Huvudpersonen är Zora som bor tillsammans med sin storasyster Sadie i en husvagn utanför centrum. De omges av rykten. Sadie var en gång ledare av ett ungdomsgäng och skrämde slag på ortsborna. Numera jobbar hon och ser till att det finns mat för henne och Zora.

Deras förutsättningar att förbättra sitt rykte på orten är minimala. För det första blir Zora anklagad för att ligga bakom en brand som orsakat skolvaktmästarens död. För det andra sitter hennes och Sadies pappa i fängelse.

Zora har en udda förmåga som innebär att hon kan se de döda. Alltså spöken. Sedan har hon en vän som för trettio år sedan besatte en död – ett spöke. Vännen är alltså en blandning av mördare och vampyr men en person som är fullt accepterad i ungdomsgänget.

Under ett par sommarveckor läser jag med stor fascination om Zora och det uppdrag hon tar sig an. För trettio år sedan dog flera människor i Addamsville av mystiska brandolyckor – ett mysterium hennes mamma ville lösa. Men för fem år sedan försvann mamman. Och nu har invånarna i Addamsville fått för sig att Zora ligger bakom den nya branden. Förbannad ger sig Zora i kast med att försöka hitta den skyldige.

Parallellt dyker ett tv-team upp som ska filma övernaturliga fenomen. Orten är beroende av inkomsterna från spökturismen och tv-teamet välkomnas varmt av kommunens ledande politiker.

Det här är en roman där romanfigurerna får nya bottnar allteftersom historien berättas. När pappan i den första tredjedelen av boken släpps ut ur fängelset fylls Zora och Sadie av skamkänslor och vet inte hur de ska hantera alla försök han gör för att tina upp relationen med döttrarna. Zora möter ofta en fördomsfull omgivning men behovet att få definiera sig själv ger henne ny kraft. Medan hon funderar, växer en stark känsla av solidaritet med pappan:

Folk trodde att jag var tjuv eftersom pappa var tjuv. De trodde att vi stal eftersom vi inte hade så mycket. De trodde att vi var ruskiga typer. De trodde att vi var lata.

En annan sak jag fångas av förutom de komplexa karaktärerna är dialogernas träffsäkra ton. Lika skickligt återberättas vardagsrutinerna och segheten i att man måste hitta en väg ur de knappa förhållandena. Den realistiskt skildrade spänningsytan mellan landsbygd kontra storstad ger ytterligare en värdefull dimension till berättelsen.

Zora och hennes temperament passar läsare som tycker att sockersöta och välkammade ungdomar är overkliga. Är man dessutom lite nyfiken på hur spöken, spökjägare och vampyrer kan samsas i en helt verklighetstrogen miljö kan jag garantera att man har stor behållning av Välkommen till Addamsville.

Similar Posts:

• Om fandom, fans och lite kärlek
• En mycket stor fiskdamm …
• Gastkramande händelser vid ruinen
• Bland feer och magiska avtal
• Om mörka minnen, ljusglimtar och överlevnad

Eliza och hennes monster påminner tematiskt om Rainbow Rowells Fangirl. Båda handlar om att skapa, om fankultur och om att känna att sociala kontexter är svåra att hantera. Efter att ha blivit rätt besviken på Fangirlförvånades jag över hur mycket jag brydde mig om Eliza. Francesca Zappia har med henne målat en, åtminstone för mig, otroligt relaterbar och viktig figur. Hon är lätt att komma nära, och bry sig om.

Även boken överraskar. Den ser tjock ut, men tog bara några dagar att läsa ut. Inemellan kapitlen finns små utdrag från Monstrous Sea, för det mesta rätt lösryckta, men stundtals utplacerade på ett sätt som förstärker historien. Det bidrar också till att berättelsens känns mer verklig; det går att föreställa sig att serien bara ligger en snabb googling bort. Nästan så att man blir sugen på att läsa den på riktigt, om det bara hade gått.

Det är inte den mest djupsinnade ungdomsbok jag läst precis, men det behöver den kanske inte heller vara. I stället är det en trivsam, spännande och rätt mysig historia med en kärleksintrig som är både försiktig och söt, och som passar två introverta som knappt hunnit lära sig vad kärlek är. Inblandat finns poänger om internets farligare sidor, ensamhet och depression, även om de kanske inte riktigt slår an riktigt lika mycket som det förmodligen är tänkt.

Säkert kommer fan av Fangirl tycka om också denna (men inte nödvändigtvis tvärt om). Och Eliza ligger åtminstone mig varmt om hjärtat. Kanske nästan lika mycket som Lara Jean Song Covey.

Similar Posts:

• Ojämnt men sött
• Träffsäker ton i berättelse om spökjägare
• 26 förälskelser and counting
• Kära Lara Jean
• Magiskt mörkt med ljusglimtar