Igår bjöd Copacabanas Litterära Tisdagsklubb (CLT) in till samtal om ett skrivande liv med Eva Runefelt och Ann Jäderlund. Utgångspunkten för samtalet var hur skrivlusten och skrivkrampen styr och ställer i det skrivande arbetet. Eva Runefelt inledde med att säga att hon blivit utsparkad ur språket och hade svårt att beskriva det eftersom hon inte hade så många ord kvar. Att språket i och med det blivit ogiltigt.

Ann uttryckte det som att hon snarare var trött på språket, samhället och livet i allmänhet. Hon betonade också att själva ihopsättandet av boken, kontakten med förlaget, att välja omslag och korrläsa numer är en process som stör hennes skrivande. Men att hon trots det inte vill låta manusen förbli i byrålådan.

Jag uppfattar det som att många författare ser på sitt skrivande med stor kluvenhet, att det inte finns något mellanting, inga bra dagar, att det alltid är antingen himmel eller helvete. Men jag har alltid tänkt att de som skriver ändå är överens om att stunderna när det verkligen funkar räcker och blir över för att komma igenom de där stunderna när allt känns hopplöst.

När jag lyssnar på Eva Runefelt och Ann Jäderlund börjar jag dock att tveka, det finns något så bittert hopplöst i deras sätt att uttrycka sig om skrivandet. Som att de är så utelämnande till det, att de varken kan leva med det eller utan det. För mig blir det en känsla av maktlöshet och att inte ha möjlighet att påverka sig själv och sitt eget liv. För jag vet också att skrivande handlar lika mycket om hårt arbete som flyt och oflyt. Att det bara handlar om att bestämma sig och göra.

Det finns en tanke hos båda de gästande poeterna att de bygger skrivandet på misslyckanden, att inte riktigt nå ända fram. Ann Jäderlund pratar om skammen i att skriva om något som hon inte upplevt och jag tänker att skrivandet handlar just om att ta sig igenom den skammen. Att det är då, i alla fall jag, känner att jag lever.

Jag brukar gå ifrån kvällar på CLT och känna mig upprymd, inspirerad, fylld av vilja att läsa och skriva. Men när jag gick hem igår snurrade bara en tanke i mitt huvud; om man blir sådär less av att skriva, så vet jag inte om jag vill skriva längre. Om de som trots allt är förebilderna och de som lyckats ändå tappar glädjen, är det värt allt slit då? Jag vet inte riktigt. Vad tänker ni?

Similar Posts:

• Textmässa imorgon!
• Säsongsstart för CLT
• Postsemestersyndrom
• Lycka är en kväll på Copacabanas Litterära Tisdagsklubb, 13/4-2010
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor

Inte nog med att bokrean drar igång på onsdag så startas det nya förlag. Piratförlaget får en lillasyster i Lilla Piratförlaget som kommer att ge ut förlagets barnboksförfattare och helt nya Nero förlag kommer att ge ut välskriven och underhållande skönlitteratur med svärta och värme, förhoppningsvis något att hålla ögonen på framöver.

Billigaboken.se är en ny nätbokhandel som säljer böcker från förlagens restlager vilket gör att priserna ofta är riktigt bra. Att titlarna är de som förlagen själva inte har lyckats sälja bådar kanske inte så gott, men ett eller annat fynd kan säkert göras.

Tyvärr innebär semestrar också att man missar sådant som man gärna vill vara med på, som release för vårens kanske viktigaste bok Du ser Draken genom fönstret – om att förlora sin mamma och själv bli en av Charlotte Qvandt.

På lördag öppnar Kulturhuset sin våning 2 och biblioteket TioTretton för alla mellan tio och tretton år där det finns mycket mer än bara böcker. På TioTretton kan man laga mat, läsa läxor, göra film eller bara vara. Kanske kan man slinka in trots att tonåren sedan länge är passerade.

Och imorgon är det dags för Copacabanas Litterära Tisdagsklubb (CLT) igen, den här gången gästas CLT av Maria Zennström och Anna Lytsy. ”Om att begära och att bli begärd. Om brist, saknad och utfyllnad. Om att erövra sitt begär och stanna i det. Om att bli till och tillintetgöras i den andres blick. Om att varken ha tillräckligt för att ge eller kunna få nog.” skriver CLT i sin inbjudan. Jag törstar efter litterära evenemang efter dagar på stranden. Hoppas att vi ses där!

Similar Posts:

• Textmässa imorgon!
• Skrivande: antingen eufori eller ångest?
• Beate Grimsrud och Maja Lundgren till CLT ikväll!
• Säsongsstart för CLT
• Lycka är en kväll på Copacabanas Litterära Tisdagsklubb, 13/4-2010

Så här skriver CLT i kvällens inbjudan, hoppas vi ses där!

Vilken verklighet lever du i?

Det talas om folkets verklighet och verklighetens folk. Vi förväntas känna igen oss men känner oss sällan hemma. För att stå ut söker vi tröst i litteraturen…Där får verkligheten skeva tills vi äntligen begriper den lite bättre.

Tillsammans med Beate Grimsrud (En dåre fri) och Maja Lundgren (Mäktig tussilago) beger vi oss till den plats i litteraturen där det rasar och brinner; förtvivlans, sorgens, och humorns. Och ensamhetens.

Vad krävs av litteraturen för att den ska göra din verklighet till min, och utmana vår blick? Är det ens litteraturens uppgift? Vilka blir vi som läsare – iakttagare eller vittnen? Hur verklig får en roman egentligen vara och måste något vara verkligt för att vara sant?

Beate Grimsrud debuterade 1989 med novellsamlingen Det finns gränser för vad jag inte förstår. Sedan dess har hon gett ut flera romaner, skrivit barnböcker och dramatik och gjort flera filmer. Maja Lundgren debuterade 1993 med romanen Sprickan i ögat. Sedan dess har hon gett ut tre romaner. Hon arbetar även som kulturskribent och översättare.

Kom i tid, det blir en fin kväll. Varmt välkomna till verkligheten.

Similar Posts:

• Beate Grimsrud och Ida Börjel vinnare
• Samma sanning?
• Säsongsstart för CLT
• Postsemestersyndrom
• Skrivande: antingen eufori eller ångest?

Litteratursamtalet kommer att handla om minnet och glömskan, inbjudna är poeten Eva Ribich och författaren och dramaturgen Magnus Florin. I sina senaste böcker, Det är vatten så långt jag kan se och längre och Ränderna rör de sig, undersökande runt minnets möjligheter och svagheter.

Jag ser fram emot att sommarlovet äntligen är slut, att allt blir som vanligt igen, att det är litteratursamtal och vänner som står på schemat var tredje tisdag hela hösten. CLT håller till på café Copacabana vid Hornstulls strand och börjar klockan 19. Kom i tid om du vill ha sittplats. Ses vi?

Similar Posts:

• Beate Grimsrud och Maja Lundgren till CLT ikväll!
• Skrivande: antingen eufori eller ångest?
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor
• Textmässa imorgon!
• Postsemestersyndrom

Soffprogrammet inleds kl 12 med titeln ”Språkinlärning som konst”. Sedan kommer poeterna Jörgen Gassilewski och Martin Högström att prata om Martins nya bok Fängelsepalatset och OEI:s nya nummer. Efter det fantastiska framträdandet på Copacabanas Litterära Tisdagsklubb i april tänker jag definitivt inte att missa det här!

Åsa Linderborg och Karin Olsson kommer att samtala om Bonniers makt och monopol i den svenska offentligheten. Därefter avslutas dagen om queerlitteratur på svenska med ett samtal utifrån frågeställningen: hur konstrueras kön i olika språk?

Så ta ett besök förbi bankomaten, så ses vi bland montrarna och i soffan imorgon!

Similar Posts:

• Lycka är en kväll på Copacabanas Litterära Tisdagsklubb, 13/4-2010
• Rapport från textmässan
• Postsemestersyndrom
• Säsongsstart för CLT
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor

Jörgen Gassilewski är först ut, det är för en gångs skull bra ljud och läsningen är nära, närvarande, närande. Får mig att bli så medveten om ljuset och våren utanför, att jag kan göra precis vad jag vill med min tid och mitt liv. Ger mig makten tillbaka.

Anna Hallberg läser ur sin kommande bok Colosseum, Kolosseum. Hon förtrollar sig in i en lång svit av ord på S. Och som hon själv säger i samtalet efteråt gillar hon inte ens bokstaven S, den är svekfull, slingrig och halkig. Därför kan hon så ofta förbanna sig själv för att hon inte gör något som hon tycker är roligt, som hon kan.

Fängelsepalatset som Martin Högström läser ur gick till tryck samma dag, den är något utav en konstruktion och förför mig inte på samma sätt. Trots att han uttrycker nästan samma sak som Anna Hallberg; att skrivandet är något att komma bort från och att så mycket som möjligt göra det till läsande.

Samtalet är intensivt men lätt att följa. Daniel Neurath Ossnevs ställer frågorna som egentligen inte är några frågor och poeterna ger svar som egentligen inte är några svar. Martin Högström berättar om sin bok Transfutura och hur han i arbetet med den skapade ett nytt alfabet, som svar på frågan om vad som är poesins minsta enhet. Att han där försökte hitta atomen i poesin och det som kommer innan den. Trots att jag egentligen inte är svag för någon vetenskap eller logiska tankesätt blir jag förförd av den här tanken, att på något sätt hitta en uträkning för hur poesin fungerar, vad den består av, hur den är uppbyggd.

I mitt eget skrivande är formen något som kommer tidigast, det är något med hur texten ser ut som är så grundläggande. Därför blir jag så glad när Anna Hallberg nästan blir upprörd över att det är så konstigt att så få författare bryr sig om hur texten ser ut. Hur hon sätter ord på det som jag inte formulerar själv, det slår mig att jag skulle vilja ha Anna Hallberg som mamma, all kunskap, klokhet, och trygghet samlad. Jag skulle vilja ha henne vid frukostbordet, läggningen, födelsedagskalaset. Jag vill att hon ska lära mig allt hon kan.

Similar Posts:

• Textmässa imorgon!
• Rapport från textmässan
• Att göra saker med ord
• 00-talets allra bästa poeter i en
• En teoretisk lek med känslor