Som handbok för marknadsföring är det här en mycket praktisk bok. Saklig, konkret, lätt att förstå och uppdelad i väl överskådliga kapitel. Inget störande ovanifrån-perspektiv utan snarare: det här har funkat för mig, det kanske kan funka även för dig. Så långt allt väl. Man får lära sig sådant som hur man bygger en plattform på sociala medier, vad nyttan kan vara med att anlita en lektör och vilka olika vägar som finns för bokutgivning. Vill man satsa på ett klassiskt bokförlag, egenutgivning eller hybrid? E-bok, ljudbok eller papper? Kapitlet om produktion går inte bara igenom vad man själv behöver veta för att bli antagen, skriva avtal eller formge sin egen bok utan förklarar också vad förlagen och bokutgivarna gör: hur det funkar med baksidestexter, ISBN-nummer och omslag, till exempel.

De flesta skrivböcker jag tidigare har stött på har annars tagit slut precis där förlagen tar vid och vad de sedan pysslar med har varit något av ett förborgat mysterium som här avdramatiseras på ett trevligt sätt. (Därmed inte sagt att de inte behövs – däremot ger denna lilla inblick i förlagsvärlden den blivande författaren möjligheten att veta mer om vad hen ger sig in på, och ta ett mer övervägt beslut.) I kapitlet om lansering kan man till och med läsa om hur man anordnar en lyckad releasefest. Författarboken är en inspirerande liten handbok att ha i hyllan och bläddra i när man undrar över något, snarare än en bok att läsa från pärm till pärm.

Men om man väntar sig klassiska skrivtips och främst är ute efter att förbättra sitt skrivande, då kommer man att bli en smula besviken. Här finns (nästan) inget för den som vill veta hur man hittar en bokidé som håller eller hur man ska vässa sina formuleringar för att de ska bli så bra som möjligt. Vill man lära sig mer om det så får man lov att komplettera med en annan skrivbok. Inget fel med detta, men jag tycker nog att man kunde varit tydligare med att så är fallet, för att boken ”innehåller det mesta du behöver veta som författare” som baksidestexten antyder känns faktiskt inte riktigt rätt.

Similar Posts:

• Om skrivandets mystiska gåta?
• Konkret och peppande om vägen till publicering
• Så gör Bodil Malmsten
• Stor special om konsten att skriva
• ”Berätta om” eller bara ”berätta”?

Boken är intressant, välskriven och genomarbetad. Författarna, historieprofessor Harrison och arkeolog Svensson, har här delat upp kapitlen mellan sig, men rent språkligt märks det i stort sett knappt vem som har skrivit vad. Om man inte är intresserad av krig och härnadståg, kan Harrisons kapitel 1, 3, 5 o.s.v., dock vara mindre intressanta än Svenssons kapitel med jämna nummer. De har ansträngt sig för att hitta kvinnliga personer i historien, och för att hitta så ”vanligt” folk som det går i så här gamla källor. Trälarnas verkliga historia lär vi ju aldrig få, så vi får hålla till godo med det som finns. Att det finns mycket, det gör författarna klart; de hänvisar till allt från runstenar i Götaländern aoch Mälardalen till skrifter från denna tids Bysans och Medelhavsområde. Det blir intressant att följa de gamla personligheterna runt Europa, författarna gör ett bra jobb med att få in olika synvinklar.

Men visst finns det saker som inte förklaras. En fråga som ställs är varför de som skrev ner de klassiska (isländska) sagorna gjorde en poäng av att kvinnor fanns med på resor till Vinland och Grönland? Harrison och Svensson ger tre svar, men de glömmer ett viktigt: att Mariakulten var stor under hela den för-protestantiska tiden. Att de inte ens nämner detta faktum gör att läsaren inte vet om de tycker det är oväsentligt eller om de har förkastat detta faktum av någon anledning.

Språkvetaren i mig tycker det är trist att författarna helt missar parallellen i öster till det språkutbyte de nämner i England: att ord som -gorod (tänk på staden Novgorod, bl.a.) också har nordiska paralleller, och motsvarar vårt ”gård”.

I sista kapitlet gör författarna upp med de s.k. ”skolorna” som vill avgöra var Svea rikes vagga låg. Deras slutsats blir att vi inte ska fokusera på riken, utan på människorna och deras nätverk. Vi nutida människor måste inse att samhället inte var uppbyggt som nu, utan vilade på vanligt folk, inte en opersonlig stat. En nog så intressant slutsats i en mycket bra bok.

Similar Posts:

• Mäktig forskningsöversikt avslutad
• Från dinosaurier till Domus
• Imponerande om slaveriets historia
• Harrison fortsätter att imponera
• Den ständigt närvarande ofriheten