Diktjaget i Axel Winqvists tredje diktsamling Kåta blommor ligger i sängen och diktar, till ljudet av datorns surrande och bland smulor av knäckebröd. Samlingen inleds med att diktjaget proklamerar sin närvaro: ”kära medborgare, här har ni mig”. Det är ett diktjag som på samma gång är allsmäktigt och upphöjt som nere och vadar i den världsliga banaliteten och smutsen: ”jag är all evighet/och ett kosläpp/i motala eller mjölby”. Kronan på verket, och samtidigt en helt vanlig, sorglig människa, i en helt vanlig samtid där myrvägar och måsar samsas med marknadshyror och massflykt.

Winqvist jobbar med kontraster – i jaget och i bilderna som dikterna fylls upp med till brädden: våren smeker den varma luften i april som kortison och grumligt diskvatten, ett du tänder ett slott i skogens mörker som en sårig hårbotten. Är det en klassisk samtidsskildring vi har att göra med? Ja, kanske. Här finns ett tilltal till Sverige, en önskan om att pensionärer inte ska stå gråtandes vid frysdiskarna, kärleken liknad vid ett bortkommet brev från postnord. Men ett enormt tidsperspektiv finns också här: amöbor och urtidsdjur och en ensamhet vars enda försoning är att den är delad med andra människor. Rörelsen mellan det konkreta och abstrakta, det stora och det lilla sker ständigt. Det är nästan så att man blir yr av alla kast. Men kanske är det just så man måste skildra Antropocen, denna människans komplexa tidsålder, det vackra bredvid det fula, det gravallvarliga intill det lättsamma.

Ibland drar vissa dikter dock lite väl mycket mot punchlines – det är som om Winqvist, precis som diktjaget, inte helt vågar stanna i det stora, kosmiska perspektivet. Kanske på grund av en rädsla att bli högtravande och sentimental, eller helt enkelt en rädsla att öppna dörren till det skräckinjagande enorma perspektivet utan att stänga igen den med ett tryggt inspel från samtiden. Men vissa dikter hade klart tjänat på att få klinga kvar i ett enda perspektiv och en enda känsla. Det hade också hjälpt samlingen i stort – det är så sprängfyllt av smarta och vackra formuleringar och tvära kast att man blir överväldigad och lite förvirrad kring vad Kåta blommor egentligen vill säga. Det är synd, för här finns så mycket som är så bra, både i det torftigt realistiska och i det romantiskt natursköna.

Similar Posts:

• Dikter som kött och frukt
• Något svårtillgängligt om arbete och naturtillstånd
• Ursprung, avtryck och längtan efter aningslöshet
• Storslaget och drömskt om träd
• Sprittande om kärlek och begär

Naturen och staden återkommer, inte direkt om vartannat, utan mer inflätade i varandra – inte uppställda som varandras motsats utan som naturlig del av varandra:

vinden i tunnelbanan så varm i juni
som fåglarnas bon, årstiderna och spårens växling

Varje ord känns noga utvalt, även varje upprepning. Den här noggranna avvägningen i språkanvändningen gör att välbekanta (annars utnötta) begrepp som den varma vinden och årstidernas växlingar får komma tillrätta.

Dikten rör sig genom flera städer – Stockholm, Jerusalem, Budapest, Las Palmas, Hamburg – och tar sig mellan dessa lika smidigt som från mullvaden till rådjuren till hängbjörken.

På liknande vis spelas ett persongalleri upp. Genom de ständiga förändringarna finns ett konstant diktjag som utgångspunkt i varje ny kärleksrelation, varje saknad, varje barndomsminne. Där finns en vilsenhet, eller kanske något mittemellan vilsenhet och sökande och även om det kan tyckas vara ett instabilt tillstånd så är det en konstant instabilitet genom boken.

jag vill försöka skildra det på riktigt
mitt liv. mina bilder

Det verkar vara just det Winqvist lyckas med.

Ibland kan den språkliga uppmärksamheten nästan bli för precis, på ett sätt som håller mig utanför. Jag är inte helt säker på att den här diktboken vill släppa in mig. Kanske vill den hellre behålla mig utanför, på lagom avstånd, där jag ska stå och beundra den? Tja, den klarar ändå av att göra det ganska elegant, så varför inte? Särskilt med Eva Wilssons perfekta omslag med Bengt O Petterssons köttigt rosenbladiga foto.

Similar Posts:

• Dikter som solregn
• Spretigt och sprängfyllt om Antropocen
• I den olyckliga kärlekens djupa brunn
• Omtag om det komplexa och svåra
• Naturen kallar på oss