Romanen om Mungo, som är uppkallad efter ett skotskt helgon från 600-talet, är en coming of age om en ung man som inte har mycket till övers för den hypermaskulina kultur som hans kriminella bror Hamish och hans gäng står för. När Mungo till råga på allt blir nära vän med katoliken James, blir det allt svårare att hålla ihop de olika världarna. Han har inte mycket hjälp att vänta från sin mor, Mo-Maw, som är mest upptagen med att skaffa alkohol till sitt galopperande missbruk, jobba natt på något snabbmatställe och snärja män för att fortfarande få känna sig attraktiv. Mungos far knivhöggs till döds innan Mungo ens var född. Den enda som verkar bry sig om Mungo och ta hans parti är den ett år äldre systern Jodie.

Det här är faktiskt inte bara nattsvart sorg och elände även om det finns mer än nog av svåra situationer som Mungo och de andra måste klara av. Mammans missbruk som ofta innebär att hon helt enkelt försvinner i ett par dar, sexuella tjänster och gentjänster samt rena sexuella övergrepp hör kanske inte till syskonens vardag, men det förkommer. Skildringarna av när Mungo hälsar på James i duvslaget och när de sakta men säkert kommer varandra närmare även fysiskt, är så varmt och vackert beskrivet att det faktiskt väger upp en hel del av svärtan.

Mungo tittade på James när han arbetade. Han tyckte om att betrakta honom utan att han visste om det. Han visste inte hur länge till han skulle få lov att göra det och ville spela in så mycket som möjligt på hjärnans videoband.

Som gammal socialarbetare är det svårt att inte se att var och en av protagonisterna har nog av sitt eget krig. De flesta vill inte vara aktivt elaka, men de kan helt enkelt inte agera på annat sätt än så som de brukar. För Hamish är att slåss och sälja droger ett sätt att vara man och familjeförsörjare på, och det finns inte i hans föreställningsvärld att hans bror Mungo skulle kunna vara annorlunda eller vara av annan åsikt. Mo-Maw födde tre barn innan hon hunnit bli tjugo, och blev änka lika snabbt. Hon kommer alltid att jaga efter det som ska ge henne den lycka som hon tycker sig ha rätt till. Under korta stunder kan det vara hennes yngste son, men det är aldrig tillräckligt länge för att det ska ge honom den grundtrygghet som han så väl skulle behöva.

Jodie och Mungo gör även de så gott de kan för att överleva och för att skapa sig en framtid. Jodie flyr genom att drömma om vidare studier, Mungo genom att planera sin flykt med James. Det är hjärtskärande, rörande och inte helt utsiktslöst. Jag önskar dem all lycka och hoppas innerligt att Douglas Stuart inte får för sig att skriva en fortsättning på just den här historien och möjligen grusa mina ljusa framtidsplaner för de två syskonen.

Similar Posts:

• Segt om ett äktenskap i stå
• Drömmar om frihet
• Roman om rädsla
• Kärlek, könsroller och uppehållstillstånd
• Frankofil julafton

Alla vidlyftiga drömmar till trots har livet inte blivit som Agnes hoppats och hon dövar sin smärta med öl och vodka i rikliga mängder.

Med romanen Shuggie Bain sällar sig skotten Douglas Stuart till den stolta anglosaxiska traditionen av självbiografiska uppväxtskildringar i arbetarklassmiljö med förebilder som Söner och älskande (1913) av D.H. Lawrence, Jag minns min gröna dal (1939) av walesaren Richard Llewellyn och irländaren Frank McCourts underbart tragikomiska Ängeln på sjunde trappsteget (1996). Min egen favorit Harry Bernstein närmade sig hundra när han debuterade med sin oförglömliga galghumoristiska barndomsskildring Den osynliga väggen (2007) om sin stora och mycket fattiga polsk-judiska familj i Manchester på 1910-talet.

Till skillnad från ovanstående sällskap har Shuggie inte en självuppoffrande ängel till mor. Det är Agnes och inte någon råbarkad far som super upp matpengarna.

I Margaret Thatchers England på 1980-talet läggs gruvor ned på löpande band och i den gudsförgätna gruvbyn Pithead, strax utanför Glasgow, yr ohälsosamt koldamm från kvarlämnade slagghögar runt. Bostäderna är trånga och dragiga. Trots att de flesta är släkt med varandra existerar knappast någon grannsämja. Det är jantelagen som härskar. Om Agnes lyckas hålla sig nykter en tid är det alltid någon illasinnad granne som kommer förbi med en frestande, klirrande spritkasse.

Sladdbarnet Shuggie har huvudet på skaft, men är annorlunda och därför grymt mobbad i skolan. Han är vek, sneglar längtansfullt på flickornas lekar och väljs sist till fotbollslaget. Shuggies gryende insikt om sin egen homosexualitet får en framträdande plats i romanen.

När syskonen flyr hemmet blir lillbrorsan ensam kvar med det tunga ansvaret för Agnes. Shuggie spejar efter illavarslande tecken och skolkar gång på gång för att kunna hålla ett vakande öga på sin mamma. Han går ständigt runt med magknip, eftersom han aldrig vet vad som väntar honom när han kliver över tröskeln därhemma. Vid ett tillfälle påträffas Agnes med huvudet instoppat i ugnen, en annan gång har hon skurit upp sina handleder.

Stunder av närhet och ömhet existerar också, som när Shuggie instruerar sin mamma i de senaste danserna eller då de delar på choklad, som inköpts med slantar som fingerfärdigt pillats ur gas- alternativt tv-mätaren. Detta avspeglas i det ena av de två engelskspråkiga bokomslagen, medan omslaget till den svenska utgåvan föreställer en ensam pojke uppflugen på en närmast korsliknande ställning. Personligen föredrar jag det förra, eftersom Shuggie aldrig ger upp hoppet om Agnes.

Jag grubblar också över valet av titel. Kanske skulle “Agnes Bain” varit mer på kornet? Shuggie själv kommer alltid i andra rummet.

Romanen innehåller en rad fina kvinnoporträtt, som är så målande och humoristiska att man måste le under läsningen, allt elände till trots. Männen däremot är som regel fula fiskar, ute efter att utnyttja kvinnorna.

Romanen utgör ett storslaget och gripande porträtt av en okuvlig och stolt kvinna, en sons ovillkorliga kärleksförklaring samt ger en övertygande bild av alkoholismens förbannelse.

Summa summarum den bästa bok jag läst på väldigt länge!

Similar Posts:

• Grått och gråt i Glasgow
• Sorg ur barnperspektiv
• Att bli en ”mamma”
• Dolt under ytan
• Varning för teaterregissören