För figurerna i Den magiska virkboken föll jag i alla fall pladask, och bestämde mig för att för en gångs skull bara följa instruktionerna. Såklart har jag bildgooglat virkade Harry Potter-figurer, men jag kan inte hitta nån som gör dem sötare än Jacqueline Annecke.

Och ja, ”söt” är ett nyckelord här. Virkade figurer är kawaii, det går inte att komma runt. Också läskige Voldemort blir urgullig som virkad.

Nu heter Voldemort inte uttalat Voldemort i den här boken, eftersom den inte är en officiell Wizarding World-produkt. Jag vet inte om den här lösningen är nödvändig, den känns rätt osvensk och framstår som fruktansvärt trogen någon lag till bokstav men inte direkt ande. Är det ett intrång i upphovsrätten att använda karaktärerna så är de helt uppenbart fortfarande respektive karaktär, även om själva namnen inte används.

Harry, Ron och Hermione heter till exempel ”Den utvalde”, ”Bästa vännen” och ”Begåvad häxa”. Dumbledore heter ”Vis rektor”, McGonagall ”Bekymrad lärare”, Snape ”Sträng lärare”, Dobby ”Egensinnig husalv” och Voldemort ”Svartmagiker”. Förutom figurerna finns ett antal magiska föremål att virka, som Gryffindors svärd, sorteringshatten, den gyllene kvicken, en bubblande kittel, en trollstav (Fläderstaven), skolhalsdukar och en kvast. Ibland passar föremålen till figurerna, ibland som separata barnleksaker och i halsdukarnas fall … kanske som bokmärke?

Hagrid heter såklart inte heller inte Hagrid, utan ”Mysig halvjätte”. Där undrar jag också en del över storleken på de här figurerna, eller kanske snarare relationen mellan dem. Att få till en halvjätte med mänskliga skådespelare är lite klurigt, men när man virkar, ja, då är det väl bara fantasin som sätter gränser? Men nej, ”halvjätten” görs av någon anledning faktiskt något mindre än de andra vuxna figurerna.

På originalets tyska heter Den magiska virkboken ”Virkskola för Potterheads”, Die Häkelshule für Potterheads. Den inleds med tydliga bilder på hur man gör olika maskor och stygn. Steget därifrån till att få till själva figurerna känns däremot ganska långt – framför allt saknar jag steg för steg-bilder på figurerna. Att enbart utifrån en framifrån-bild på den färdiga figuren räkna ut hur varje del ska göras är inte alltid lätt.

Det gäller inte minst Dumbledores fågel Fenix, Fawkes eller ”Flammande Fenix”, som faktiskt är den figur som drar in mig i boken från början. Här finns mängder av smådelar, fjädrar och vingdelar i olika färger, utan några tydliga instruktioner kring hur allt ska sättas ihop. Det mesta går ju att räkna ut utifrån bilderna, men för den som föredrar exakta instruktioner blir det nog frustrerande. Jag blir särskilt fundersam över två ”rundel till vingarna” som jag inte alls begriper vad de fyller för funktion eller var de ska sitta. Bakifrån blir min stackars fågel inte jättesnygg – men framsida är ju fin.

Andra irritationsmoment är att jag ibland får ändra var ögonen ska sitta – de kan ju inte gärna ha ögonen på hakan? – och att några huvuden ska virkas separat av någon anledning jag inte alls begriper. Kanske vill författaren bara variera sig, men jag tycker att det blir klart sämre på det sättet. Att stoppa kropp och huvud för sig och sy ihop dem ger väldigt lätt en slapp och ostadig hals.

På några punkter kommer jag med andra ord att vara olydlig nästa gång jag virkar något ur den här boken. Ibland tycker jag helt enkelt att jag vet bättre. Men Anneckes design är väldigt fin.

Similar Posts:

• Inspirerande stick- och virkbok
• Craftivism – slöjd som aktivism
• ”hantverk för ro och revolution”
• Mönster till lite väl söta monster
• Harry Potter för de redan frälsta

Jenny Alderbrant började göra egna stickmönster i början av 2010-talet. Efter två stickböcker och ett namn på sociala medier samarbetar nu Jenny med sin syster Kamilla som hellre virkar än stickar. Detta är deras första gemensamma mönsterbok. Förhoppningsvis inte den sista.

Som läsare får man ta del av en hel del nyttiga råd i kapitel med namn såsom “Material och tillbehör”, “Praktiska tips” och i boken finns också kapitel med förkortningar och förklaringar.

Men huvudsyftet med boken är förstås mönstren – över tjugo mönster med beskrivningar och foton på vantar, sockor, huvudbonader, sjalar och en tröja. Till varje mönster finns minst ett fotografi, ibland flera. Ofta är alstren fotograferade ute i vintrig natur eller i rustika, lantliga miljöer. Fotografierna är tagna och planerade av Charlotte Gawell och Klas Andersson. Bilder är viktiga i den här typen av handarbetsböcker och här upptar de ibland hela sidor eller till och med uppslag. Naturligtvis, eftersom det vi ser på bilderna ska inspirera och locka betraktaren att själv ta fram stickor och virknål för att låta kreativiteten flöda utgående från Alderbrants alster. Mönstren finns beskrivna i text och förstås just som mönster så att man tydligt kan följa arbetsgången.

Natursymboliken är tydlig i mönstren och inte bara de stickade alstren är vackra utan även namnen: vad sägs om ”Vinterväntan”, ”Putte och Olle” eller ”Svampplockarsockar”?

Mönsterboken är inspirerande, uppmuntrande och passar kortare och längre hunna handarbetsvänner. Systrarna har hittat en egen nisch att just som systrar inspirera bland många läckra handarbetsböcker som ges ut i dag. Via sociala medier kommer säkert många stick- och virkfrälsta i kontakt med systrarna Alderbrant och här är nu en bok att ta i händerna. Min enda lilla invändning är att mönsterbeskrivningarna har allför liten textstorlek. Handarbete kräver god syn och även mönsterläsning. För övrigt är boken mycket läsarvänlig. Och läcker!

Similar Posts:

• Craftivism – slöjd som aktivism
• ”hantverk för ro och revolution”
• Virka gulliga Harry Potter-figurer
• Beroendeframkallande handarbete
• Mönster till lite väl söta monster

Virkarens stora mönsterbok inleds med ett kapitel om olika garner, olika typer av virknålar och annat som är bra att ha till hands innan man sätter igång. Sen kommer grunderna och jag tar ett nystan och en nål och sätter igång. Jag förstår det mesta och det är väldigt tydliga instruktioner i både text och bild. Så det är nog inte bokens fel att jag ännu inte lärt mig att vända på ett snyggt sätt. Det går bara inte! Så mina provrutor av de olika mönstren som presenteras senare i boken blir fina mitt på men hopplösa i kanterna.

Det här är framförallt en pedagogiskt upplagd katalog över hur man får till enkla, svåra och avancerade virkmönster och hur man förstår olika virkbeskrivningar. Här finns alltså inga kakor, inga gardiner eller ens minsta sjal. Men när du hittat en beskrivning på något av ovanstående passar den här boken finfint för att få ihop det!

Similar Posts:

• Virka gulliga Harry Potter-figurer
• Inspirerande stick- och virkbok
• Craftivism – slöjd som aktivism
• Mönster till lite väl söta monster
• Färd i föreställningar

Sedan dess har garnet nästan bokstavligt talat exploderat – engelska termer är ju till exempel ”yarnbombing” och ”yarnstorming” – och det mjuka handarbetet har tagit plats i det offentliga rummet på helt nya sätt. Blombårderna kan för all del finnas kvar, men bli inte förvånad om det smugit in övervakningskameror bland girlangerna, eller om bonadernas vanligtvis väna budskap bytts ut mot ett citat ur Valerie Solanas SCUM-manifestet.

Frida Arnqvist Engström ger i Gerillaslöjd en mängd exempel på garngrafitti, anarkibroderi, radikalslöjd och pysselaktivism. Merparten av boken handlar om stickning, virkning och broderi, men här ges också exempel på bland annat gerillaodling, gräsgrafitti och städgrafitti. Inte minst det sistnämnda ställer intressanta frågor om vad man får och inte får göra i det offentliga rummet. Att sätta upp färgglada garntaggar kring lyktstolpar eller på statyer är visserligen svårt att betrakta som någon sorts vandalism (men anses tydligen vara ”olaga affischering” och därmed straffbart av exempelvis Stockholms stad). Städgraffitin, att städa fram mönster i befintlig smuts och föroreningar, ställer det ännu mer på sin spets. Kan det verkligen vara olagligt att städa?

Det synliggör förstås också föroreningar vi kanske helst inte vill tänka på finns där, och den typen av politiska frågeställningar är karaktäristisk för gerillaslöjden. Det här är ”craftivism” – slöjd som aktivism. Många exempel i boken är påtagligt politiska. Det kan handla om kaxiga feministiska deviser, men också i sig om ett traditionellt kvinnligt hantverk som vägrar vara tandlöst, gulligt och privat längre, hantverk som tar sig ton och tar plats. Mer specifika ställningstaganden finns också, som Lisa Anne Auerbachs Body Count Mittens, vantar med datum och dödssiffror som anger antalet döda i Irakkriget mellan den tid det tar att sticka de båda vantarna, eller den enorma Nike-loggan som satts samman av stickade och virkade rutor från ett 40-tal länder i protest mot företagets sweatshops.

Gerillaslöjd är full av sådana grymt inspirerande exempel och människor. Här finns också några lite mer handfasta projekt för den som vill komma igång och göra själv, men mest peppande är nog ändå att bara få möta alla dessa olika slöjd- eller pysselaktivister, få se saker de gjort och höra hur de resonerar. Gerillaslöjd är en fantastiskt fin och karaktäristisk bok, sydd med röd tråd i ryggen och med massor av färgglada bildexempel. Dessutom innehåller den en hel del om ”den handgjorda revolutionens” bakgrund i gatukonst, feminism, punk, Do It Yourself-traditioner, antikommersialism och hållbarhetsideologi, liksom mängder av roliga länktips.

Det här är helt enkelt ett underbart hösttips för alla som är, eller vill bli, sugna på att bädda in sig i garn och pyssla sig igenom de kommande mörka årstiderna.

Similar Posts:

• Inspirerande stick- och virkbok
• ”hantverk för ro och revolution”
• Virka gulliga Harry Potter-figurer
• Fröjd för ögat
• Mönster till lite väl söta monster