Den som, liksom jag själv, hyfsat väl följt mediernas rapportering kring det svenska kungahuset, får inte så många nyheter till livs genom att läsa boken, om ens någon. Bokens text verkar vara ett kompilat av det som författaren redan skrivit i veckotidningar och kvällspress. Men boken Prinsessan Madeleine har ett mycket fint, vackert och intressant bildmaterial, som består av officiella bilder från kungahusets webbsida, Kungahuset.se och bilder från flera bildbyråer. En del unika bilder publiceras, enligt förlaget, här för första gången, och ska därmed visa prinsessan ur ett helt nytt perspektiv, men vilka dessa fotografier är framgår inte. Ännu bättre hade det förstås varit om vi även hade fått ta del av några av prinsessan Madeleines privata bilder. Boken är en fotobok med mer utförlig text än vad som brukar förekomma i en sådan. Den är alltså inte en traditionell biografi, illustrerad med fotografier.

Daniel Nyhléns förord väcker från början en förhoppning hos mig om att jag ska få lära känna prinsessan Madeleine bättre. Tyvärr infrias alltså inte detta. När jag läst klart är känslan att jag gått miste om den fördjupade kännedomen om prinsessan liv och verksamhet. Istället får jag ta del av den bild av prinsessan, som förmedlats i medierna och inte så mycket mer. Författaren borde istället ha lagt ner kraft på en biografi baserad på intervjuer, skriven i samverkan med henne. En sådan biografi skulle verkligen vara intressant att läsa! Är det inte möjligt att skriva en sådan bok? Den här boken verkar snabbt framtagen på grund av dagens bröllop.

En biografi skriven i samarbete med prinsessan hade varit en verkligt meningsfull hyllningsbok. Då skulle visserligen vissa bilder och uppgifter i den ha fått uteslutas (det går nog lätt att gissa vilka), men hellre det, i syfte att verkligen få lära känna människan. Denna boks biografiska berättelse är tämligen knapphändig och summarisk och den börjar först när prinsessan tog studenten (vilket år detta skedde nämns inte – 2001) och den innehåller mycket av subjektiva uttalanden, spekulationer, antaganden och uttalanden i andra hand. Naturligtvis finns här också uttalanden som gjorts av prinsessan, men utan konkret källhänvisning.

Visst är boken, särskilt i sitt bildmaterial, ändå en hyllning till prinsessan Madeleine. Det fokuseras mycket på hennes skönhet. I kapitlet ”Världens vackraste prinsessa” skriver Nyhlén:

Prinsessan är extremt fotogenisk och passar lika bra i skräddarsydda galaklänningagr och exklusiva modekreationer från världens hetaste designers som i enklare sommarkjolar från H&M. Hon närmast trollbinder oss på de röda mattorna, alltid lika lysande och med samma utstrålning som de klassiska filmstjärnorna från 1940- och 50-talen. [...] I en undersökning som gjordes av Svensk Damtidning fick redaktörerna på elva kungliga tidningar runt om i Europa utse världens vackraste prinsessa. Resultatet var inte förvånande och alla var eniga om en och samma person.

Prinsessan Madeleines arbete med på World Childhood Foundation och Min Stora Dag uppmärksammas, men här hade det varit intressant och viktigt att få en lång utförlig och detaljerad information om vad prinsessan gjort och åstadkommit i dessa sammanhang. Tyngdpunkten läggs annars ganska mycket på prinsessans relationer med pojkvänner och hennes känslomässiga kris, vilket gjorde att hon lämnade landet och slutligen träffade sitt livs kärlek, Christopher O’Neill.

Nästa gång skulle jag alltså vilja läsa den utförliga, fördjupade, detaljerade och seriösa biografin om prinsessan Madeleine. Den som är baserad på grundlig research och många och långa intervjuer om hur det är, och har varit, att leva det unika livet som prinsessa.

Similar Posts:

• Veckan på dagensbok.com – Mandariner, prinsessbiografi och varulvar
• Abbedissa, boksamlare och brodös
• Kunglig glamour
• Personligt om kronprinsessan Victoria och Catarina
• När verkligheten blir till saga

Idag skriver Håkan om Michael Azars Den ädla döden, om västerländsk martyrdyrkan idag och ur ett historiskt perspektiv. Detta är en idéhistorisk essä som ger en imponerande granskning av martyrer som kollektiva minnen och vapen.

Richard skriver om Simone de Beauvoirs roman Mandarinerna, nyutgåva i Norstedts klassikerserie. En helt fantastisk roman, menar Richard, som inte förstår inte varför alla tycker att Sartre var en bättre romanförfattare än de Beauvoir.

Med anledning av bröllopet har Eva tills på lördag läst den nya boken Prinsessan Madeleine, skriven av Daniel Nyhlén. Boken är fullspäckad av fina bilder, men den berättar också i text, om än ganska knapphändigt – det är bilderna som dominerar i denna biografi – om prinsessans liv och verksamhet.

Och på söndag skriver Lina om Viktor Algrens Han åt mitt hjärta, en bok som kombinerar varulvar och politik. Bibliotekarien Viktor blir smittad och drar med nyvunna vapendragaren Henry ut från civilisationen. De bestämmer sig för att styra in sitt dödande på bestämda offer; människor utan vilka världen skulle vara en bättre plats. Boken gör Lina både imponerad, provocerad, glad och illamående.

Similar Posts:

• En fotobok om dagens kungliga brud
• Vecka 42: Bland debutanter och gamla avdammade
• Får man ha ihjäl folk hur som helst?
• Linas 10 i topp på bokmässan 2013
• Tidlöst om människans komplexa natur