Bockarna Bruse på solsemester är den fjärde delen i den norska remake-serien som bygger på den klassiska folksagan Bockarna Bruse och dess karaktärer. Historien innehåller två sensmoraler. Trollets är ”den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”. Den lilla bocken Bruses egenskaper kan sammanfattas i ”liten och slug kan också vara bättre än stor och stark”.

Tillbaka till vår historia. När de ska sova oroar sig den minsta bocken över om det finns troll på solsemestern? Men hans äldre bröder lugnar honom med att troll inte tål sol. Sen följer en rörig och rätt seg del i historien då bockarna befinner sig på flygplatsen. Tackolov vänder det när de tar plats på flygplanet. Och där vänder sig även illustrationen och du behöver vända på boken för att både se bilden och för att läsa texten. Det är väldigt fint och rätt charmigt och gör läsningen tillsammans mer spännande och händelserik.

Efter en lå-å-å-å-ng flygtur landade dom. Luften var varm och luktade lite blommor. En reseledare stod och tog emot turisterna.
-Vi undrar lite över hotellet, sa den största bocken. Var ska vi bo?
-Hur var namnet? frågade reseledaren.
-Bockarna Bru-use, sa mellanbocken, med B.
Reseledaren kollade på listan.
-Oj, ni har haft kanontur! sa hon. Det verkar som ni ska bo på det flottaste hotellet. Hotell Zanzibar!

Rummet är dock inte riktigt klart utan bockarna väntar på stranden så länge. Där är det mycket varmare än i bäcken därhemma. Men så blir de hämtade av en mystisk filur med stråhatt och solbrillor.

Läsare med huvudet på skaft har säkert redan räknat ut vem filuren är. Bockbröderna stuvas upp på ett trångt flak bland en massa grönsaker och susar iväg mot okänt mål med stråhatten vid ratten.

Jag tycker att Bockarna Bruse på solsemester är aningen svagare än de tidigare verken. Det är partier som är snurriga och känns slarviga och jag vet inte riktigt varför de finns där. Men samtidigt, språket är ljuvligt och vilt. Översättaren Pija Lindenbaum har gjort ett gott jobb. Raderna är strösslade med slang men även svårare ord att samtala kring.

Gry Moursunds illustrationer är naivistiskt härliga och fulla av uttryck. Här leks det även med spanska ord och uttryck. Det jobbas med hela bokens uppslag och texten interagerar fint med bilderna. Det är en fröjd för både unga och äldre att läsa om bockbrödernas äventyr och att få se att mod och skärpa inte handlar om storlek och fysisk styrka.

Similar Posts:

• Skolstarter och syskonskap
• Ful, skitig och glupsk
• Hej å hå, häng på
• Den allvarsamma leken
• Pekboksdramatik

Det var en gång tre bockar som hette Bruse. En dag fick dom ett brev om att dom måste börja skolan.

Den minsta bocken ifrågasätter brevet, medan mellanbocken förstår att det handlar om att de måste lära sig saker. Den största bocken verkar känna till skollagen och förklarar för de andra att alla måste gå i skolan. Dock är brevet från den nya rektorn klumpigt och felstavat, men det är inget bockarna Bruse lägger märke till. Den största bocken testar sina småsyskons kunskaper och det finns luckor. Däremot förstår inte småbröderna varför den stora bocken ska börja skolan. Han kan ju till och med köra bil. Men den stora bocken är beredd att pröva en vecka eller två för att se hur det verkar. Sagt och gjort, redan nästa morgon hoppar de på skolbussen.

Det här är tredje remakeboken av folksagan Bockarna Bruse som nedtecknades redan 1840. Det är befriande och vilt att se de klassiska bockarna och det elaka trollet i nya situationer. Sensmoralen från originalet finns kvar, trollet som gapar över för mycket och i slutet mister allt. Men i remakeböckerna utmanar de yngre bockbröderna sin storebror. De ifrågasätter honom och han är en bra och mogen storebrorsa som lyssnar på sina småsyskon. De lyckas alltid hålla ihop och är en stark trio som stöttar varandra.

Boken bärs sannerligen av sina naivistisk illustrationer av geniala Gry Moursund. Hennes bilder är lekfulla, vildsinta och blinkar åt den vuxna läsaren. Bilduppslagen jobbar i olika vinklar och en får vända och vrida på ögonen för att hänga med. Härligt och friskt. Moursunds teckningar är galna och bejakande och det finns massvis med filurer att kika på och prata om tillsammans. Så jävla bra. Det gör Bockarna Bruse börjar skolan till en bok att även läsa för yngre barn än blivande skolbarn. Dessutom blir det en bok att läsa om och om igen och därigenom hitta olika saker att prata om.

Och trollet. Han som alltid gapar över för mycket. Som vuxen får jag en tår i ögat men jag tror barnen mest ser honom som en klumpig typ som inte är någon vidare kompis. En lirare som har mycket att jobba med helt enkelt, men som hyser någon slags hatkärlek till bröderna Bruse. Jag ser en ensam typ som desperat söker uppmärksamhet. Det är också något att prata om tillsammans med de barn en läser boken ihop med. Och snälla rara, de heter bockarna Bruse, inte bockarna Bruce som jag ser det textat då och då. Tror inte de är släkt med vare sig Bruce Springsteen, Bruce Lee eller Bruce Willis. De är sig själva nock.

Similar Posts:

• Livat på playan
• Ful, skitig och glupsk
• Stormar och skolstarter
• Tunt bidrag till handboksskörden
• Sippor, vivor och revolution