Eila beundrar lady Jenna, men är också lite rädd för henne. Lady Jenne vårdas också på Kliniken, där man knyter många nätkassar. Lyckligtvis inser dr Rosenstråhle att Lady Jenna inte har särskilt bra inflytande på Eila, och skickar henne till flickornas farmor. Pappan är någon sorts diplomat, och han är på ständig resa mellan klimatzonerna.

Problemen i Eilas familj har gjort henne till ett alldeles speciellt litet barn, brådmoget och ständigt utsatt. Hon har uppfunnit en mängd regler för att stå ut med tillvaron, och farmor är mycket bekymrad. Eila har ett närmast sjukligt intresse för ett mord på en ung flicka, och kanske är det så att hon behöver lite nya saker att tänka på.

Lady Jenna anländer så småningom också till Polcirkelland, där Utelias-Tyra för loggbok över allt som händer och Pappi-Präst bor i en kapsejsad husvagn i kurvan. Romanen är skrivet på ett mycket speciellt sätt, allt utifrån Eilas tankar om saker runtomkring henne.

Efter ungefär halva boken börjar Eilas mycket speciella vokabulär och sätt att beskriva, eller snarare omskriva, saker på att bli rejält påfrestande. I början är det charmigt, skapar en magisk stämning och fungerar mycket bra för att ge en inblick i huvudpersonens inre liv. Sedan är det som att historien egentligen borde ha tagit slut, eftersom det egentligen inte fanns så mycket mer att berätta.

Det går lite på tomgång, och Lady Jennas ankomst hjälper tyvärr inte upp det hela. Slutet kommer abrupt, vilket kanske är meningen och hade kunnat fungera om historien hade hållt samma höga klass rakt igenom. Nu är det tyvärr inte så, och därför kan betygen inte heller bli högre än fem. Tyvärr.

Samtidigt är detta en debut, och det känns som om författaren kanske behöver renodla sin egen stil lite mer. Stilen i "Hevonen Häst" känns mest affekterad och ger inte känslan av att vara författarens egen.

Similar Posts:

• Katharsis genom Oates
• Ladyn som gör vad som faller henne in
• Höga torn och tunga skor
• När samhället bara vill skydda de starka
• I kamp mot högspänningssamhället