Handbok för mammor utlovar sig för att vara ett ”motgift till det sentimentala trams som omgärdar moderskapet” och driver hyfsat rejält med den svåra mammarollen, barns faiblesse för omvänd psykologi (broccolin är förgiftad, ät den inte) och tonåringars oförmåga att kommunicera (Nnnnhhhh… betyder ju givetvis ”tack så mycket, maten var smaskens!”). Bakom det färgglada potpurrit av listor, illustrationer och tips gömmer sig Benrik, en pseudonym för duon Ben Carey och Henrik Delehag. Karlar som skriver till mammor om hur de borde uppfostra sina barn. Resultatet? Lite grabbigt, lite hurtigt och ungefär vad man kan förvänta sig. En del saker är lite småkul såsom listan med Saker och ting att diskutera med andra människor annat än hur unikt fantastiska dina barn är. Eller hur man får tiden på bilresan att gå med mer moderna lekar såsom att testa hållbarheten på bilens lösa delar och sedan rapportera till tillverkaren för att få ut ersättning.

Men. Det känns ju inte särskilt nyskapande. Inte jätteoriginellt. Känslan som framträder är ungefär som ett födelsedagskort under kategorin humor på Coop Forum. Ni vet sådana där med en yppig dam på framsidan som när man öppnar kortet visar sig vara ett par kastrull-lock. Fast Handbok för mammor är förstås lite gulligare. Och det är väl lite roligare att få en chockrosa bok i present än ett vulgokort. Kanske.

Äsch. Jag är väl helt enkelt fel målgrupp. Barnlös, humorlös och utan läggning för presentböcker.

Similar Posts:

• Scener ur ett äktenskap – den dråpliga versionen
• Udda kulturhistoria
• Humor och sammanhang
• Början till föräldraskapet
• Uppfyllda förväntningar

I min hand fick jag årets upplaga av denna mycket skruvade kalendern som lovar att förändra mitt liv. Visserligen tar produktionsbolaget inget som helst ansvar för hur mitt liv kommer att förändras om jag följer de uppmaningar eller order som kalendern bjuder på från vecka till vecka. Det enda de utlovar är just förändring.

Vissa delar är obotligt roliga som att förbereda sig på världsomvälvningen när Kina tar över USA:s roll och att testa en världsreligion om dagen under en vecka för att se vilken man gillar. Likaså skrattade jag högt åt tanken att under en vecka agera tvärtemot sitt stjärntecken.

Andra delar är mindre tilltalade. Hela kalendern lever på det absurt välordnade och på intet sätt hotade liv vi i målgruppen för denna kalender lever. Att leva som ung, desillusionerad, medelklassmänniska i västvärlden är inte utmanande nog utan istället gäller det att bryta gängse sociala överenskommelser för att skapa spänning i tristessen.

Benrik är ultrakommersiella och gör en gimic av att pressa in sitt varumärke och sin ironiserande inställning till sig själva och sin omvärld så ofta det går i kalendern. Jag är inte road av den lilla prostitutionsveckan. Jag känner obehag vid tanken på att om alla som köpt kalendern väljer att bidra till den lilla byn i Malawi under "förändra världen"-veckan, så skulle kanske det kunna förändra villkoren för några.

Det innebär ju att om vi inte köpte kalendern utan bestämde oss för att förändra välden för att råda bot på vår egen tristess så skulle vi kunna det.

Bara genom att tjuvläsa alla uppdrag som är schemalagda för 2006 har i alla fall skakat mitt inrutade liv en aning. Jag har skrattat och förundrats över de galna påhitten och som sagt förfasats över världens tillstånd.

Det jag gillar mest är att det varje vecka finns två humör-kurvor att fylla i. Jag gillar tanken på att studera mitt humör och faktiskt aktivt arbeta på att ha roligare. Det kommer jag att göra även om jag inte kommer att sälja ens små oansenliga sexuella tjänster som handsmekningar.

Similar Posts:

• Beroendeframkallande handarbete
• Nu ska jag kultivera min trädgård
• Lust och fägring
• Smakfullt väldoftande
• Livet är en fest – rid Islandshäst!