Marcus har läst Ann Lagerhammars Tusen tranor och om den skriver han såhär:

Lagerhammars skildring av Evas sorger och Amos flykt är oerhört bra. Jag får en tjock klump i halsen av obehag, jag vill ringa Eva och be henne berätta för sin dotter om vad som händer henne, jag vill veta vad som händer med Amos, jag vill göra något mer än att bara välja fair trade-tomater i min mataffär, jag vill likt Eva köpa mig fri från den position jag satts i, men först av allt vill jag bara gråta ut på en soffa i en övernattningslägenhet.

Kari har läst Stephen Hawkings självbiografi Min historia. En man som är värd all respekt och beundran, men som nog är bättre på vetenskapliga rapporter än litteratur, tycker Kari.

Imorgon skriver Cecilia om Jan Hedhs Gofika, med väl tilltagna recept för den som vill baka från grunden.

Josefine recenserar Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist. En ganska förutsägbar men trevlig roman; perfekt för hängmattan. Läs mer om den senare i veckan.

På lördag handlar det om ungdomsböcker. Ella skriver bland annat om Katarina von Bredows nya, Hon & han, fristående fortsättning på Du & jag och andra delen i en planerad trilogi om livet på mellanstadiet, där perspektivet skiftar från bok till bok. Den här gången är det Alicia som är huvudpersonen. Hon vill så förtvivlat gärna vara en självklar del av skolans coola, och inser ju att en äldre pojkvän vore ett rätt idiotsäkert sätt att höja sin status på. När en ursnygg 17-åring tar kontakt med henne på Facebook verkar det nästan för bra för att vara sant – och det är det kanske också ..? Ella menar att von Bredow skriver lika hjärtskärande nyansrikt som vanligt, i en bokserie som är läsvärd för såväl mellanstadieläsare som betydligt äldre.

Och på söndag kommer det att handla om poesidebatt. Håkan har läst Poesi. En debattbok (Ellips förlag), en korrespondensbok om den finlandssvenska poesin — som öppnar för vidare initiativ även i Sverige. Vad har hänt med poesins egenart, värde och funktion som konstnärligt uttryck? Och hur ser det ut för de finlandssvenska poeterna idag, nu två år efter förlagsfusionen mellan Schildts och Söderström?

Similar Posts:

• Den enes bröd …
• Ett familjedrama med fantastiska karaktärer
• Torka och tvivel
• Mot sorgen
• Och hjärtat det slår

”Det goda i livet var konstant, sa han. Den enes framgång måste därför ske på någon annans bekostnad. När hans odlingar blomstrade drabbades någon annan av olycka, och det tyckte han inte om.”

Tusen tranor har två huvudpersoner: Amos och Eva. Amos kommer från det fattiga Afrika, Eva från det rika Europa. Hon har blivit jurist som sin far på den familjeägda byrån; han har blivit papperslös flykting som utnyttjas hela vägen från sitt hemland till hennes hemland. Hon råkar köra på honom med sin bil. De är båda lika rädda för polisen men av olika anledningar. Han för att chansen till ett bättre liv kan tas ifrån honom; hon för att hennes anseende kan tas ifrån henne.

Hon låter honom sova över i sin pappas gamla övernattningslägenhet i stan. Medan han vilar ut planerar hon en familjefest – den klassiska fonden i så många skandinaviska filmer och romaner – ett perfekt tillfälle att låta hela den problematiska familjedynamiken gå bananas inom henne på bokens inledande sidor. Som läsare får jag snabbt en bild av den materiellt privilegierade men känslomässigt fattiga Eva, det är effektivt och jag engagerar mig i henne.

Amos berättelse börjar i en plastövertäckt värld där de som jobbar där egentligen inte finns. Där skördar han tomater under slavlika förhållanden. Det system av rädsla, flykt, fattigdom och hårt, hårt arbete som slukar utsatta människor och spottar ut orimligt billiga produkter är samma system som krossat hans morfars tomatodling under hans uppväxt. I sin individuella strävan efter att lyckas få ett bättre liv för sig och sin familj tvingas han bli ett kugghjul i det maskineri som placerat honom där till att börja med.

Ann Lagerhammar skriver mig aldrig på näsan men ett tema cirkulerar boken igenom kring hennes huvudpersoner: den enes framgång måste ske på någon annans bekostnad. Amos märker om utgången mat, snor handväskor och sysselsätter sig med cage fighting innan han hamnar framför Evas bil.

Hela tiden står det någon bredvid och blir rik på hans lidande. Samtidigt är han en medskapare av det system som hela tiden skadar någon för att ge någon annan vinning. Eva vill köpa sig fri från den situation hon hamnat i. Hon vill återgå till tryggheten i sitt stressiga jobb och sin gruvliga ångest inför omgivningens krav och besvikelser. Eller vill hon inte det?

Lagerhammars skildring av Evas sorger och Amos flykt är oerhört bra. Jag får en tjock klump i halsen av obehag, jag vill ringa Eva och be henne berätta för sin dotter om vad som händer henne, jag vill veta vad som händer med Amos, jag vill göra något mer än att bara välja fair trade-tomater i min mataffär, jag vill likt Eva köpa mig fri från den position jag satts i, men först av allt vill jag bara gråta ut på en soffa i en övernattningslägenhet.

Similar Posts:

• Vecka 29 på dagensbok.com – Sommaren utan regn, men med kärlek, tranor och ett stort kafferep
• ”Hur mår Rut?”
• Är ni ute efter en bra historia som är skickligt skriven ska ni verkligen läsa Mina drömmars land
• Utan papper, utan röst
• Slitet vi slipper se

Nu gav hon sig med darrande fingrar ut på ännu en resa, i sökning efter sökning, träffar som var återvändsgränder, träffar som ledde från den ena anhalten till den andra, och i detta hetsiga stapplande framåt, nästan med andan i halsen, uppslukad i timme efter timme, insåg hon att hon inte en enda gång under alla sina år av akademisk forskning känt denna vilja, och samtidigt ängslan, denna nästan trotsiga kraft.

Vad är det i Herculine Barbins historia som utövar en sådan dragningskraft på Lykke? Vad är det hon hoppas finna när hon tar paus från sin vardag och reser till Paris för att sitta på ett bibliotek och läsa en gammal dagbok? De frågorna har inga direkta svar. Ibland bara vet man att det är något man måste undersöka, det finns till synes ingen rationell förklaring, det är mer ett intuitivt beslut.

Det händer att man kommer till en punkt i sitt liv där tankarna man skjutit undan hinner ikapp en. De där besvärliga tankarna, de du inte riktigt vet hur du ska förhålla dig till. Minnen du trodde var sedan länge glömda flyter upp till ytan och du börjar pussla, du hittar kanske förbindelser mellan dem, du börjar se nya sammanhang. Det här är en bok om sökande, både på ett yttre och på ett inre plan. Alla dessa strategier vi kan använda oss av för att slippa se det vi inte vill se, som att undvika sin egen spegelbild. Hur vi kan överkompensera och vara väldigt framåt på ett område för att flytta fokus från det område där vi inte vill ha insyn.

När Lykke läser om Herculines liv får vi ta del av hennes historia, där ständigt återkommande upplevelser av utanförskap, att vara annorlunda, löper som en röd tråd. Vem är jag? Och vem är jag i mötet med andra? Helt grundläggande frågor. Lykkes tankar och handlingar visar att hon befinner sig i ett lite obeslutsamt och trevande tillstånd, hon har verkligen inte slagit fast en gång för alla hurdan hon är. Därför blir det spännande att följa hennes sakta klarnande insikt om en av hennes livs mest centrala hemligheter.

Similar Posts:

• Den enes bröd …
• Hemligheter och lögner
• Vecka 29 på dagensbok.com – Sommaren utan regn, men med kärlek, tranor och ett stort kafferep
• Hotfull saga för vuxna
• ”Jag skulle vilja se en kvinna som lämnat sin familj”