De här båda jul-bilderböckerna är på rim och låter det lilla barnet följa med tomten respektive tomtemor i lagom spännande situationer. Formatet är praktiskt kvadratiskt (18 x 18 cm) och passar perfekt i en liten barnryggsäck och kan följa med på resan. Ane Gustavssons bilder är charmiga och det finns mycket för både barn och vuxna att upptäcka tillsammans. Erik Magntorns kluriga verser får även den vuxna att dra på munnen.

Min favorit är:

Gick till lille tomtefar
Gubben stöpte ljus han
Men fick bara buttert svar;
”Mandeln? Vete tusan!”

Varken tomten eller tomtemor verkar ha läget under kontroll. I Tomte i trubbel som kom ut redan 2017 blir tomtefar överraskad av en jätte när han är ute och samlar ljung. Tack och lov får tomten hjälp att samla ihop sina persedlar och hitta hem till familjen igen. Tomtemor i den nyutkomna boken Tomtemor i trassel ber visserligen om hjälp men löser själv sitt problem med den försvunna mandeln. Hon ser dessutom till att hela gänget får en riktig jul. Enriktig power-woman alltså, i förkläde och näbbstövlar.

Förlaget anser att böckerna passar för barn från fem år, men jag tror att framförallt yngre gillar att hänga med tomten och hans familj. Och förmodligen känner de igen sig i tomtebarnens villervalla på rummet, även om de kanske inte kan ordet.

Similar Posts:

• En röst att bli liten av
• Meri Kurisumasu!
• Historisk jul med massor av stämning
• Harmlös julsaga
• Bilderboksspecial: Burtonesque

Här är det loppor som gömmer sig, i nya miljöer på varje sida, och först bara en – som är i princip omöjlig att hitta på ett uppslag som föreställer en vildvuxen häck. Det finns andra saker att titta på också som tur är – i det här fallet igelkottar, nyckelpigor och maskar som ser blanka och skinande ut också i det svartvita utförandet. Eller som här i den något enklare bilden av en gran och ett gäng bedårande ugglor. För varje uppslag blir det sedan fler loppor att leta efter, upp till tio. Miljöerna de gömmer sig i sträcker sig från en get till en godisaffär.

Det finns mycket att gilla med den här boken. Det är väldigt vackra, detaljerade och roliga illustrationer. Texten – som berättas med rim som fungerar, vlket inte hör till vanligheterna – är lagom nonsensaktig men lyckas ändå skapa en slags mycket enkel historia som till och med har en liten twist, inte minst bildmässigt. Det jag har att invända mot den är det som jag redan varit inne på – det är inte lätt att hitta lopporna. Som vuxen kan jag se att det inte gör så mycket, att bilderna är fina ändå och att det går att hitta andra saker. Men jag tror inte att det hade tillfredsställt mitt barnjag. Å andra sidan är ”för svår” helt klart att föredra framför ”för lätt”.

Sedan måste jag bara ge en eloge till valet av huvuddjur i den här boken. Att låta den handla om loppor istället för något charmigare djur som till exempel katter ger onekligen respekt. Inte minst när man utmanar läsarens föreställningsförmåga genom att låta tio loppor gömma sig i mormors hår mot slutet av boken. Man kan riktigt känna hur det börjar klia.

Similar Posts:

• Loppor lever glada dagar (och mörka) i Madrid
• Juligt och fint om tomtefamilj
• Skalbaggsglädje
• Vägen till krypen
• Sött och äckligt, men varför?