Karina Ericsson Wärn "Banbrytande mode"

Marcus Stenberg — Thu, 08 May 2014 22:00:41 +0000

När jag läser Karina Ericsson Wärns Banbrytande mode blir jag arg på hela rösen av gamla historielärare jag haft. Jag vill att de ska tvingas äta upp alla sina Lützendimmor och Ladulåsmagnusar och regalskepp och sen vill jag skicka iväg dem till Sankta Helena där de kan sitta och smälta sin patriarkala och svepande historieskrivning baserad på skyttegravar och mäktiga män. Ericsson Wärn skriver om kläder. Men framför allt berättar hon om vår omvärld, vår historia och vårt samhälle. Genom att ta avstamp i olika typer av moderelaterade konkreta saker, exempelvis blixtlåset eller Birkinväskan, lyckas hon inte bara berätta om plaggens roll för modets historia utan kommer även in på krigsföring, psykologi, könsmönster, HBTQ-frågor, normer, anatomi, och ekonomi. På något sätt har min hunger efter välskrivna texter om mode fått mig att bli ilurad en massa annan kunskap jag inte trodde jag var intresserad av.

Banbrytande mode påminner på det sättet en hel del om Peter Englunds Tystnadens historia, men är mycket bättre.

Ericsson Wärn kan börja från något så basalt, något som alla har ett förhållande till, som t.ex. att tvätta håret, för att bara meningar senare beskriva ransoneringssamhället som ledde fram till turbanmodet (för att dölja det otvättade håret) för att en mening senare beskriva hur kvinnor började arbeta i fabriker då männen gick ut i det krig som lett till ransoneringar och sedan landa i hur Eva Braun hjälpte Adolf Hitler att ta beslutet att inte förbjuda skönhetssalonger eftersom det skulle varit alltför kontroversiellt. Det går lekande lätt, är talspråkigt ibland men hela tiden elegant skrivet. Som att prata med en vän som delar samma intressen men som vet oändligt mer.

Ena stunden pratar vi om kilklackens tillkomst. Nästa stund om Alexander McQueens ofantligt tragiska tillvägagångssätt för att ta sitt eget liv.

Det enda negativa är att kapitlen tar slut för fort. Inte för författaren inte lyckas klämma in nog mycket information i varje stycke, utan snarare för att jag skulle vilja se vad hon kan göra med dubbelt så mycket utrymme, tre gånger så mycket utrymme, ännu fler frågeställningar och så vidare.

Boken i sig är snygg som en dyr accessoar. Omslagsbilden här ovan gör den verkligen inte rättvisa i detta fall. Typografin är utsökt och bilderna är noga utvalda för att passa ihop med varandra och gör att varje enskilt kapitel håller ihop ännu tydligare. Jag är vanligtvis inget fan av uppföljare men jag skulle förboka Banbrytande mode 2 redan idag om det gick.

Karina Ericsson Wärn "Chic"

Helena Ehnbom — Sun, 03 Oct 2004 23:00:00 +0000

Det här är faktiskt boken jag alltid har letat efter. Enligt baksidestexten blir man med hjälp av Chic "ett proffs på shopping och en fullfjädrad stylist utan klädproblem". För en modeanalfabet i en omgivning av ytterst stilsäkra och trendmedvetna väninnor skulle Chic faktiskt kunna vara räddningen. Dessutom betydligt billigare än att anlita en personlig stylist, antar jag.

Boken är disponerad på ett föredömligt sätt. Första kapitlet avhandlar underkläder och därefter avhandlas i rasande takt vad som passar min kropp, vad passar min ålder, smarta lösningar, speciella tillfällen, skor, accessoarer, shopping, välvårdat och (puh) den perfekta garderoben.

Alla som någonsin har köpt en behå med ögonmått och slutligen stått där med dubbla tuttar kommer att gilla underklädeskapitlet. Och pojkvänner med presentambitioner kan säkert ha viss nytta av det också. Om inte annat så för att till fullo förstå mysteriet med bröstvårtsblommor.

Att klä sig för vad som passar sin kropp är en vetenskap jag uppenbarligen aldrig har behärskat. Här får jag lära mig att storbystade ska akta sig nogsamt för polotröjor och har man mage ska man passa sig för korta toppar eftersom "putet kikar ut". Man är med andra ord rökt direkt. Raskt vidare till jeans, byxor, kjolar, kappor och baddräkter. Vad passar till vad och vad passar just mig nedtill varvat med korta faktarutor om minikjolens historia och blåbyxorna som fick folkdräktsstatus.

"Smarta lösningar" är nog favoritkapitlet. Här får jag konkreta tips om vad en basgarderob bör innehålla och förundras över att den lilla svarta uppfanns 1926 av Coco Chanel bland annat med syftet att minska klassklyftor. Det hade man knappast trott. "Smarta lösningar" är enkla råd som faktiskt är möjliga att följa även för en modeanalfabet.

Sedan spårar det ur lite grann. För att förstå och uppskatta kapitlet "Skofetischist?" måste man nog nästan vara en själv. För någon vars främsta krav på en sko är att man ska kunna gå långt och fort i den har Manolo Blahnik-kulten en tämligen otäck sektkänsla. Å andra sidan finns även här konkreta tips om hur man tar hand om sina skor och jag är ju trots allt medveten om att det finns människor som tycker att klackar har existensberättigande. Accessoarer kommer jag nog heller aldrig att förstå till hundra procent och hur jag än anstränger mig kommer inte seriös shopping att stå på min agenda framöver heller.

Mode och stil är ett ytligt ämne och det här är en ytlig bok utan några som helst anspråk på att problematisera kring utseendefixering, ätstörningar eller andra mindre glamorösa sidor av att ha total koll på sitt utseende. Men genomgående får jag erkänna att det håller. Formgivningen är stilren, boken fylld av snygga bilder och ett genomtänkt innehåll. Jag gillar särskilt de små historiska tillbakablickarna i modets historia och det är också rätt skönt när man kan läsa sig till vad man absolut INTE får ha på sig eller kombinera. Då kan man i alla fall undvika det.

Jag blev inte direkt "ett proffs på shopping och en fullfjädrad stylist utan klädproblem" efter att ha läst den här boken. Men jag kommer att undvika vita strumpbyxor på mina taxben. Och jag tror att Chic kan bli en riktigt bra present till någon. Med glimten i ögat, såklart.

dagensbok.com » Karina Ericsson Wärn

Karina Ericsson Wärn "Banbrytande mode"

Similar Posts:

Karina Ericsson Wärn "Chic"

Similar Posts: