Hur som helst, jag vet inte om det är därför jag håller Calle Stenbäcks bok Ibland är jag arg! i handen just nu. Det är i alla fall en charmig liten bok, om uttrycket tillåts, som Stenbäck debuterar med. Inte minst på det sätt den är formgiven. Bokens jag och hans föräldrar är ritade som en 7-åring hade skapat dem, och påminner inte så lite om Pernilla Stalfelts sätt att uttrycka sig med bild i sina böcker (som till exempel i Bajsboken).

Stenbäck går pedagogiskt igenom alla upptänkliga situationer i familjens hägn, där konflikter kan uppstå och ilska explodera. Han ger klokt också verktyg till hur man skulle kunna hantera det arga nästa gång det uppstår. Bokens jag har ritat en liten enkel karta som han visar upp. ”Min ilska kanske beror på att jag är hungrig? Eller är jag kanske bara trött? Jaha, men då kanske jag borde ta en banan nu då, eller sova en liten lur”.

Jag tilltalas framförallt av huvudpersonens omgivning i den här boken. Hur både mamma och pappa står och glor ner i sina mobiltelefoner, och vår vän huvudpersonen blir helt galen av att inte få någon uppmärksamhet. Eller när mamma på ett annat uppslag vinner i Fia med knuff, ser väldigt nöjd ut, och gör sin son helt vansinnig.

Farfar brukar räkna till tio när han blir arg (det låter lite som han är lika aggressionshämmad som undertecknad), medan mormor slår på en boxningssäck när hon blir riktigt förbannad.

Det är en viktig bok för att den sätter ord på något som kan vara riktigt svårt. Starka känslor. En sådan här bok hade jag behövt de gånger då jag som ung lät det arga gå inåt istället för ut. Men jag tror nog också den är ett bra verktyg för den unga människa som har omvänd problematik – får ut sin ilska, men ändå inte vet vart hon eller han ska ta vägen.

Stenbäck ger struktur och lugn.

Similar Posts:

• Hemligheter och ilska
• Om man är liten och rädd
• Tvillingtvivel och sopgubbar
• ”vi ska göra köttfärs av dom”
• För barn och vuxna att växa med

Bokmässan är mer än böckerna. Det handlar om de möten som böcker bygger. Författare, läsare och samtalen som uppstår. I år var jag mer luttrad. Samtidigt som jag med åren blivit mer förberedd på vad som väntar i mässhallen har jag blivit mer öppen och mottaglig i gyttret. Sållat och läst av både golvet samt seminarier. Nätverkat en massa. I år hade jag dessutom förmånen att bo mitt i allting. Här kommer mina highlights:

Gothia Towers
Att bo på Gothia mitt i smeten var sannerligen en ynnest. Det innebar inte bara ”A room with a view”. Att frukostera med Dregen, Jan Myrdal, Babel-redaktionen och många andra innebar att jag aldrig glömde var jag befann mig. Dessutom kunde jag slinka upp på rummet om det var lång toa-kö eller om bokkassarna blev för tunga. Dessutom kunde jag vila benen på rummet och snabbt lägga på ett lager glitterögonskugga om det krävdes.

Seminarierna
Mats-Eric Nilssons seminarium kring hans senaste bok Saltad nota då han undersökt restaurangbranchen och alla fuskiga genvägar var en höjdare. Jag satte hotellfrukostens äggröra i halsen när det berättades om att det går att köpa färdiga plastdunkar som etiketteras ”äggröra”. Visst innehåller de någonslags ägg men också en himla massa tillsatser. Då var det befriande att lyssna till Johanna Westman och Pernilla Stalfelt som skrivit böcker om riktig mat och bakning. Mattias Boström berättade inlevelsefullt om sin stora passion Sherlock Holmes och hans aktuella bok Från Holmes till Sherlock.

Bokinköpen
Har nog aldrig köpt så många böcker på mässan som i år. Kanske var utbudet mer passande för mig eller så handlade det om att jag fiskade tips samt var bättre på att vaska guldkornen. Ett par av inköpen kommer ni garanterat få läsa mer om här.

Galago och Bang
Går väl egentligen in under bokinköpen, men måste särskilt nämnas och hedras. Att Galago satsat särskilt på kvinnliga serietecknare har väl undgått få. Men deras monter var särskilt välbesökt både av mig och många andra. Bra erbjudanden och spännande titlar.

Redaktionen
Vad vore väl en bokblogg utan sina läsare? Och vad vore den utan sina skribenter? Intet. Att få ynnesten att umgås med redaktionen bland böckerna var guldigt. Vi hade dessutom en finfin redaktionsmiddag i Majorna för oss i Dagensbok som kunde komma loss. Fint att kunna ses ”på riktigt” och planera framtid och finlir, samt ha kul.

Författarna
Alla fina författarmöten… Jessika Johansson som är aktuell med Thrillerliv, Jenny Jägerfeld och hennes sprillans Jag är ju så jävla easy going, Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck som tillsammans skrivit Vi måste sluta ses på det här sättet, Louise Halvardsson som jag intervjuade om hennes nya spännande projekt.

Bokbloggarna
Så fint och vederkvickande att få träffa andra bokbloggare. Som traditionen bjuder var det bokbloggarmingel i bokbloggarrummet där visitkort och erfarenheter utbyttes. Vad vore vi utan varandra?

Allting annat kuligt
När en massa boknördar samlas under ett par dagar händer det såklart en massa saker. Sammanstrålandet på Park efter alla måsten till exempel. Då blir det skvaller och span.

Similar Posts:

• ”Äta bör man annars dör man!”
• Linas 10 i topp på bokmässan 2013
• Min digitala torsdag på Bokmässan
• Anna Livs bokmässa
• Gifterna i badrumsskåpet

Johanna Westman har skrivit Minsta bakboken tillsammans med sin sexåriga son Svante. Det är hennes trettonde eller möjligen fjortonde kokbok tror hon. Det är en bakbok med illustrerade handfasta tips hur du steg för steg bakar goda bakverk. Samarbetet med sonen har varit styrt såtillvida att barnen ska lyckas och att resultatet ska bli gott. Skulle sonen fått bestämma hade bakverken varken innehållet mjöl eller bakpulver eftersom dessa ingredienser inte smakar gott i sig självt. Johanna Westman säger att vi måste ta in barnen i köket, låta dem vara med helt enkelt. Ofta tycker föräldrar att det är besvärligt, det blir kladdigt och en massa disk. Men hon menar att som förälder har du ett ansvar att göra dina barn till medvetna konsumenter.

Pernilla Stalfelt har skrivit Matboken som har ett mer filosofiskt tilltal. Hon samarbetar också med barn för att hon tycker att det är viktigt att barnen känner igen sig . Här är de hennes dotter som hjälpt till med tecknandet. Pernilla Stalfelt vill stimulera barn till att göra sina egna böcker. Matboken ligger långt ifrån vuxnas syn på mat. Genom växter och djur belyses det hur vi gör. Hon kommer in på att mat kan vara ett laddat kapitel för barn. Det gäller för föräldrarna att bära med sig ett lugn. Det är ytterst sällan som barn svälter i Sverige. Det är dessutom bra att ha böcker tillsammans kring ämnet. I Matboken funderar Pernilla Stalfelt på hur det skulle vara om godis var nyttigt. Då skulle vi ju behöva skriva om alla kokböcker. Vi får även ett recept på Alladinask i panna…

Alladinask i panna
4-5 Alladinaskar
1-2 gula lökar
2 dl tärnat stekt kött
100 g falukorv
smör att steka i
salt, kryddpeppar

Pernilla Stalfelt tog helt enkelt ett recept ur Vår kokbok och bytte ut ingredienser mot alladinchoklad. Hon berättar att hon provlagade receptet för någon tidning, och det blev faktiskt gott. Johanna Westman menar också att ibland kan en hembakad sockerkaka vara bra mycket nyttigare än en köpt fiskgratäng. Kloka kvinnor.

Johanna Westman bjuder på vulkankakor med hemgjord krusbärsmarmelad bakade av dottern Greta.

Similar Posts:

• Anna Livs bokmässa
• ”vi ska göra köttfärs av dom”
• Konstifik Konstig Konst = Kul!
• Onödigt komplicerat – men gott!
• Meningen med det hela

Med nödvändighet blir den här boken väldigt filosofisk till sin natur. Men likt Stalfelts tidigare böcker är den det på ett otvunget sätt, långt ifrån undervisande utan istället ifrågasättande. Vissa fakta skildras rakt upp och ner, som en människas ungefärliga utveckling från vaggan till graven. Men här finns också det som handlar om livets innehåll: vad kan man egentligen göra medan man lever, varför är det bra att leva, vilka saker är farliga för livet?

Man ställs inför en mängd svåra frågor medan man läser, men man blir också underhållen. Stalfelts teckningar är barnsliga och infallsrika, helt plötsligt kommer det en liten serie om att gå på café, på ett annat ställe dyker en brummande björn upp med kommentaren: ”Livet kan bli kort om man möter en ilsken björn eller en mördare. Det är förbjudet att ta någons liv! Men det vet inte björnar.” Den stora charmen med boken är just de här till synes planlösa infallen som alla ändå passar in. Lekfullheten gör dock aldrig att respekten för läsaren eller ämnet saknas, men de stora frågorna behandlas onekligen på ett lättsamt sätt. Livfullt, absolut.

Similar Posts:

• Prutt = luft + bajslukt
• ”vi ska göra köttfärs av dom”
• Vara arg är bra
• Konsten att kamouflera sig?
• Shopping!

Boken inleds med att de fem maskarna Aina, Tuss, Maud, Anita och Ann-Björn inte vet vad de ska göra. Men så får Aina en snilleblixt på bokens mest underbara sida – som en blixt från klar himmel dyker idén upp i hennes förmodat lilla hjärna: Shopping! Så maskarna hämtar sina handväskor och drar ut på stan där de köper mössor, skor och parfym, ackompanjerade av ständiga pratbubblor där de kommenterar varandras inköp: Koolt!, Fränt!, Klädsamt!. Allt mer uppslukade av aktiviteten går shoppingen från att vara ett tidsfördriv till att bli ett uppdrag – det finns alltid något mer de behöver, och maskarna blir allt mer målmedvetna. I detta finns en inte särskilt framträdande men ändå tydlig ironi från författarens sida som framför allt syns i pratbubblorna men också speglas i den vanliga texten: när en mask får säga: Vi vill ha glasögon! uppgraderar texten det till: Dom behöver glasögon. Hela idén om shopping ironiseras just genom att låta daggmaskar stå för köpbehovet.

Det är väldigt roligt att som vuxen läsa den här boken. Men bortom absurditeten finns egentligen ingen historia, och det hela mynnar ut i ett icke-slut: efter slutfört shopping-uppdrag går maskarna på café. Här finns inget ifrågasättande av budskapet ”shopping är kul” om man inte förstår ironin, vilket jag misstänker att de flesta barn inte gör. För barn blir det nog bara en bok om att handla, och nog för att alla barn leker affär, men frågan är om det innebär att man ska uppmuntra dem till konsumtion för konsumtionens skull. Frågan om barnböcker alltid måste ha ett moraliskt och politiskt korrekt budskap är inte lätt att ta ställning till, men när det gäller shopping vill jag faktiskt svara ja.

Similar Posts:

• Långt ifrån lata maskar
• Konsten att kamouflera sig?
• Existentiellt och roligt
• ”vi ska göra köttfärs av dom”
• Fåren är tillbaka!

Det här är ganska lågmäld bok. Varje uppslag har samma grundstruktur med en stor bild på vardera sidan. Bilderna åtföljs av en eller två rader text.

Kameleonten Kamilla går ut på promenad och det är en dag med maximalt omväxlande väder. Kamilla följer vädrets växlingar, när det blir åska tar även hennes svans formen av en blixt.

Vi ser hela tiden Kamilla i profil, så vi ser bara ett av hennes ögon i taget, hon tittar faktiskt aldrig rakt på oss läsare. Hon är hela tiden på väg åt något annat håll. Hennes öga ändrar också färg, det ger ett lite oroligt intryck. Inget är statiskt, allt är i förändring.

Samtidigt finns här flera lekfulla grepp. Ett återkommande tema är att texten berättar att Kamilla tänker på något, men vad det är hon tänker på får vi själva se/tolka i tankebubblan på bilden som är fylld av en illustration. Glass är inte så svårt att gissa sig fram till, men är det verkligen popcorn hon kommer att tänka på när snöflingorna yr runt henne? Och vad föreställer egentligen den lilla högen hon tänker på när hon vandrar i dimman? Klurigt. När hon dricker blåbärssoppa påverkar även det hennes yttre färg.

Pernilla Stalfelt är skicklig på att använda ljudeffekter. Bardang, Kreegahhh, Tjoff och Kluck är några av de ljud som är med och formar berättelsens karaktär.

Similar Posts:

• ”vi ska göra köttfärs av dom”
• Helt enkelt perfekt
• Prutt = luft + bajslukt
• Vara arg är bra
• Meningen med det hela

Nu återkommer hon med en fotbolls-mat-bok, och om någon har påstått att man inte får leka med maten så påstår Pernilla Stalfelt det motsatta. Köttbullarna i Köttfärsen IFK möter här de varierande pastasorterna i Idrottsklubben Makaronerna på Råvalla Stadion i Bordsunda. Läktarna är fulla och stämningen på topp. KIFK spelar i brunt och IKMac i gulvitt…

Boken är fantasisprudlande färgglad och ordvitsarna står som spön i backen, varav rätt många nog är svårförstådda om man är barn (”Det ser mörkt ut på köttbullarnas bänk. Är dom helt brända?”). Fast så länge författaren inte talar helt över huvudet på barnen, vilket jag inte tycker att Stalfelt gör, är sådana inslag enbart positiva i mina ögon.

Historien är annars väldigt banal. En fotbollsmatch rätt upp och ner, kommenterad på bästa tv-kommentatorsätt. Och det är väl så att Stalfelts styrka inte ligger i berättandet, utan i bilderna och de kärnfulla kommentarerna. Detta har visats på bästa sätt i hennes tidigare böcker och nu när hon ändå gör en liten historia med början och slut kan jag tycka att det faller lite platt. Men om man inte väntar sig något mer än en rolig fotbollsmatch med kärnfulla kommentarer så fungerar det utmärkt. Och kräver nog sin engagerade högläsare.

Sen kan inte min inneboende språkfascist låta bli att rysa åt att det faktiskt står ”Köttbulle Matchen” på omslaget (vilket nog inte syns på bilden här ovanför) . Fast kanske kan jag med lite god vilja låtsas att jag inte ser något mellanrum mellan de två orden och så glömmer jag att det någonsin har hänt. Okej?

Similar Posts:

• Konsten att kamouflera sig?
• ”Äta bör man annars dör man!”
• Meningen med det hela
• Konstifik Konstig Konst = Kul!
• Prutt = luft + bajslukt

När jag läste Dr Mugg – med rätt att fisa av Fredrik Granberg fick jag för mycket av allt skitsnack. Bajs som får de flesta att skratta fick mig bara att sucka och skaka på huvudet.

Men när man då får Bajsboken i sin hand, borde man inte sucka ännu högre då? Det kan tyckas, men här får man precis det som utlovas. Man får en bok som bara handlar om bajs. Förvånande vad mycket man kan skriva om bajs. Det verkar finnas hur mycket som helst och det är kanske inte så konstigt för som författaren skriver i inledningen:

Om man lever så måste man bajsa ibland. I alla fall om man är djur eller människa.

Inget krångel. Det är ju så det är. Bajs är något naturligt, något som vi alla producerar. Ja, det är sant, även prinsessan Madeleine bajsar. Det kan vara svårt att tro. Men det är sant. Trots att bajs är något som vi alla känner till så är det lite pinsamt och lite fult att bajsa. Det är ju därför det är så kul.

När vi fick den här boken till kollo tänkte jag att det snabbt skulle bli en favorit. Men döm om min förvåning när barnen snirklade runt boken, de vågade inte riktigt ta tag i den och börja läsa. Detta löstes med högläsning. Jag fnissade medan jag läste medan barnen satt runt omkring och tittade på mig som om jag läste ur en fackbok. Så fort boken var slut slet barnen den ur mina händer, sprang iväg och satte sig i ett hemligt hörn och därifrån hördes skratt och fniss.

Boken är likt resten av Pernilla Stalfelts böcker fulla av festliga illustrationer och funderingar som rör ämnet. Vi ser bakterier som älskar bajs, en gubbe som kör en dassbil, rött bajs och diarré. Vad vi däremot inte kan se är en prutt. Det beror på att den är genomskinlig. För en prutt = luft + bajslukt.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den har varit min absoluta favorit sedan första gången jag läste den för ungefär fem år sedan och den är fortfarande lika rolig. Varför är den då så rolig om Dr Mugg är så jobbig?

Ja, det är inte ämnet det beror på, de handlar ju båda om bajs. Det är sättet att presentera det på. Pernilla gör det på ett sätt som tangerar på gränsen mellan allvar och lek. Det är på riktigt fast på ett lustfullt sätt. I Dr Mugg är det bara fjant, det känns alldeles trist och pinsamt. Här är det bara genialiskt roligt.

Similar Posts:

• Bajs i alla former, är det kul?
• Krystat kuligt
• ”vi ska göra köttfärs av dom”
• Meningen med det hela
• ”Äta bör man annars dör man!”

Fortsätter. Får förklaringen till varför geten på Moderna museet ser ut som den gör. Med bildäcket runt magen och färgen i ansiktet. Accessoarer och smink. Inget konstigt idag, kanske bara ovanligt på en get.

För ett tag sedan kunde man se dagensbokgänget flanera bland konsten på Moderna museet. Fantastiska föremål, tavlor, ja konstverk helt enkelt pockade på deras uppmärksamhet. Kanske kallade museibutikens böcker lite högre. För dagensbokgänget är trots allt boktokar framför mycket annat. Föga anade de då att boktokeri kunde kombineras på ett så fantasifullt fantastiskt sätt med konst som det görs i Kolla Läsa Måla Fixa.

Pernilla Stalfelt arbetar som museipedagog på Moderna museet och det avspeglas i boken. Hon vet vad hon skriver och ritar om. Det märks att hon vet hur barnen tänker när de ställs framför de ibland väldigt märkliga konstverken. Hon vet nog också hur jag tänker. För jag fick själv svar på mina funderingar och där jag inte fick svar fick jag en tråd att spinna vidare på.

Jag önskar att jag hade den här boken när jag tillsammans med resten av dagensbokgänget zick-zackade mellan besökare och konstverk. Då hade jag sluppit att ställa mina dumma frågor till de andra. Jag kunde förberett mig och gjort kopior av en del av konstverken. Bara för att vara tuff. Som geten med bildäcket.

Konsten att skriva om konst på ett begripligt sätt är en konst i sig. Den konsten behärskar Stalfelt lika bra som hon på ett konstifikt sätt når fram till barn i alla sina andra böcker.

Vill du lyckas med konststycket att få barn intresserade av konstig konst? Ta Stalfelt till hjälp. Hon kan konsten vilket du märker så fort du slår upp Kolla Läsa Måla Fixa.

Similar Posts:

• Konst är kul
• ”vi ska göra köttfärs av dom”
• Konst eller konstigt?
• Färg och form
• ”Äta bör man annars dör man!”

Hur kan det då komma sig att Bajsboken av Pernilla Stalfelt är en av mina absoluta favoriter? Jo, för att det kan vara roligt med bajsskämt trots att man är vuxen och ska ha växt ifrån det. Det är kul, för man kan göra så många människor generade.

Bajs är något man egentligen inte får prata om. Hur ofta hör du någon säga: ”jag ska bara gå och bajsa”? Nä, man säger att man ska gå på toaletten eller på sin höjd att man ska kissa. För bajsar gör man inte, i alla fall ska inte någon tro det.

Bajs är äckligt och otäckt och det är absolut inte något som kommer ur rumpan på små flickor än mindre ur vrålsnygga brudar (de fiser inte ens). Bara så ni vet.

Jag har en kompis som skulle avbryta en dejt om hon var tvungen att bajsa, hon skulle aldrig kunna bli tillsammans med en kille som bajsade på hennes toalett under de första träffarna. Jag har andra kompisar som säger Nummertvå istället för att bajsa (kissa är då givetvis Nummerett). En annan tjejkompis kan inte gå på toaletten på sin arbetsplats, en annan fyller toalettstolen med papper för att plumset inte ska höras, en tredje skulle aldrig drömma om att någonsin bajsa i närheten av någon annan (inte ens hennes föräldrar kan vara i huset).

Som ni förstår, det är ett känsligt ämne, eller vansinnigt roligt; som i Bajsboken. Det kan också vara vansinnigt fjantigt som i Dr Mugg – med rätt att fisa. Det blir lite för mycket för mig. Varenda mening behöver ju inte innehålla ord som relaterar till bajs, eller?

Kommissarie Nödig kom just från toaletten på Toafabriken. Han hade inte lyckats prestera nånting, eftersom han hade sån stressmage. Inte ens efter en hel termos kaffe hade bajsreflexen kommit igång.

Kanske är det en konstform att kunna omvandla allt till bajsrelaterad information. Man åker till Bajorca istället för Mallorca, personerna i boken har namn så som Walter Closett, Jean-Paul Pruttés, man kör i en Pruttomobil och bor i Dasseborg. Vill du så kan du t.o.m. ladda ner tuffa fisar på din mobil www.drmugg.skit, fast inte på riktigt alltså.

Om man lever efter mottot, Allt eller inget, så funkar den här boken Allt. Granberg har inte valt den gyllene medelvägen. Han valde bajsskämten och han valde att löpa linan ut, att gå hela vägen. Kanske är det bättre att göra det, för ska det va så ska det va, annars kan det va (som vi säger i Skåneland). Personligen tycker jag att han hade kunnat låta det vara. Jag gillar det inte.

Men jag kan tänka mig att det finns de som gör. Föreställ er själva ett gäng 7-10 åriga killar på fritids som får tag i den här boken. Det garanterar nästan en fasansfullt tokrolig stund med massor av fniss och skratt. Killarna kommer att älska den här boken, de kommer att garva läppen av sig och de kommer att läsa och DET tycker jag är bra. För om en knasig bok som inte vuxna gillar får barn att läsa, då är det trots allt en god bok om än inte den bästa boken.

Similar Posts:

• Prutt = luft + bajslukt
• Krystat kuligt
• Skitroligt att göra på toa
• Meningen med det hela
• En gång kul, inte alltid kul