Fiskar visar sig spela en stor roll i romanen som utspelar sig i Holland på 1990-talet. I centrum för bokens handling står familjen Steenkamer med den åldrande mamman Alma, hennes två medelålders söner Johan, konstnär, och Oscar, konstkritiker, och deras sedan barndomen försvunna pappa Charles. Trots sin frånvaro står pappan alltjämt i centrum i familjens liv. Johan är skild och har en ny flickvän, Zina. Hans ex-fru Ellen och de vuxna tvillingpojkarna Peter och Paul förekommer också i romanen liksom Ellens väninna Lisa och hennes familj.

Det är ingen märkvärdig historia som utspelar sig i denna bok, det är vanliga familjers liv i vår tid som beskrivs och boken berör mig så otroligt mycket. Det är välskrivet. Anna Enquist skriver på ett sätt som gör att det känns som om man själv var med och såg allt. Boken är mycket bra och det är spännande att dessa människors liv. Hon tar upp de bekymmer Alma har p.g.a. sin ålderdom, beskriver hur genant det är att inte kunna klara av att sköta det man kunnat tidigare. Bröderna Johan och Oscar som hela livet tävlat om att vara bäst, där den ena alltid setts som vinnaren, ska det förbli så? Ellen och Johan som nu är skilda, vad var orsaken till skilsmässan? Höjdpunkten i boken är en konstutställning som Johan ska ha med sina tavlor och där alla är inbjudna, även pappan. Den stora frågan är boken igenom, ska pappan komma till utställningen?

Relationer är nyckelordet i denna roman som benar ut den ena frågan efter den andra. Vändningarna i boken är ibland överraskande, inte så stora märkvärdiga saker händer alla gånger, mycket sker i det lilla. Familjen Steenkamers liv rullas upp, med både med- och motgångar.

Det är en lågmäld och ibland långsamt berättad historia, men så välskriven att man längtar till att få läsa mer av denna författare. I alla fall gör jag det och då är det tur att denna bok var hennes debutroman och hon har skrivit mer efteråt.

Similar Posts:

• Att offra eller offras
• Om minnen och systerrelationer
• Man kan inte snabbspola förbi sorgearbetet
• Vad är kärlek?
• Inte så Faber men bra ändå

En avgörande roll i Språnget spelar historiska källor och fakta om verkliga händelser. Den första och längsta monologen, "Alma", om pianisten Alma Mahler, född Schindler, som gav upp sin dröm, gav efter för kraven och slutade spela, för att i stället gifta sig och bli fru, musa och sekreterare till kompositören Gustav Mahler, är baserad på brev och dagböcker. Mycket av spänningen ligger i pendlingen mellan det mer eller mindre skenbart dokumentära stoffet och den skönlitterära formen, i möjligheten att historien som berättas ur Alma Mahlers perspektiv faktiskt skulle kunna vara sann. Det biografiska blir en intressant klangbotten, men trots allt så är det den skönlitterära tolkningen och fiktionen som spränger det dokumentäras gränser.

Författaren faller inte för frestelsen att göra Alma Mahler till en hjältinnegestalt, snarare tvärtom. Hon är cynisk och bitter, är svartsjuk på kärleken mellan maken och dottern. Moderskapet är en börda. "Att vara kvinna är en förbannelse." I sin önskan att bli sedd tänker hon tillbaka på gamla älskare, som konstnären Gustav Klimt och pianoläraren och kompositören Alexander Zemlinsky. Likt Gustave Flaubert

Jag gör det av kärlek. Det är en förmån att få tjäna en så stor konstnär som Mahler. Ge upp allt för hans konst. Sudda ut sig själv, bli ett med honom, lyssna med hans öron, tänka med hans hjärna. Sådan är min uppgift. Sådan är jag.