Recension

: När mörkret faller
När mörkret faller Ian Rankin
2003
Månpocket
7/10

Ett pikant lik i eldstaden

Utgiven 2003
ISBN 9170010889
Sidor 445
Orginaltitel Set in Darkness
Översättare Mark Beal
Först utgiven 2000

Om författaren

Fotograf: Jerry Bauer

Ian Rankin föddes 1960 och läste vid universitetet i Edinburgh. Efter sina studier har han arbetat bl.a. som druvplockare, svinaherde, skattmas, hi-fi journalist och punkmusiker. Hans första roman om Rebus utkom 1987 och idag finns det sammanlagt 21 till antalet. Hans böcker är översatta till 22 språk. Rankin lever i Edinburgh med sin fru och två söner.

Sök efter boken

En intressant och intrikat intrig är vad den här kriminalromanen visar sig innehålla. Utgångspunkten är att Skottland, efter nästan trehundra års väntan, på nytt ska få ett eget parlament. Kriminalkommissarie John Rebus, som är en aning för kontroversiell för den avdelning han tillhör, skickas ut för att samordna polisarbetet i det område där de nya parlamentsbyggnaderna ska uppföras. Platsen är kring det anrika Queensburry House – vilket sägnen för övrigt omtalar som platsen där en ung man grillats på spett.

När Rebus med kollegor får en rundvandring i den gamla byggnaden och restaureringen av källaren ska förevisas upptäcks det att i en av de gamla eldstäderna ligger det verkligen ett lik.

Strax efter möter en uteliggare döden i förtid genom att kasta sig ned på järnvägsspåret. Det märkliga med dödsfallet är att han har dagens tidning med sig där liket i eldstaden är nyhetsstoff, och en stor summa pengar.

Som om inte det var nog hittas en parlamentsledamot mördad på byggplatsen för det nya parlamentet.

Intrikat, skrev jag till en början. Förutom de pikanta morden och det mystiska dödsfallet serveras ett felriktat raggningsförsök, kvinnoöverfall, en desperat ung man, Rebus ibland något häftiga humör, en gammal konstnärinna, alkoholproblem, hänsynslös markexploatering, en oäkta son och mycket, mycket annat.

Sammantaget blir Ian Rankins kriminalroman något utöver det vanliga. Trots att Rebus är en sådan kliché på den jävligt-skicklige-men-så-himla-trött-på-systemet-kommissarien så förblir han en individ som är rätt så skön. Hans något specella metoder att utreda och förhöra sätter honom allt som oftast i knipa. Att Rankin är Edinburghbo och känner sin stad märks tydligt då miljöbeskrivningarna känns mycket levande. De vägar han beskriver, gator och hus, upplevs som genuina. Och så är själva ploten bra mycket mer avancerad än vad man är van vid. Den förväntade irritationen som uppstår när man läser en bra kriminalroman kommer mycket riktigt mot slutet. Det är då man tänker "min idiot, det borde jag ju fattat".

I februari kan Sverige kännas lite tungt och tråkigt. Jag vet inte om Skottland egentligen är så mycket mer spännade en decemberdag när det blåser snålt. Men i romanens värld kan man vrida och vända på verkligeten och fly bort en stund.

Så fly en stund. Ian Rankin lär inte göra dig besviken.

Textutdrag (Visa/göm)

Johanna Look

Publicerad: 2004-02-10 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-31 08:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1078

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?