Under tiden utreder kommissarie John Gallan och inspektör Tina Boyd mordet på den före detta skurken Slim Robbie O´Brien, som har varit med om att planera operationen. Nu är han också död, skjuten tillsammans med sin åldriga mormor, samtidigt som händelserna på flygplatsen.

Stegs Jenner smider i ensamhet en raffinerad hämnd. Men är han verkligen den som polisen söker? Medan Gallan och Boyd kommer allt närmare gåtans lösning upptäcker de även en konspiration som leder dem rakt in i en av Londons mest kriminella ligor.

Jag ser vissa likheter med Dennis Lehane och Ed McBain. De mörka, sjaskiga miljöerna och de udda karaktärerna visar en annan sida av London än den man är van att läsa om. Vi får möta korrupta poliser, porrfilmsskådisar, uttråkade hemmafruar och riktigt råbarkade brottslingar, allt i en mustig röra. Det är drivet och rakt berättat. Historien är spännande och riktigt rolig emellanåt. Jag kommer på mig själv med att skratta högt, särskilt åt Stegs Jenners hårdkokta humor.

Stegs höll på med en bok om sina bedrifter som under cover-polis på SO10. Det hade förstås hänt att tidigare kollegor också skrivit sådana, och det mer än en gång, men han var övertygad om att det fortfarande fanns en marknad för den typen av material: spännande äventyr i polisernas, rånarnas och mördarnas våldsamma värld. Det sistnämnda utgjorde första meningen i hans synopsis till Infiltration, den avslöjande roman som han hoppades skulle generera seriöst litterärt intresse av det ekonomiska slaget. Titeln hade han bestämt sig för efter att ha tänkt länge och väl och kommit fram till att det inte tjänade något till att vara alltför subtil. Det var lika bra att läsarna fick reda på vad det handlade om med en gång istället för att hålla på med en massa omskrivningar. Hans plan var att skriva färdigt boken, se till att han fick ett fett erbjudande från något stort förlag och sedan dra sig tillbaka från polisyrket och ge de jävlarna ett par välförtjänta långfingrar som avskedshälsning.

Simon Kernick har valt att berätta historien ur flera vinklar och det gör att jag kommer nära karaktärerna och kvickt dras med i handlingen. Och det går undan, mina vänner, sanna mina ord.

Similar Posts:

• Ett misslyckat midvinterblot
• Degenererande deckardebut Ett öde värre än döden
• Kuslig comeback
• Att låta sig sväljas med hull och hår
• Rafflande och smart om ett försvinnande

Bokåret har bara börjat och mycket har redan hänt och ska hända. Björn Ranelid har dansat och svansat i Let’s Dance, till exempel. Bibliotekstjuven på Kungliga Biblioteket har blivit serie i SVT. John Ajvide Lindqvist släpper ny novellsamling. Tomas Tranströmer och Elsie Johansson fyller 80. Till exempel.

Och nyligen presenterades de nominerade till Borås Tidnings debutantpris 2010 – för er som ännu inte kunnat släppa förra årets böcker.

På dagensbok.com bjuder vi på det här:

Idag skriver Lina om det blodiga tonårsallvaret i Agustprisvinnaren Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder.

Anna Liv recenserar Uppdrag: Mord av Simon Kernick – en hårdkokt brittisk deckare med starkt driv, rått språk om infiltration och brottsprovokation i London.

Oscar skriver om Guy Walters Jakten på ondskan – en ambitiös faktabok om nazistjägare och jagade nazister.

Sofia har djupdykt i den historiska romanen Den vita drottningen av Philippa Gregory, som utspelar sig under Rosornas krig i England.

Niclas smakar på rockiga måltider när han recenserar Stev Seabury’s Mosh potatoes.

Och mot slutet av veckan följer Anna med Bob Hansson till Indien i hans Vips så blev det liv.

Mycket att se fram emot alltså.

Ha en fin vecka.

Önskar redaktionen på dagensbok.com

Similar Posts:

• Veckan på dagensbok.com
• Spännande historia
• Ljummen uppföljare
• Ny vecka på dagensbok.com
• Vecka 45 på dagensbok.com

Dennis Milnes är kriminalare och torped på en och samma gång, en god torped eftersom han bara tar betalt för att sätta kulor i kriminella huvuden. Och de förtjänar det dessutom enligt hans egen lag. Han är en cyniker som cyklar runt i gamla hjulspår, allt går per automatik. Han röker hellre än äter, såg ganska bra ut en gång i tiden och har förstås ingen tro på polisväsendet i sin helhet.

Under ett nattligt uppdrag inträffar dock det ofrånkomliga misstaget, Dennis avrättar tre till synes oskyldiga män. Han blir tvungen att jonglera med både sin tillvaro, sina utredningar, med sanningen och sin egen moral. Hur hänger allt detta samman med fallet på den unga prostituerad kvinnan som han leder redan dagen efter misstaget.

Låter det som en baksidestext? Jag erkänner att det finns ett godkänt spänningstempo men den här deckaren håller inte måttet. Karaktärerna resonerar ytligt och motsäger sitt eget psykologiska djup. Jag skulle till och med vilja påstå att Dennis Milnes är en schizofren psykopat utan att det har varit författarens syfte med honom. Sedan finns en del trista sexuella anspelningar som klottrats ner för att boken ska falla in i genrens stående floskler.

Kanske ska en författare inte vara innovativ när han eller hon knackar på deckarvärldens dörr för att bli accepterad. Kanske ska författaren titta så mycket det bara går på sina grannar. Meningarna är korthuggna, för all del, jag gillar snabb prosa men Kerninck har skalat med köttyxan och tagit den lätta snabba vägen in i deckarsvängen utan att lyckats tillföra något.

Och slutligen måste jag återkomma till marknadsföringen med citat och långa baksidestexter: Jag gillar det inte, det skapar stora förväntningar och i mitt fall ger det helt enkelt en dålig smak eftersom det snarare signalerar att boken behöver hjälp på traven än att den förtjänar en plats i bokhyllan. Det går att välja bort, visst, men det är svårt att värja sig mot.

Similar Posts:

• För Rebus ligger bäst före-datumet fortfarande i framtiden
• Snabbt och rått om infiltration i Londons undre värld
• Ett pikant lik i eldstaden
• Rötägg, korruption och whiskey
• Amatörtjuvar med en plan