekt. Inte bara den sentimentala och servila verkan ett kungahus har på de mest intelligenta människor, men också det mycket omänskliga i att födas till ett yrke och inte slippa ifrån det till dess att man dör. Däremellan hårdbevakad in absurdum i varenda relation och rörelse, från vaggan till graven. Det skulle varken jag eller Moberg önska någon. Visst, alla människor föds in i olika villkor, men det är ingen anledning att göra dygd av saken.

Förutom det trots allt aktuella budskapet är Därför är jag republikan ett föredömligt exempel på god retorik. Moberg inte bara argumenterar vinnande för sin sak, han gör det på ett underbart humoristisk sätt. Bäst är han i sin historiska utredning av myterna kring kungligheten. ”Om vår tids kungar ägde sina föregångares lyckliga och ovärderliga förmåga att skaffa oss god årsväxt, att bota sjuka människor och förhindra missfosters födelse, så skulle jag naturligtvis vara monarkist”, konstaterar han torrt. ”Men när de nu, trots sitt gudomliga ursprung, helt har förlorat sina övernaturliga krafter, kan jag inte längre finna att det föreligger några vägande skäl för monarkins bibehållande.”

Trots dryga femtio år på nacken är det mesta i Därför är jag republikan tragikomiskt träffande. Bara i en grundläggande sak har Moberg fel: i sin tro på att denna kvarleva av gammal vidskepelse och överhetstro snart ska vara ett minne blott. Medias uppförande kring kungligheter tycks däremot inte ha ändrat sig alls sen 1955. Moberg skriver appropå kunglighetens ursprung i gamla fruktbarhetsriter ”Offentliga samlag tycks vara den äldsta av de kungliga representativa uppgifterna”. Men våra dagars löpsedlar tycks vi ha gått varvet runt.

dagensbok.com » Kurt Haijby

Lena Ebervall och Per E Samuelson "Ers majestäts olycklige Kurt"

Similar Posts:

Vilhelm Moberg "Därför är jag republikan"

Similar Posts: