För oss som läst alla böckerna, köat till premiärerna, sorterats in i elevhem (Ravenclaw!), och rabblar trivia i sömnen är Fantastiska vidunder lite som att komma hem till ett varmt uppehållsrum på Hogwarts efter att ha fryst ute i kylan på Qudditch-läktaren.

Förutom att vara full med fakta om alla möjliga magiska varelser, så är Fantastiska Vidunder full av små roliga anekdoter som inger en sådär magiskt mysig känsla som är typisk för Rowling. Dessutom belönar Rowling hängivna läsare genom att här och där flika in små hänvisningar till saker som har betydelse för de ursprungliga Harry Potter-böckerna, eller som man känner igen från den första delen av filmatiseringen om Newt Scamanders liv (Fantastic beasts and where to find them, 2016). Exempelvis avslutas avsnittet om Akromanteln (ett talande spindelmonster som bor i Borneos djungler) med kommentaren:

Ryktena om att en akromantelkoloni har etablerats i Skottland är obekräftade.

…vilket är roligt eftersom Den Förbjudna Skogen runt Hogwarts – som ligger någonstans i Skottland – har en stor akromantelkoloni som ställer till besvär för Harry och Ron i Harry Potter och Hemligheternas kammare.

Eftersom Fantastiska vidunder egentligen är en lärobok för eleverna på Hogwarts, och inte menad att läsas av mugglare, så finns det en hel del roliga fotnoter som ska hjälpa trollkarlar och häxor att förstå de icke-magiska människornas (mugglarnas) sedvänjor. En av mina favoriter är fotnoten vid avsnittet om Chizpurfeln (en magisk parasit):

Om chizpurflarna inte får tag i något magiskt påstås de angripa elektriska apparater inifrån (för att få närmare inblick i vad elektricitet är, se Brittiska mugglares vardagsliv och sociala vanor av Wilhelm Wigworthy, Little Red Books 1987).

Jag tycker också om fotnoten om feer, som inte alls är de charmiga varelser vi mugglare tror att de är, men som av någon anledning ändå blivit omåttligt populära:

Mugglare är mycket förtjusta i feer, som förekommer i olika sagor skrivna för deras barn. Där beskrivs de som bevingade varelser med utpräglad personlighet och förmåga att tala som människor (fast ofta på ett ytterst påfrestande, sentimentalt sätt). Mugglarna föreställer sig att feerna har små bon bland blomblad i urholkade flugsvampar och liknande. De avbildas ofta med trollstav i handen. Man kan säga att fen är den magiska varelse som haft störst framgång hos mugglarna.

Min största invändning mot Fantastiska vidunder och var man hittar dem är att det är lite glest mellan illustrationerna. Det hade varit logiskt att låta varje vidunder ha en egen illustration, speciellt som det ska föreställa en faktiskt lärobok i magisk zoologi. De illustrationerna som finns är vackra och stämningsfulla, men ser mer ut att höra hemma i en klassisk sagobok än i ett magiskt lexikon. Man skulle ju kunna hävda att det faktiskt ÄR en sagobok, men det känns som ett väldigt trist sätt att se på världen.

Similar Posts:

• En illustrerad dos magi
• Harry Potter för de redan frälsta
• Efterlängtat nörderi: en magisk guide till Hogwarts
• Inte särskilt magiskt alls
• En magisk värld för alla?

Så här skriver Kroppens ABC om bokstaven M som handlar om mens.

Ur snippan kan det komma mens. Små barn har inte mens, men äldre barn och vuxna kan ha det. Mens består av blod blandat med slem och vätska från livmodern. Livmodern sitter inuti magen och är som en liten ballong. Ungefär en gång i månaden täcks livmoderns väggar med en mjuk slemhinna för att en bebis ska kunna växa där. Om det inte finns någon bebis behövs inte slemhinnan, utan den töms ut genom snippan som mens.

För att det inte ska bli för kladdigt brukar den som har mens samla upp den i något, till exempel bindor, som är ungefär som små blöjor som läggs i underbyxorna. Det finns också menskoppar och tamponger, som stoppas in i snippan och fångar upp mensen. Det kan göra ont att ha mens eller så känns det ingenting alls. Det är olika för olika människor.

Jag fullkomligt älskar att mens avdramatiseras och förklaras på ett levande, pedagogiskt sätt. För det är ju något naturligt och något som många kvinnor har eller har haft. Men vi har fler bokstäver. Vi börjar med A som i armsvett och jobbar oss vidare till B som i bröst, C som i Cerebral Pares, D som i döden. Vilka viktiga ämnen att diskutera tillsammans. Det känns som om varenda bokstav berättar om något livsviktigt som barn kan grubbla över och som föräldrar och andra vuxna vill förmedla till barn. Boken sägs vara från tre år och uppåt. Och den kan enligt mig passa även för äldre barn. Plus att jag som vuxen faktiskt också lär mig saker.

En stor behållning med Kroppens ABC är att boken är normkritisk och öppensinnad. Och det förstärks genom illustrationerna. De är lekfulla och proppade med mångfald. Så bilderna inbjuder till diskussioner kring mer än till exempel gråt, nerver, queer och ärr. Det är mycket innehåll i den här boken. Den väcker nyfikenhet, igenkänning och är lärorik och klok. Det fullkomligt bågnar av kunskap bland bokstäverna utan att något skrivs på någon näsa eller blir tråkigt. Det är en bok att använda som en uppslagsbok snarare än en bok att läsa från pärm till pärm.

S som i snippa & snopp

E som eksem

Det här är en bok om kroppar. Tänk vad våra kroppar kan göra, och vad de kan känna. Det är faktiskt ett mirakel.

Similar Posts:

• Kroppspositivt med (eller utan) begränsningar
• Privat- och piratgrejer
• Pappa, pappa, barn
• Bebisar och slumpen
• Högt flygande planer

Boken är indelad i sju avdelningar för var sitt ämnesområde. Makrokosmos, mikrokosmos, människans utveckling, kroppen och medvetandet, jorden, universum och vetenskap. Varje avdelning innehåller ca sju teorier samt ett miniporträtt av en person som haft betydelse inom området. Vi får också en liten ordlista inför varje ämnesområde som innehåller de ord vi bör känna till för att förstå de olika teorierna som presenteras.

Förordet är skrivet av Martin Rees, professor i kosmologi och astrofysik vid universitetet i Cambridge. Rees har en diger vetenskaplig meritlista och har även gjort tv-program och skrivit böcker om vetenskap för att sprida kunskap till en intresserad allmänhet. Han poängterar hur viktigt det är att allmänheten har kännedom om de vetenskapliga aspekterna av vår tillvaro. Det kan hjälpa oss fatta beslut i viktiga frågor som berör oss alla. Politik, miljö och ekonomi är väl de mest uppenbara exemplen.

I slutet av boken presenteras de individuella skribenterna som bidragit med 30-sekunders-texter. Alla har gedigen akademisk kunskap inom sina respektive områden samt erfarenhet av att skriva populärvetenskapliga texter. Det märks, för det är nog lättare sagt än gjort att skala ned komplexa teorier till endast ett tiotal rader.

Det här är verkligen en trevlig liten bok. Eftersom den tar med teorier alltifrån kvantmekanik och multiversum till alternativmedicin och global uppvärmning, så har den något för alla. Förutom de givna, som Stephen Hawking, Albert Einstein och Richard Feynman, bjuds det också på ett porträtt av den vetenskapliga doldisen James Lovelock. Lovelock har kört sitt eget race, och är av de få fristående forskarna i vår tid. Gaiahypotesen är hans mest berömda teori. Den går ut på att jorden reglerar sig själv. Som en egen organism. Intressant, och naturligtvis även ganska ifrågasatt.

Man kanske inte helt behöver förstå alla dessa teorier, men det kan vara skönt att ha ett hum om vad det handlar om eftersom det ofta refereras till dessa i olika sammanhang. Det är väl där den här boken fyller sin funktion. Nästa gång det skämtas om Schrödingers katt eller pratas om internetmem så är läsaren av den här boken med i matchen.

Similar Posts:

• Den allmänna relativitetsteorin: En hundraåring som ödmjukar oss inför vetenskapens storhet
• Trevligt nörderi
• Att mäta mörker
• Ge apan i dig en chans
• Vetenskapens största mysterium