Boken vilar på två ben – det biografiska och det politiska. Ås berättar om sin bakgrund och barndom, hon beskriver sig själv som ett egensinnigt barn som tidigt hade förmågan att entusiasmera andra. Från barndomens engagemang i djurrätt till det vaknande kvinnopolitiska intresset under universitetstiden till uppkäftigheten i Stortinget och det egna partiet – var hon än lägger ned sin själ drar hon också med sig andra. Överhuvudtaget är hon en kollektivets förespråkare. Allting hon gör sker i partier, nätverk och andra typer av organisationer. Den politiska strategin är helt beroende av förmågan att identifiera sig med en grupp och att arbeta med andra ur den gruppen för att åstadkomma förändringar. Det är ett uppfriskande perspektiv vår individualistiska tid. Vad gäller det politiska innehållet, är den ständigt arbetande Ås mer inställd på att få jobbet gjort än att skapa stora visioner. Ur samtalen mellan Lönnroth och Ås träder bilden fram av en praktisk lagd politiker och en resultatorienterad aktivist. Ås är väl förankrad i forskningsvärlden, hon underbygger alltid sina argument med en rejäl skopa statistik. Men hon är inte den som teoretiserar i onödan och det sätter henne på kollisionskurs med senare tids identitetsorienterade teoretiker. Boken bränner till är när Lönnroth och Ås grälar lite grann om hur stor nytta man egentligen har av queerbegreppet och den amerikanska forskaren Judith Butlers arbete.

Annars är det inte mycket dragkamp de två emellan, Lönnroth är en aktiv samtalspartner som styr diskussionerna men ibland blir det svårt att veta ur vilket sammanhang materialet kommer. Vissa kapitel tar karaktären av föreläsningar signerade Berit Ås. En viktig skillnad mellan en intervjubok och en självbiografi är journalisten som står mellan materialet och läsaren, här har Lönnroth lyft bort sig själv och som läsare oroas man av den lite för vördnadsfulla inställningen som dessa partier återspeglar på henne. Å andra sidan finns sekvenser då Ås talar om sig själv som en dominant person. En människa som visserligen har byggt hela sin politiska gärning på förmågan att skapa relationer och bygga nätverk, men som också tenderar att själv fylla upp väldigt mycket utrymme om hon får chansen.

Som helhet är Ami Lönnroths intervjubok ett bra tillfälle för yngre feminister att lära känna en av det senaste halvseklets stora pionjärer. Men den handlar inte bara om Berit Ås, här finns också mycket matnyttigt att lära sig om efterkrigstidens Norge och de sociala förhållanden som satt sin prägel på politiken där. Men framförallt är Berit Ås en människa som sätter spring i benen på den mest desillusionerade nutidsaktivisten. Hon ger många goda lektioner i vad som krävs för att orka vara den som går ett steg före och ifrågasätter de skeva samhällsfundamenten. Läs och inspireras.

Similar Posts:

• För en gladare vänster
• Politisk idéhistoria som fastnar
• The Beauty of Grey?
• Nätverkande och internationell solidaritet
• En framtidsvision om nätokraterna

Nej, men vad säger jag?

Naturligtvis är det raka motsatsen, eftersom det här är en svensk relationsroman. Dottern Linda och modern Louise har en ganska ansträngd relation. Linda är fredsaktivist och djupandas för världsfreden medan Louise istället är en rationell vetenskapskvinna som inte tror på Lindas flum och ryser vid blotta tanken på andlighet.

Boken är uppdelad i två delar. Den första delen utspelar sig under kärnvapenupprustningen på 80-talet. Linda är i fyrtioårsåldern och djupandas som bäst medan Louise är omkring de sextio och nypensionerad. I den andra delen har historien flyttats fram till vår omedelbara historia, med göteborgskravallerna och 11 september-händelserna som final.

Lönnroth försöker knyta de personliga utvecklingarna och förvecklingarna i en vanlig svensk familj till händelser i världen. Antagligen för att visa hur världssituationen påverkar även på individplanet. Men de förvecklingar som uppstår känns ofta planterade. Sammanträffanden som är lite för otroliga. Det gör att karaktärerna inte är trovärdiga, utan istället framstår som Lönnroths egna försöksdjur som hon med den psykologiska sprutan sticker än här, än där.

Ty, här återfinns alla svenssonproblem på drygt trehundra sidor. Det är skilsmässa, syskon som aldrig förstått varandra egentligen, struliga karlar, smygande alkoholism, psykisk sjukdom, en kuvad hustru som skäms och anklagar sig själv, revolterande söner, en terapeut som bollar tillbaka alla frågor, ensamstående mammor, kvinnor som fått nog, drömmar som visar sig vara sanna, priset som karriärkvinnan får betala, en egoistisk älskare, cancerdöd, den äkta kärleken och naturligtvis en homo. Som förskjuts av fadern. Såklart.

Om du är en kvinna i fyrtioårsåldern, har problem med relationen till din mamma eller känner igen dig i någon av de ovanstående ingredienserna kan det här möjligen vara en bok för dig att plöja medan du lite halvhjärtat rensar runt dina rhododendron. Alla andra tar förslagsvis fram kratta och spade och ger rabatten en rejäl omgång istället.

Trevlig midsommar!

Similar Posts:

• En feministisk pionjär
• Meningslös cynism
• Systerskap, försvunna flickor, mat och dramatik
• Olika som bär
• En ängslig himmel