Erik Jansson "Tiden och döden"

Anders Edwartz — Sun, 30 Jan 2005 23:00:00 +0000

Det är inte bara faraonerna förunnat att få besök på andra sidan, även i Sverige har man varit flitig med att glänta på kungars kistlock. Och man behöver nog inte ha speciellt morbida talanger för att inse tjusningen med en blick ned i historieböckernas köttsliga förlagor, om de än så har ett par, tre hundra år på nacken.

Också balsamering har som bekants utförts, och utförs, i andra tider och på andra ställen än i Egypten, även om man kanske gjort det av olika anledningar. För svenska kungar som gått ur tiden handlade nog lika mycket om att bevara kroppen innan den kom i jorden som att viga den åt evigheten. Gustav Vasa låg till exempel på lit de parade i åtta veckor på Stockholms slott. För vår stolta krigarkonung Gustav II Adolf tog det ett och ett halvt år (!) innan han fick åtnjuta den slutliga vilan (efter en vådlig färd hem genom Tyskland och att på Nyköpings slott stått lik i över ett år i väntan på begravningsförberedelserna skulle bli klara). Bägge har sedan varit föremål för flera gravöppningar, speciellt Gustav Vasa.

Annars inföll de svenska gravöppningarnas stora stund den 18 juli 1917 i Riddarholmskyrkan, Stockholm. Där hade ett sällskap läkare, präster, vetenskapsmän och andra höga dignitärer (drottning Victoria bl.a.) samlats för att en gång för alla utreda omständigheterna runt Karl XII:s död. Man hade till och med släpat dit ett monster till röntgenapparat för att få klarhet i den dödande kulans väg genom skallen. Med fanns också, i egenskap av nationalistisk nationalskald, tillika författare av Karolinerna, Verner von Heidenstam. Vid anblicken av sin store hjältekonungs hjässa skriver han:

Var och en visste, att stunden skulle bli en av livets märkvärdigaste, och sökte under djup rörelse att fästa allt så klart i minnet, att ingenting, ej ens det minsta, skulle kunna glömmas.

Detta var i alla fall minst fjärde gången som liket besiktigades sedan den ödesmättade dagen 1718 utanför Fredrikstens fästning. Anmärkningsvärt är att det inte bara tillkommer en romantiker som Heidenstam att falla för Karl XII-kulten, även de medicinskt kunniga går loss rejält i föredragen om vad man i undersökningarna kommit fram till. Liket benämns exempelvis ”Karolinernas store hövding”, pannan är ”ädelt formad” och karaktären ”uttrycksfullt manlig”.

Som Jansson påpekar i sin bok säger dessa övningar ofta mer om samtiden än de historiska skeenden som omger dessa kungarnas hädanfärd. Den dåtid som balsamerats ned i gravens djup verkar bli slående intetsägande, trots röntgenapparatur och senare tekniker som DNA-analysen. Intressantare då det förtätade skådespel runt själva riten gravöppningen. Jansson nämner det kortfattat i förordet, men här hade man önskat sig en djupare genomlysning av fenomenet.

Nu blir det en sammanfattande text med litteraturhänvisningar i slutet av boken, men där är fokus grundare inställt på döden i allmänhet. Och det var ju inte riktigt det som man, morbid eller ej, sett fram emot.

Erik Janson "Somrars fröjd"

Johanna Look — Sun, 16 Jun 2002 23:00:00 +0000

Vackra bilder av prunkande trädgårdar, enstaka liljor eller ursprungliga skisser av trädgårdsmästaren eller mästarinnan själv och foton från tiden då det begav sig. Allt blandas i Erik Jansons Somrars fröjd och ger tillsammans med den intressanta texten upplevelsen av levande trädgårdar. Trädgårdar som har planerats, vårdats, rensats och kantklippts (eller medvetet låtits bli att kantklippas) av några av Sveriges mest kända författare och konstnärer.

Följ med till Karin och Carl Larssons Lilla Hyttnäs i Sundborn, idag ett av Sveriges mesta turistmål. En vacker trädgård och ett underbart hus och ateljé. Eller något längre norrut, jetsetläkaren Axel Munthes Hildasholm intill Siljan i Leksand. Gården med de många trädgårdarna som hans maka Hilda Pennington-Mellor ömt vårdade. Även om Munthe själv helst höll till i villa San Michele på Capri var Hildasholm en älskad sommarbostad för hans engelskfödda hustru och deras två söner. I samma trakt finns Erik Axel Karlfeldts Sånggården. Vem minns inte kullan med en mandelblommas hy som kom nedför backarna vid Sjugare by, och det var just i Sjugare som Karlfeldt slog ned sina bopålar. Bland övriga vars trädgårdar besöks i boken kan nämnas Verner von Heidenstam, prins Eugen, Elin Wägner, Moa Martinson och Selma Lagerlöf.

Det som känns befriande med trädgårdarna som Janson presenterar i boken är att de inte är några uppvisningsattraktioner. De är lagom prydliga och vittnar om ett genuint trädgårdsintresse hos dem som anlagt trädgårdarna. En underbar bok för dig som älskar trädgårdar, historia och kultur.

Om man har blivit så pass inspirerad att man bestämmer sig för att styra årets semester, eller åtminstone en trevlig dagsutflykt, till någon av trädgårdarna Janson presenterar i boken, har man god nytta av informationen längst bak i boken. Där har författaren samlat allt av praktisk natur som rör besök i trädgårdarna.

Det här är en perfekt bok att läsa samtidigt som du tar ett glas sherry i dina drömmars berså. Trevlig sommar!

dagensbok.com » Erik Janson

Erik Jansson "Tiden och döden"

Similar Posts:

Erik Janson "Somrars fröjd"

Similar Posts: