dagensbok.com » Gunnar Lundkvist http://dagensbok.com En ny bokrecension varje dag Wed, 22 Apr 2026 22:00:14 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 Sara Granér "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera" http://dagensbok.com/2015/12/25/sara-graner-jag-vill-inte-do-jag-vill-bara-inte-leverera/ http://dagensbok.com/2015/12/25/sara-graner-jag-vill-inte-do-jag-vill-bara-inte-leverera/#comments Thu, 24 Dec 2015 23:00:28 +0000 Björn Schagerström http://dagensbok.com/?p=79725 Sara Granérs färgsprakande björnkaniner är vid det här laget lika karaktäristiska, eller rentav ikoniska, som Nina Hemmingssons återkommande svartklädda sanningssägare eller Gunnar Lundkvists ångestdrivna huvudpersoner. De antar alla möjliga roller i serierutorna: makthavare, barn, arbetare, samhällskommentatorer, tysta, betraktande, skrikande, hela spektrumet.

I den briljant Ann Heberleinskt refererande betitlade boken vrider och vänder ofta en berättarröst på perspektiven för att därigenom låta samhällskritiken effektfullt sippra igenom i stället för att exempelvis låta slagorden ljuda. Och det gärna med ett ironiskt peppande språk, att sitta och vänta på att eventuellt bli inringd av en bemanningsfirma (och i så fall springa det snabbaste man kan till jobbet) eller att ensam lyfta gamlingar inom äldrevården blir ett bra sätt att träna. Eller positivt peptalk för organiserade abortmotståndare att byta ut parollen Ja till livet till Nej till döden och i stället börja protestera mot satsningar på dödsbringande militära projekt eller det destruktiva klassamhällets dödliga konsekvenser.

Ofta biter den satiriska, skrattframkallande humorn och mörkret där bakom på samma gång. Även om skrattet inte fastnar i halsen så triggas samtidigt samhällskritiska tankar i bakhuvudet. Mellan seriestripparna finns enrutingar med figurer som utbrister saker som:

”Tänk att det gått att räkna ut att vårt solsystem är 4,6 miljarder år”, varpå en annan svarar:

”Ja, vissa åldras fan inte med värdighet”.

Eller en björnkanin vid ett bord som utropar: ”Hovmästarn! Det är kött i mitt kött!!!”.

Det är bredden, kombinationen av längre serier, korta ordvitsbyggda bilder och detaljrika färgexplosioner till uppslag som lyfter boken. Upplägget hade antagligen blivit en aning tungt om uttrycket hade varit mer ensidigt.

Det är i likhet med Jan Stenmark eller ovan nämnda Hemmingsson lätt att få favoriter att återkomma till, men i Sara Granérs fall kan det lika gärna handla om en färgglad bild av ett vardagsrum och ett litet fyrfota djur med tofsmössa och fiskhuvud som säger: ”Kom ihåg att i ditt hem är det jag som bestämmer” eller mer politiskt direkta sidor. En starkt genomgående tematik finns därmed inte men återkommande är serier om rovdriften på naturen, arbetsmarknadens och det kapitalistiska systemets absurdism. Det är få som tacklar sådana tunga ämnen på ett så roligt, finurligt och samtidigt allvarsamt och samhälleligt tankeväckande sätt som Sara Granér.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2015/12/25/sara-graner-jag-vill-inte-do-jag-vill-bara-inte-leverera/feed/ 0 Gunnar Lundkvist "Världen intresserar mig inte" http://dagensbok.com/2014/03/21/gunnar-innan-klas-katt/ http://dagensbok.com/2014/03/21/gunnar-innan-klas-katt/#comments Thu, 20 Mar 2014 23:00:13 +0000 Joel Bergling http://dagensbok.com/?p=66301 Min idé att fira Världspoesidagen 2014 genom att vaska fram en liten (bortglömd?) svensk poesipärla höll på att falla platt på grund av bokens format. Den är marginellt större än ett pass och hade gömt sig i min boksamling. Lyckligtvis var den lättare att hitta den här gången än sist jag förlorade den i bokhavet, den gången tog det åtta år och en flytt innan den behagade dyka upp.

Gunnar Lundkvist är mest känd för sina prisbelönta serier om Klas Katt men innan dem publicerade han ett par diktsamlingar. Världen intresserar mig inte är hans andra och kom ut 1977 då han var blott nitton år gammal (debuten Träden gråter kom 1974, den har jag dock tyvärr aldrig fått tag på).

Om man har läst Klas Katt (som på många vis är serier med en mycket poetisk klang) så känner man igen tonen i de här dikterna. En slags fundersam melankoli och ett mörker som ibland slår över i något som liknar ren misantropi. Någonstans där bakom lurar också en nattsvart humor.

Att författaren var nitton år när dikterna trycktes märker jag inte mycket av, livsledan som lyser igenom känns som om den tillhör en avsevärt äldre och mer erfaren man. Kanske är det de mycket exakta formuleringarna och det knappa språket som ger mognadskänslan, eller så föddes han gammal (vissa gör det har jag fått för mig). Den nittonårige Gunnar skriver:

Att komma tillbaka till det här årets lägenheter

 

med nya namnskyltar

och ansikten jag inte vågar tala till

 

komma tillbaka

och någon har hällt ut ny färg på gatorna

 

komma tillbaka

se långt in i spegeln

och tänka

att jag är fruktansvärt gammal

Ingen av dikterna har en titel och någon stor bokstav finns det inte heller. Allt är mycket sparsmakat men trots det känns det som om de utvalda orden bara är toppen på ett isberg av dolda meningar och antydningar:

poliserna äger leksaker

som är hårdare än väggarna i det här rummet

 

jag är inte mer värd än en hund

sätt mig i koppel

Är väggarna madrasserade, är leksakerna batonger? Jag gillar att undra.

Hur som helst är det här en utmärkt bok som jag varmt rekommenderar. Då den kan vara svår att köpa är ett biblioteksbesök mödan värt. Detta förutsatt att de bibliotek som har den i sina magasin faktiskt kan leta upp den i verkligheten, den är som sagt en mycket liten bok som är bra på att gömma sig.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2014/03/21/gunnar-innan-klas-katt/feed/ 0