Tiden i bunkern, när dårskapen i mångt och mycket nådde sin kulmen och det fanatiska sopade igen alla spår av rationalism, är emellertid lika skuggrik som mytomspunnen. Frågorna har varit fler än svaren. Detta trots ett relativt stort intresse från krigshistorikerna. Redan 1946 publicerades Hitlers sista dagar skriven av britten Hugh Trevor-Hoper och med tiden har ett flertal ytterligare verk utkommit. Ett av de senaste som översatts till svenska är Hitlers sekreterare, Traudl Junges, memoarer I Hitlers tjänst. Junges ögonvittnesskildring ligger också till grund för den tyska filmen Der Untergang vilken nyligen hade premiär. Filmen, vars andra huvudkälla är den här aktuella boken, fick genast kritik på grund av den allt för förskönade bilden av Hitler. Att de uppgifterna är hämtade från Junges skrift verkar avgjort.

Jochim Fest ger inte Hitler någon mask av förfining. Där Junges personliga relation tar överhanden kan Fest hålla sig mera neutral vilket resulterar i en mer trovärdig bild av just diktatorn. I övrigt avser Fest att ge en helhetsbild av det kaotiska förloppet i bunkern, vad hände, vem gjorde vad etc. Underlagsmaterialet består av ögonvittnesskildringar, dagboksanteckningar och tidigare publikationer. Källorna är alltså många men trots det lyser fotnoterna med sin frånvaro. Fest motiverar detta med att det skulle bli alltför snårigt vilket låter som en dålig och underskattande ursäkt. Boken är på knappt 200 sidor vilket gör att den med lätthet skulle tåla ett par sidor hänvisningar utan att för den skull tappa i behändighet. Man kan hoppa över fotnoter om man vill men finns de inte kan man inte välja och det är rent ut sagt dåligt! Innehållet som faktiskt är ganska bra, Fest sammanställer och presenterar sitt material relativt sakligt och lättillgängligt, förlorar helt i onödan status på grund av detta.

Undergången i kombination med exempelvis Junges skildring ger en relativt god insyn i tiden i bunkern och vad som hände där nere under den tyska huvudstaden. De flesta frågorna får anses vara besvarade, bland annat den om vad som egentligen hände med Hitler och Eva Braun. Vill man ha ytterligare bredd och perspektiv kan man komplettera bilden med exempelvis Antony Beevors Berlin – slutstriden 1945 i vilken han skildrar det yttre förloppet på ett mycket bra sätt.

Similar Posts:

• Relativt trovärdigt
• Beevor bryter mönstret!
• Hitlers folkstat
• Inga raka svar
• Så kan det gå

Vi kan inte rätta till vår biografi i efterhand utan måste leva med den. Oss själva kan vi dock rätta till.

Traudl Junge var 22 år när hon blev erbjuden en anställning som privatsekreterare åt Adolf Hitler. Året var 1942 och det andra världskriget rasade för fullt. Hon gav upp sin ambition om att bli dansös och accepterade.

Från och med då och fram till diktatorns självmord i bunkern i Berlin fanns Traudl Junge ständigt vid hans sida. Förutom arbetet som sekreterare fungerade hon också som sällskapsdam och ständig gäst på de middagar där det tredje rikets makthavare frotterades. Från första parkett fick hon således följa nazisternas dödskamp och undergång.

Efter krigsslutet drabbades hon av skuldkänslor och anklagade sig själv för sin naivitet och det resulterade i den här boken. Den är en redogörelse för perioden i Hitlers tjänst men också en uppgörelse med det egna samvetet i syfte att kunna gå vidare.

Hennes historia är fängslande på flera sätt. Dels är hennes personliga öde mycket intressant, dels ger den en närgången inblick i hur Hitlers sista tid såg ut.

Berättelsen är heller inte ursäktande eller överslätande. Traudl Junge var medveten om sina misstag och erkände sin flathet genom att som det verkar ganska öppenhjärtigt skildra vad som hände. Exempelvis skildras inte de nazistiska förgrundsgestalterna som några odjur utan snarare som de vänner till henne som de var under perioden. Porträttet av Hitler ger mer sken av en charmfull om än despotisk fadersgestalt snarare än en blodtörstig tyrann. Det ger trovärdighet åt det hela.

Jag själv tror å ena sidan inte att Traudl Junge var en ond människa. Inte heller verkar hon ha varit en inbiten nazist eller anitsemit. Å andra sidan rullade tågen med deporterade judar mot tortyr och död samtidigt som hon drack te med Hitler. Hon visste om detta men valde ändå fortsätta sitt arbete. Hon hade flera chanser att lämna sitt ämbete och i bunkern i Berlin stannade hon trots att Hitler själv beordrade henna att ge sig av.

På det hela taget litar jag på Junges historia även om jag tvekar inför vissa fakta. Kanske lyckades hon med att vara ärlig i sin biografi och med att rätta till sig själv. Det är emellertid inte lätt att bedöma denna typ av böcker överhuvudtaget och det är upp till var och en som läser boken att bilda sig en uppfattning om Traudl Junge och hennes liv.

Similar Posts:

• Om kulmen på dårskapen
• Beevor bryter mönstret!
• Hitlers folkstat
• Tysklands krig mot Tyskland
• Adolf i den nya världen eller Hitler 2.0